Axess TV visade nyligen en serie dokumentärfilmer under titeln ”Historien om pop och politik” (2003). En rad kändisar från pop- och rockgrupper intervjuades och förklarade sina engagemang i politiska frågor. Dokumentären visade snart att kändisar främst engagerar sig i frågor där en praktisk lösning av problem ska kunna avkrävas beslutsfattare: utrota svält, stoppa krig, bojkotta regimer, öka toleransen för HBT personer osv. En smula naivt kanske, men visst, det låter fint och politiskt korrekt.
Avsnitt fem i serien avhandlar insamlingsgalor. Milstolpe för dessa galor anses vara Live Aid. I dessa sammanhang förekommer den excentriske Sir Bob Geldof, som var initiativtagare till galan med stort g. I dokumentären erkänner Sir Geldof att han hoppats på att samla in en mer ”behändig” summa pengar som hade varit enklare att administrera. Så blev inte fallet då det fullkomligt rasade in pengar vilka sedan spreds okontrollerat i Etiopien- landet som var föremål för insamlingen pga. rådande svältepidemi.
Kritiska röster har senare påpekat att pengarna skulle ha lett till raka motsatsen till hjälp och orsakat över 100.000 människors död.
A strong case can be made for Live Aid’s achievements. According to one Ethiopia expert, Alex de Waal, the relief effort may have cut the death toll by between a quarter and a half. The problem is that it may have contributed to as many deaths.
Vad kan sägas om detta? Ja, det påstås att Sir Geldofs radikala vänsteråsikter styrde pengarna till NGO Non Governmental Organizations var av vissa kan anses vara terrorgrupper i och omkring Etiopien. Detta, i samband med förändringar i världspolitiken under Glasnost-eran, kan ha eskalerat den ansträngda situationen i landet vilket i sin tur ledde till fortsatt svält.
Efter fiaskot med nästa stora gala, Net Aid, var insamlingsgalornas tid över. Åtminstone ur ett globalt perspektiv. Men så plötsligt ställer sig den ärrade, erfarne countrysångaren Willie Nelson frågan: varför skickar vi iväg så mycket pengar utomlands när bönderna här hemma tvingas till konkurs? Nelsons insikt i att de amerikanska bönderna är ”the backbone” i landets ekonomi ledde till det nationella projektet Farm Aid. Farm Aids ide är enkel: samla in pengar till behövande bönder så de kan fortsätta ge folket mat och utveckla landets ekonomi.
Farm Aid works with local, regional and national organizations to promote fair farm policies and grassroots organizing campaigns designed to defend and bolster family farm-centered agriculture. We’ve worked side-by-side with farmers to protest factory farms and inform farmers and eaters about issues like genetically modified food and growth hormones. By strengthening the voices of family farmers, Farm Aid stands up for the most resourceful, heroic Americans, the family farmers who work the land. Farm Aid’s Action Center allows concerned citizens to become advocates for farm policy change.
– FarmAid
Vid sin sida har Nelsson med sig Neil Young och John Mellencamp. Genom åren har en rad kända artister spelat vid insamlingskonserter: Johnny Cash, Jon Bon Jovi, Jerry Lee Lewis, John Denver, John Fogerty m.fl.
Så vad skiljer globala insamlingsgalor med mega kändisar och Farm Aid? Willie Nelsons initiativ har överlevt i 25 år och har samlat in 39 miljoner dollar som oavkortat gått till amerikanska bönder. Nelson påstår i dokumentärfilmen att han har full koll på vart pengarna tar vägen han signerar varje check själv.
Det finns en långsiktighet i Farm Aids arbete, vilket byggt upp ett förtroende hos bönderna och dessutom har Farm Aid hjälpt dessa rent konkret med att lösa dyra lån eller investerat i nya maskinparker.
Farm Aid säger sig bygga från gräsrötterna och uppåt, något de verkar ha lyckats med i mångt och mycket. Målsättningen att hjälpa bönderna är också fullt realistisk.
Jämför man detta med gigantiska, globala insamlingsgalor där målsättningarna oftast är, i praktiken, fullständigt orealistiska (t.ex. utrota världssvälten) och där insamlade medel inte alltid når fram eller underminerar befolkningars möjligheter att själva överleva och utvecklas – utifrån egna förutsättningar – så faller de globala initiativen platt. De utgör i bästa fall en arena för kändisar att stärka sitt kändisskap och att låta bidragsgivare/konsertbesökare få uppfattningen att de bidrar till något gott. I sämsta fall utgör de en ”Sir Geldof” och ser till att fler människor dör eller hamnar i svältmiljöer.
Och appropå det: Sir Geldof fortsatte sitt korståg att förbättra orättvisor och öka på svälten genom att dra igång Live8, 2005.
För oss i Sverige kan det vara intressant att ta sig en funderare på hur det skulle gå om vi försökte oss på ett liknande initiativ som Farm Aid: att få kändisar att samla in pengar till en relativt etnisk homogen grupp arbetare med historisk och traditionell förankring (valfri kategori). Kanske kan TV4 direktsända galan?
Om skribenten: Marcus Larsson
