Högtidlighållandet av 30 November är ett tecken på en livssyn helt avskild ifrån vad som förespråkas av dagens rådande krafter. Det är en livssyn som bejakar det ädla i människan och som framhäver hjältemodet som en dygd över andra. Det är en syn som ger oss hopp och tröst när sådant tycks långt borta.
Ett symboliskt ljus i den mörka tidsåldern.
Vi vill ha en tro på något högre, vackrare än oss själva. En tro på vårt folk, vår historia och vår identitet. Detta förvägras oss idag och dessa tankar brännmärks som hatiska, ondskefulla och skadliga för samhällskroppen. Jag kan inget annat än att i min kammare hånle åt dessa infantila påhopp. Jag tänker aldrig låta mina tankar dikteras av denna groteska åsiktsmaffia.
Jag står fast vid min heroiska livssyn.
Jag tänker fortsätta beundra och förundras över Alexander, Carolus Rex och andra av den forna tiders hjältar. Inte på grund av deras personer utan på grund av det ideal de representerade. Det storslagna. Det drömmande. Det kämpande.