Man har låtit påskina att kriget i Ukraina var ett rättfärdigt krig.

Man har sagt svenskarna att det var ryssarna som överföll Ukraina. En stackars demokrati i knoppning, nätt och jämnt räddad ur den sovjetiska mardrömmen. Saklöst överfallen av den lede och förvärvslystne ryssen.

Så var det aldrig. Amerikanerna drev expansionspolitik. Den amerikanska statsledningen försäkrade den siste sovjetiske presidenten, Gorbatjov, att det inte skulle bli någon expansion österut. Det skulle inte ens förläggas några NATO-trupper i östra Tyskland efter inlemmandet av DDR i BRD. Det blev mer än bara tyska trupper i Tyskland. Under 1990- och 2000-talen utvidgades NATO till i stort sett alla de tidigare med Sovjet förbundna staterna i Östeuropa.

Victoria Nuland har sagt att USA lade ut fem miljarder dollar på regimskifte i Kiev. Chokladbaronen Poroschenko steg upp till makten efter det påstått demokratiska upproret i Kiev 2014. Befolkningen i sydöst reste sig i sin tur i protest sedan det visat sig att det nya styret utgjordes av nyliberaler, maffia och ryskfientliga fascister. När Kiev skickade trupper till Donbass, tog befolkningen där till vapen.

Kriget rasade under nästan ett år innan de protesterande ryssarna lyckades att förmå fransmän och tyskar att komma till förhandlingsbordet. Det har senare visat sig att kansler Merkel och president Hollande aldrig menade allvar med sitt deltagande. De har båda efteråt sagt att de satte sig att tala med ryssarna om kriget enbart därför att de ville vinna tid åt Ukraina. Vad de nu menade med det. Förhandlingarna som hölls i Minsk i Vitryssland ledde märkligt nog till avtal. Det skulle hållas en vapenvila. De stridande parterna i Donbass skulle dra sig tillbaka från fronten. De skulle ta sina tunga vapen med sig. De ryska, franska och tyska regeringarna lovade att garantera att så skedde. Garantimakterna åtog sig att gripa in i och stoppa kriget, om parterna inte frivilligt upphörde att strida. Fransmän och tyskar underlät under åtta år helt att göra vad de åtagit sig att göra. Ryssarna dröjde i åtta år. Men det var ryssarna som till sist uppfyllde det rysk-fransk-tyska avtalet. När ryssarna gick över gränsen till Ukraina i oktober 2022 hade de stöd för sitt agerande i Minsk-avtalet och i folkrätten.

Den ryske presidenten hade länge beklagat sig över rättslösheten i världen. Han gjorde det i München 2007. 2017 framträdde Putin igen, på samma konferens. Han skärpte nu tonen. Han upprepade att en global rättslöshet vore rådande. Han pekade ut en ansvarig: USA. På hösten 2021 höll den ryska statsledningen på att förlora tålamodet. Man krävde nu amerikanerna på skriftligt besked om säkerheten i Europa. Amerikanerna brydde sig aldrig om att svara. Ryssarna hade gjort fullständigt klart att de skulle kunna komma att anse sig tvungna att ta till vapen för att värja sig. Ryssarna gjorde i oktober 2022 till sist vad de vad de upprepade gånger varnat att de skulle kunna komma att göra, om USA inte gick dem till mötes.

Om skribenten: Mats Loman

Mats Loman är humanist. Det är hans yrkesidentitet. Han kan skaplig franska och tyska. Loman lyckades aldrig att ta sig samman och skriva uppsats och ta examen och så där. Alls. Men han hävdar att det misslyckandet huvudsakligen är andras fel, inte hans eget. Loman är i praktiken autodidakt. En som först helt nyligen lärt sig att utföra ett riktigt arbete. Och knappt det, egentligen. Loman föddes i Norrköping 1969. Föräldrarna var 20- och 30-talister. Loman fann skolan i stort sett gräslig. Han har som vuxen tjänstgjort på flera skolor, dem han själv i någon mån har bidragit till att göra ännu gräsligare, för andra. Loman har antipati mot 40-talister. Han gillar inte liberaler heller; av ungefär samma skäl. Loman är kristen, så gott han förmår. En kristen ska som bekant älska sina fiender. Loman övar sig dagligen på det. Han är 40-talisterna vederbörligen tacksam för att de med sådan generositet berett honom tillfälle att underkasta sig den övningen. Loman är en ivrig anhängare till den patriarkaliska samhällsordningen. Han är lyckligt gift med en kvinna som är honom mycket överlägsen på många sätt - och som stundom är jävlig nog att utnyttja detta mot honom.