Julius Evola tillhör 1900-talets mest givande tänkare, och hans livsöde tillhör de mest fascinerande. Han hann med att vara dadaistisk konstnär, ockultist, delta i storkrigen, utveckla fascismens rasteori, föreläsa för SS, bli persona non grata i Tredje Riket, och agera ideologisk mentor för den italienska neo-fascismens mest militanta gren. Till skillnad från de flesta andra traditionalistiska skriftställare var Evola en krigarnatur, och hans skrifter riktar sig också i första hand till ksatriyas. Han är också den nära nog enda ledande traditionalist som inte konverterade till islam, utan höll sig till den egna indo-ariska traditionen.

Evola är intressant av flera skäl, inte minst för att hans ståndpunkt på flera sätt utgör en sorts ”ultra-anarkism”. Evolas relevans för fascister och nationalsocialister är uppenbar, och behöver därför inte förklaras, men hans relevans för anarkismen är mindre känd. Jag syftar inte på begreppet apoliteia, som påminner om en reaktionär individualanarkism, det sambandet är tillräckligt uppenbart. Nej, vad jag syftar på är att Evolas hyperboreanska traditionalism tar sitt avstamp i den differentierade individen. Individen ställer sig frågan: ”vem är jag?”, och tar sedan reda på detta. Och till skillnad från den gängse anarkismens antaganden om den mänskliga naturen upptäcker den differentierade individen att han/hon har en unicitet, som kopplas till bland annat kön, kast och spiritualitet. Och det är denna unicitet som skall vidareutvecklas, i enlighet med Oscar Wildes citat om att allt egentligen handlar om att vara sig själv. Evolas traditionalism är kort sagt (inegalitär) individualanarkism plus spiritualitet, och det ger helt andra resultat än den gängse anarkismen. Andra resultat än en anarkism som är nivellerande, kollektivistisk, etnomasochistisk, egalitär, likhetssträvande, materialistisk, ahistorisk eller antihistorisk, och som bygger på ”mängdens begär” som sitt högsta ideal. Andra resultat än en anarkism som är ktonisk helt enkelt. Mer om detta senare.

Förlaget Thompkins & Cariou har gjort en rad tidigare mycket svåråtkomliga Evolatexter tillgängliga på internet, och som ett smakprov presenteras här en länk till en sen intervju. Den är intressant eftersom den kraftigt modifierar den gängse bilden av den sene Evola som helt apolitisk, och den är även intressant då han uppmuntrar differentierade personer att uppnå högre poster i näringsliv och militär.

http://thompkins_cariou.tripod.com/id20.html

Det finns fler givande artiklar på Thompkins & Cariou, och även en tråd på Skadi Forum med länkar till flera givande texter (en del döda länkar dock): http://forum.skadi.net/showthread.php?t=13061

Den intresserade hittar även några utdrag ur Evolas skrifter under avdelningen Traditionalism på denna blogg.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.