Ibland överträffar verkligheten dikten. Att det gått inflation i begreppet ”kränkt” i Sverige är ju känt sedan länge (liksom myndigheternas vilja att ingripa med kraft så fort ”rätt” människor/grupper ”kränkts”). Även medias missbruk av orden ”attack” och ”chock” i sina löpsedlar är ju något som stört flera av oss under en längre tid (för att inte tala om det senaste ordet de uppfunnit: ”dödskniv”. ”Här poserar mördaren med dödskniven”). Man är därför ursäktad om man upplever sig leva i ett gigantiskt dagis, som helt tagits över av de högljudda och de överkänsliga.

Men följande text är så patetisk att det blir löjeväckande. Detta är ofrivillig lyteskomik på hög nivå, skriven med anledning av att Nationaldemokraternas valinformation ska delas ut av oskyldiga brevbärare (brevbärare som aldrig klagat när de tvingats distribuera grov våldsporr i diskreta paket, kanske ska tilläggas. Å andra sidan är ju kritik av invandringens nivå och utformning betydligt värre än en tjej eller en hund som skändas, det måste jag ju hålla med om för att inte framstå som en ”hatare”).

Hur som helst, här är texten som fick mig att skaka på huvudet i klentroget förakt:

”En mörk dag för Sveriges brevbärare”
På måndag tvingas brevbärarna dela ut propaganda från rasistiska nationaldemokraterna.
Facket beskriver det som ”en mörk dag för Sveriges brevbärare”.
– Jag vet att många kommer må dåligt av det här, och jag har full förståelse för dem, säger Alf Mellström, ordförande för Seko i Posten till Expressen.se.

http://www.expressen.se/index.jsp?a=551381

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.