Vi har under en längre tid på bloggen tagit upp de indo-europeiska studier som bedrivits av Georges Dumezil och hans kollegor. Delvis beror detta naturligtvis på ett historiskt och antropologiskt intresse, det är spännande att läsa om hur våra förfäder levde, vad de trodde på, och så vidare. Men Dumezils beskrivningar av den indo-europeiska ideologin har även en relevans som är mer praktisk på ett nutida politiskt och kulturellt plan.

Världsåskådning
För det första ger indo-européernas ideologi, livssyn och världsbild en helgjuten världsåskådning som alternativ till den moderna världsbilden. Det är min övertygelse att socialismen bara är en version av liberalismen, båda är moderna, materialistiska, universalistiska, egalitära, i allt väsentligt är de faktiskt väldigt lika. Men den rent biologiska världsåskådningen, som ofta ligger till grund för rörelser som utmanar dessa båda ideologier, har också ett tungt arv av modernism från 1800-talet. Socialdarwinismen, med sin biologism och materialism, är i sig en universalistisk och anti-identitär ideologi för att bara ta ett exempel, och är inte lämplig att ensam tjäna som grund för ett alternativ till den moderna världsbilden. Det är där indo-européernas världsåskådning kommer in som ett helgjutet alternativ, som dessutom är väl anpassat till vår folksjäl och vårt väsen.

Det är en världsbild som samtidigt förenar frihet och ansvar, mångfald och enhet, solidaritet och individualism. Det är en världsbild som på samma gång är andlig, och undviker handikappande religiös fundamentalism och dogmer. Det är alltså en världsbild som utan svårigheter kan uppdateras med det bästa från modernt tänkande, om det sedan är etnopluralism, kvantfysik, jungiansk psykologi eller nationalsyndikalism. Det är en världsbild och en livssyn som förenar det bästa av de moderna ideologierna, och man kan känna igen inslag från både anarkism, nyliberalism, socialdemokrati och nationalsocialism i den indo-europeiska ideologin.

Identitet
Den världsbild som Dumezil beskriver fyller samtidigt en viktig funktion genom att den ger en helgjuten identitet. Den förklarar vad det innebär att vara svensk och europé. Som identitär säger man ofta att man försvarar svenskarnas rätt till sin egen identitet och sitt eget sätt att leva, och den indo-europeiska ideologin ger svar på många frågor om vad detta egentligen innebär (mer än en viss hudfärg, vissa matvanor och en viss nationaldag).

Med Dumezil får vi en ”nyckel” som hjälper oss att tolka vårt folks sagor, deras historia, deras värderingar, deras arketyper, och så vidare. Det är en nyckel som hjälper oss att förstå oss själva genom historien.

Det organiska samhället
Kärnan i indo-européernas världsbild var den tredelade ideologin, alltså ideologin med de tre funktionerna (suveränitet, krig, fruktbarhet). Denna ideologi leder på ett naturligt sätt till en ideologi om det organiska samhället, och är den verkliga innebörden i klyschan ”alla lika, alla olika”. Våra förfäder insåg nämligen att ett fungerande samhälle behöver både ledare och präster, krigare, köpmän, arbetare och bönder. Men de insåg även att dessa grupper förenas av solidaritet och gemensamma intressen, varför klasskamp blir något främmande för deras världsbild. Konflikter står mellan samhällen, inte inom dem, och även mellan samhällen styrs konflikter av olika lagar och regler.

Den moderna klasskampen blir då bara begriplig som en reaktion på att de makthavande klasserna vänt sina folkfränder ryggen. Att man då använder ett visst tvång för att få dem att bättra sig, eller rentav byter ut dem, är naturligt, men att som socialisterna drömma om ett samhälle där det inte finns några ledare, präster eller krigare är bara orealistiskt. Den indo-europeiska ideologin är därför föregångaren till ideologin om folkgemenskap, och tankarna om det klasslösa samhället är ett deformerat eko av det organiska idealet.

Rätten till skillnad
Som en följd av denna insikt i de tre funktionerna och de tre människotyper som är knutna till dem, visste våra förfäder även att en överdriven egalitarism inte är möjlig. Människor är så olika att man inte kan tvinga dem att vara likadana, vissa är prästnaturer, andra är bönder. De fyller olika funktioner, och att kräva av en bonde att han plötsligt ska bli en krigare är bara ett tecken på universalistisk förvirring.

Med alla de undergrupper till de tre huvudfunktionerna som finns, täcker de in de flesta sociala typer som finns och erbjuder dem en sund arketyp att identifiera sig med. Om man som vissa sentida dumezilianer räknar med en fjärde funktion, F4, som är kopplad till kaotiska och tricksteraktiga personligheter (”Loke-typer”), så täcker man in än fler sociala typer och kan inordna dem i det organiska samhället.

Detta innebär att den indo-europeiska världsbilden är den ursprungliga, och fungerande, ideologin om mångfald. Mångkulturalismen och queerteorin står sig slätt i jämförelse med den rätt till skillnad som våra förfäder trodde på, eftersom den indo-europeiska mångfalden är organisk och icke-egalitär. På samma sätt är våra förfäders ideologi överlägsen de ideologier som vill stöpa alla människor i ett givet folk i samma form, oavsett om dessa ideologier sedan kallar sig klasslösa eller nationella.

Politikens primat
Den indo-europeiska ideologin med dess tre funktioner är även föregångaren till den radikalkonservativa kritiken av den liberala staten. I den liberala staten undviker man Politik så mycket det går, och man försöker förvandla makthavare till administratörer. Som en följd av detta vägrar många moderna politiker att erkänna ens för sig själva att de är makthavare, att de är utövare av makt. Detta innebär att de slipper känslan av att vara ansvariga för den förda politiken, och det innebär även att politiken urholkas. I den liberala staten är det även så att politiken underordnas ekonomin, särskilt nu i globaliseringens och materialismens tidevarv. Man missar då att politiken har ett värde i sig, att det rör sig om de absoluta beslut som fattas av ett folk som försvarar sin egen existens, att äkta politik ligger nära både magi, existentialism och religion. Detsamma gäller kriget och militären, som den liberala ideologin helst vill underordna byråkrater och liberala värderingar och tala så lite om som möjligt.

Den indo-europeiska ideologin lär oss att ekonomin (tredje funktionen) ska vara underordnad politiken, kulturen, det heliga och militären (första och andra funktionerna). Ledarprincipen är då ett eko av denna ideologi, på samma sätt som Carl Schmitts decisionism är det. Men de kan förklaras bättre, och ses som delar av en helhet, genom att man sätter sig in mer i Dumezil och indo-européernas världsbild.

En charmig hemsida som kort tar upp ett par indo-europeiska myter, nämligen vattendraken och vattennymferna, som de kom till uttryck i det historiska Asturien:
http://www.fortunecity.com/roswell/price/138/asturing.htm

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.