Ja, det är ett ruttet system. System är ruttna. Det är därför viktigt att lägga märke till goda personliga insatser som trots allt görs i politiken. Det är som alltid: Det hänger på den enskilde. I Sverige har vi Elsa Widding. Widding har förstått hur man bedriver oppositionspolitik. Hon är i stort sett all opposition som förekommer för närvarande i den svenska riksdagen. I den amerikanska Kongressen finns en man som är likadant sinnad som Elsa Widding, en man mot strömmen, contra mundum. Han heter Thomas Massie.
Thomas Massie är republikan och sitter i Representanthuset på ett mandat för hemstaten Kentucky. Massie är inte heller någon partislav. Men han känner sig i hög grad bunden och förpliktad av mandatet från grannarna därhemma.
Just nu är det budgetstrid i Kongressen. Donald Trump vill av någon anledning inte ersätta Joe Bidens budget med en egen. Trump gör nu vad han kan för att förmå Republikanerna i Kongressen att anta en ”fortsättningsresolution”. Att en sådan antas skulle i praktiken medföra att Bidens budget fortsätter att gälla, tills vidare. En budget måste Förenta staternas federala styre ha. Har man inte det så får de federala byråkraterna inte betalt och då upphör verksamheten. Ett motiv till Trumps från politisk synpunkt besynnerliga agerande är förstås att Trump inte så gärna ser att detta sker, att statsapparaten slutar att gå.
Lika märkligt som Trumps försök att få Kongressen att anta Bidens budget igen är det Demokratiska partiets motstånd. Charles Schumer, en av partiets anförare, försöker att slå i allmänheten att Bidens budget i själva verket är Trumps budget. ”Trump och republikanerna har inte lyssnat på oss. Därför kan vi inte godta hans budget.”. En absurd ståndpunkt. Det är ju Schumers partis budget. Schumers motiv är sannolikt motsatsen till Trumps; Schumer ser gärna att det utbryter vild oreda i förvaltningen. Byråkraterna är i regel vänstervridna. Demokraterna spekulerar i att ett uppror bland Demokrater i byråkratin vore bra för Demokraterna i Kongressen och till skada för Trump.
Den verkligt intressanta oppositionen i Kongressen, det är dock inte Demokraternas spekulation i parti-manikeism och kaos; det är det motstånd som kommer från Thomas Massie. Massies motstånd är principiellt. Presidenten har lovat allmänheten en total förändring av politiken. Musk har satts att låta kvasten gå i byråkratierna. Massie ställer sig undrande. Varför skall man anta en budget som fördelar pengarna i förvaltningen så att man måste sätta DOGE att granska och lägga ner verksamhet, som nyligen, med USAID? Ett inslag i Bidens budget är det stora militära biståndet till Israel. Massie har suttit i Kongressen i tolv år. Han har röstat emot penningrullningen till Israel femton gånger. Att fortsättningsresolutionen faller och Israel blir utan bistånd, alltså bomber mot Gaza, det är inget skäl för Massie att bryta sitt mångåriga motstånd. Trump är rasande. Men Trumps raseri och påtryckningar skrämmer inte Massie. Inte AIPAC, the American-Israel Political Action Committee, heller. Thomas Massie är en av få ledamöter i Kongressen som inte har låtit korrumpera sig av AIPAC. AIPAC har hotat Massie att man ska få honom avsatt från sitt mandat. Man har satt hotet i verket och försökt. Men man har inte lyckats. Och Massie har inte låtit kuva sig. Han är, som sagt var, inne på det tolvte året, alltjämt trogen de ståndpunkter han intagit från början.
Om skribenten: Mats Loman
