Följande är ett svar till ”Dåligt insatts” intressanta fråga om rationalismen inte var en faustisk företeelse, och hur det i så fall går ihop med traditionalismen. Svaret blir en aning ostrukturerat, och frågor och kommentarer är därför som vanligt välkomna.

Biokultur
Människan styrs bara till en del av instinkter, och har därför utvecklat en ”andra natur”, nämligen kulturen. Kulturen är en kontinuitet, den förändras ständigt när den måste anpassa sig till omvärlden och till uppfinningar och upptäckter, men samtidigt är den ständigt densamma. Man kan jämföra kulturen med en växt, som förändras och växer, men utan att förlora sin identitet.

Det finns flera kulturer här i världen, och vi tillhör den europeiska. Sannolikt uppstod den bland våra förfäder, jägarfolken under Övre Paleolitisk stenålder. Människor som sett ut, och fungerat, som oss har levt i Europa i minst 40.000 år, och vi tillhör samma biokultur. De fysiska antropologerna kallar dem cro-magnon, brünn, borreby, tydal, osv.

Huruvida vi sedan härstammar från Hyperborea eller Atlantis, och hur vår relation mer exakt är till de första arierna, är i sammanhanget ointressant. Vår biokultur är näst mänskligheten den mest omfattande och äldsta av de primärgrupper vi tillhör. Den franska Nya Högern tycks ha biokulturen som sitt centrala identitetsbegrepp.

Högkultur
Under 40.000 år hinner mycket hända. Stammar, riken, imperier, religioner uppstår och går under. Oswald Spengler identifierade högkulturen som en av dessa enheter. Det har sannolikt funnits ett flertal högkulturer i Europa genom årtusendena, och alla har de mer eller mindre väl förkroppsligat den europeiska biokulturens världsbild och livssyn. Runt år 1000 föddes den faustiska högkulturen i Europa, och den tycks ha haft viktiga rötter i den hedniska Norden. Under större delen av sin levnad har den dock kommit att vara kristen. Kristendomen har sina rötter i den magiska högkulturen, och detta har inneburit en ständig latent konflikt och problematik.

Biokultur och faustianism
Det går ganska lätt att urskilja hur den faustiska högkulturen är ett verk av den europeiska biokulturen. Samma teman går nämligen igen. Det oändliga rummet går tidigt igen, våra förfäder rörde gärna på sig. Man har hittat dem i Nordamerika (de kom dit gång på gång, från Kennewickmannen i förhistorien, till vikingarna och eventuellt även irländarna), Kina (tocharierna), och sannolikt även Medelhavet (de kan ha varit de ”sea peoples” som var så besvärliga i den tidiga historien). Betoningen vid ödet, och dess resultat i form av en heroisk realism som återkommer från de isländska hjältarna till SS-männen är också tydliga, liksom en spiritualitet som skiljer sig från den magiska. Våra förfäder knäböjde inte inför sina gudar, och den tidiga faustiska kristendomens överdrifter får väl därför snarast ses som en historisk parentes (och följden av att de anammat en magisk religion). Inte heller dualismen tycks ha varit vanlig före kristendomen. Våra förfäder var obändiga, nyfikna, och de kände redan tidigt den ensamhet inför ödet som sedan återkommer i den faustiska högkulturen.

Rationalism och avförtrollning
Normalt finns det ingen motsättning mellan vetenskap och den religiositet som kopplas till den europeiska biokulturen. Europeisk polyteism skiljer sig på det området från mellanöstlig monoteism. Valhall och Hel är exempelvis tillstånd, och inget man tror existerar fysiskt i den här världen, varför hedendomen kan samexistera både med en världsbild där man tror att Solen är i centrum, och en där Jorden är det. Gudarna är arketyper, myterna är förebilder som kan upprepas när som helst i historien, och förklarar olika saker i en mer poetisk form.

En sådan religion har inga problem att ta till sig de senaste rönen i vare sig kvantfysik eller molekylärbiologi (att dessa rön sedan ofta går att tolka med hedniska myter och arketyper är bara en extra bonus). En monoteist kan lägga mycket energi på att bevisa att Jorden bara är 6000 år och att dinosaurierna inte funnits, en hedning lägger sin energi på annat (sedan kan tilläggas att många monoteister också ser det där med att Jorden skapades på 6 dagar som just en myt, ett sätt att förklara något komplicerat på ett pedagogiskt och poetiskt sätt).

Hög- och biokulturer har därför ofta haft vetenskaper. Man har varit medvetna om att dessa bara kan förklara en del av den mångfacetterade verkligheten, men på just den delen har de varit praktiska. Problemet uppstår när de gör anspråk på att förklara allting, och det är fallet med rationalismen och materialismen som uppstod i den faustiska högkulturen för några hundra år sedan.

Det är normalt att högkulturer tappar andligheten på ett senare stadie av sin levnad, och att ateistiska läror uppstår. På så vis är rationalismen inget som borde komma som en överraskning. Personligen tror jag även att de materialistiska överdrifterna i vår tid har rötter i den magiska dualismen (särskilt gnosticismen, där den materiella världen ses som ond. Detta till skillnad från våra förfäders panteism, där det guddomliga även fanns i den materiella världen). Hur som helst, Spengler fångar bara en aspekt av verkligheten, och man kan därför både vara traditionalist och se de många positiva sidorna hos den faustiska högkulturen. Projektet blir då att återföra högkulturen till dess biokulturella ursprung, då det spårat ur (både som följd av inneboende möjligheter till urspårning, och som följd av magiska influenser).

Biokulturen och historien
Som synes bildar ovanstående text stommen både i en historiesyn och en identitär grundkänsla som är betydligt mer omfattande än något Marx eller Fukuyama kommit med. Vi har våra rötter minst 40.000 år tillbaka i tiden, och när vi är sanna mot oss själva är skillnaden inte väsensdjup mellan oss och de paleolitiska jägarna, grottmålarna, mesoliterna, Leif Eriksson, El Cid, odalsbonden, karolinen eller den Finlandsfrivillige. Det är det som är den Eviga Återkomsten, historiens största stunder och vår biokulturs ädlaste människotyper existerar alltid som en möjlighet i oss själva. Vi har alltid ett val; antingen kan vi härma andra biokulturer och försöka fly från oss själva, vi kan hänga på hiphopklubbar och lägga oss till med tillkämpad rinkebysvenska, eller så kan vi erkänna vilka vi är och finna mening i det faktum att vi för vidare en tradition som är fyrtiotusen år gammal, och sannolikt ännu äldre. Vi kan spotta på våra förfäder och försöka avsluta den biokultur de förde vidare till oss, eller vi kan föra den vidare till våra barn. Valet är vårt.

För den mer akademiskt lagde bör även det biokulturella perspektivet vara nytt och spännande. I det kan man foga in andra teorier. Man kan följa biokulturens öden under kortare perioder, såsom under kapitalismen. Man kan kombinera den med indisk historiesyn, och se hur den förändrats under de skiftande yugorna (stenåldern tycks ha varit Guldåldern, vi lever i Kali Yugan, Järnåldern). Man kan kombinera den med fysisk antropologi, vilket ger ett än mer omfattande perspektiv.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.