Göra sig dum – eller inte?

Aktuellt, Geopolitik, Indo-europeana, Invandringspolitik, Politik, Samhälle

En förklaring till varför indoeuropéer har relativt sett svagare kollektiv identitet än andra folkgrupper: Om vi utgår ifrån att de indoeuropeiska folken är generellt sett intelligentare, kunnigare, kreativare och driftigare än andra folk (”Ge mig belägg för detta upprörande påstående!” ”Öppna ögonen!”) kan detta förhållande vara en del av förklaringen till de svårigheter som dessa folk nu visar sig ha när det gäller att bejaka sin identitet och försvara sin rätt att existera som folkslag. ”Hur då? Förklara! Det låter paradoxalt.” Grundtanken är följande: ju intelligentare eller, bättre uttryckt, ju mentalt rikare utrustad en människa är desto mer kommer hon att uppfatta av världen runt om sig, desto mer kommer hon att se av dess mångfald och komplexitet, desto fler nyanser och individuella variationer kommer hon att urskilja, desto fler orsakssamband kommer hon att lägga märke till och vilja förstå – desto rikare och mer sammansatt kommer hennes relation till världen att vara. Kort sagt: ju intelligentare en människa är desto rikare och större är livet och världen för henne, desto vackrare och värdefullare. Märk väl: livet kommer inte bara att förefalla rikare för henne utan att vara det, ty världen blir till i vårt samspel med den. Detta innebär bl.a. att den indoeuropeiska människan i sina mellanhavanden med andra folk i högre grad ser deras unika egenskaper och företräden och uppfattar mer av de individuella variationer de uppvisar. Hon ser m.a.o. i högre grad det individuella och unika hos de människor hon möter, oavsett om de tillhör hennes eget folk eller något annat. Det främmande är för henne både främmande och bekant, eftersom hon i det på en gång ser det annorlunda och sig själv tydligare. Den intelligenta människan lägger större vikt vid det individuella, vid den individuella och unika karaktären och personligheten, och vid själen bakom detta. Givetvis ser hon folk och folkgrupper också, det som är gemensamt och kännetecknande för kollektiven, men medan de intellektuellt och kreativt mindre rörliga folkens fokus ligger på det som är gemensamt för gruppen, på den kollektiva identiteten, ligger det rörligare folkets fokus mer på den individuella identiteten. Följaktligen kommer den intelligentare människans och det intelligentare folkets känsla för och värdering av kollektiv identitet, av folket som kollektiv gemenskap och kraft, att vara relativt sett svagare än de andra folkens. Den behöver inte nödvändigtvis vara svag i absolut mening, den kan tvärtom vara stark, men den är mer sammansatt och nyanserad och öppnare för upptäcker och förändringar. Så länge folken lever geografiskt åtskilda, vart och ett i sitt eget land, så länge de kan skydda sig bakom geografiska gränser – floder och berg, stora hav och vidsträckta grässlätter – och kontrollera sina kontakter med andra folk med någorlunda enkla och kostnadseffektiva medel, utgör dessa skillnader i självuppfattning och självförhållningssätt inga allvarligare problem, och indoeuropéernas större skaparkraft och kunskapsförmåga, mod och energi kommer bara att ge dem stora och växande fördelar i förhållande till de andra folken. De skulle om de ville kunna konkurrera ut dem som ett innovativt och välorganiserat företag konkurrerar ut ett idéfattigt och illa skött, ja, de skulle rentav kunna eliminera dem. Upptäcktsresorna och kolonialiseringen av världen är jämte den tekniska och vetenskapliga utvecklingen tydliga vittnesbörd om denna potential. Det är bara det att ett sådant handlingssätt står i motsats till de indoeuropeiska folkens grundläggande känsla för värdet av mångfald och komplexitet hos livet och världen. (Den som nu känner en obetvinglig lust att dra fram européernas misstag och missgärningar, vilka utan tvekan är många och stora, kan lämpligen först fundera en stund över hur världen skulle ha sett ut om det istället hade varit andra folk som hade upptäckt och kolonialiserat den. Araberna, turkarna, bantufolken, pakistanierna? Ja, vad som händer när araber och turkar erövrar andra länder vet vi ju faktiskt.) Vad vi européer gjorde var att knyta samman de olika delarna av världen och underlätta transporter och kommunikationer mellan dem – ett projekt som så småningom skulle visa sig ha vissa avigsidor för vår egen del. Indoeuropéerna vill likt barnet upptäcka och förstå, de vill utveckla och berika sig, inte utöva makt för maktens egen skull, och de vill egentligen inte skada och förstöra, eftersom vad de först och främst är intresserade av är bygga upp och utvinna, exploatera och expandera. Det är bara bland indoeuropéer som den galet djärva idén att kolonialisera rymden kan uppstå. Även inför sina demonkusiner hyser de likt Arjuna på sin stridsvagn medkänsla därför att också de är liv och en del av livets rikedom. Det är först när guden Krishna förklarar för Arjuna att han har en högre plikt mot världsordningen som han förmår handla igen. Men när en folkgrupp med högre intelligens och sensibilitet och en därmed förbunden, enligt hypotesen, svagare kollektiv identitet ska leva tillsammans med andra folkgrupper inom samma gränser och samma samhällsorganisation, med folk som dels har lägre intelligens och sensibilitet och dels starkare känslor för den kollektiva identiteten och dess betydelse (den lägre intelligensen är en positiv faktor bakom den starkare kollektiva identiteten, och har därför i många sammanhang ett överlevnadsvärde, men den innebär också rent praktiska problem i mellanhavandena med ett intelligentare folk, i synnerhet inom ramarna för ett kulturellt och teknologiskt avancerat samhälle som har frambringats av det intelligentare och driftigare folket), då kan det intelligentare folket på sikt få stora problem med att hävda sin ställning, ja, rentav med att överleva, i konkurrens med de kollektivt starkare folkgrupperna. Men vad ska det intelligentare folket göra åt den saken? Bli dummare? Det har ju sin syn på livet och världen. Det är en dyrbar och oersättlig del av dess identitet. Att offra detta är detsamma som att offra sig själv. Att överleva på det sättet är värre än att överleva som slav, för det är att överleva i förvanskad och förfalskad form. Det är m.a.o. att inte överleva alls. Om det ligger något i mitt resonemang kan detta vara en förklaring till varför ”vita” folk inte kan sammanleva med ”färgade” folk på ett jämlikt eller ”demokratiskt” sätt och varför det inte går att göra någonting åt den saken – såvida det vita folket inte väljer att upplösa sig själv och gå under som folk, vilket av en hel del att döma tycks vara det val som de vita folkens nuvarande ledare har fattat för deras räkning. För att överleva måste vi alltså skilja oss geografiskt från andra folk. Vi måste ha ett eget land, och vi måste detta i högre grad än andra folk, därför att vår kollektiva identitet är svagare. Vi måste kompensera vår relativa inre svaghet med detta yttre skydd. Vi måste alltså till varje pris hålla på vår rätt till vårt land. Vårt land är för oss detsamma som vår överlevnad. Några av de användbaraste argumenten idag för denna rätt borde vara de färgade folkens på allt fler sätt och i allt mer dramatiska former uttryckta rasistiska syn på andra folk, fr.a. vita, och deras ”patriarkala” inställning till förhållandet mellan män och kvinnor. De färgad folkens kulturer är generellt sett mer rasistiska och mer kvinnoförtryckande än de indoeuropeiska kulturerna. Dessa kulturella drag har fascinerande nog tusenåriga rötter, vilket talar för att biologiska faktorer är inblandade. Det finns exempel på extrem rasism hos folk som turkar och somalier och hos bantufolken i södra Afrika och på extremt kvinnoförtryck i åtskilliga muslimska länder. Eftersom rasism och kvinnoförtryck tillhör de största tabuna i det moderna västerländska samhället kan man tycka att ökad kunskap om rasismen och kvinnosynen hos de utomeuropeiska invandrarna borde kunna fungera som en verksam varning och ett uppvaknande för många naiva och förvirrade européer. Ett tredje sak som omges av starka tabun, inte minst bland nordeuropéer, är djurplågeri. (Hade svenskar fått gradera de olika tabuna tror jag att det skulle visa sig att tabut mot djurplågeri faktiskt är starkare än rasismtabut. Dessutom har ju rasismen även en positiv sida i stoltheten över den egna rasen, det egna folket, över att vara den man är. Lika litet som patriotism måste slå över i chauvinism behöver rasstolthet slå över i rashat. Sund och balanserad stolthet över det egna folket och det egna landet är tvärtom det bästa skyddet mot aggressiv nationalism och negativ rasism. Den starkt ressentimentdrivna BLM-rörelsen är ett indirekt belägg för detta.) Även detta motbjudande beteende är vanlig bland vissa utomeuropeiska invandrargrupper. I Sverige kan vi dagligen ta del av hur invandrarna på en mängd upprörande och chockerande sätt demonstrerar dessa aspekter av sin kultur. Rasism och kvinnoförtryck är intressanta även ur en annan synpunkt, eftersom de genom sina nära band till människans biologi och till kampen för överlevnad är ett vittnesbörd en etniskt grupps eller ett folks utvecklingsnivå. Ju mindre rasistiskt och ju mer jämlikt ett folk och dess kultur är desto högre stående är det. Det finns i den politiskt korrekta antirasismen och feminismen en sprängverkan som kan riktas mot den samhällsnedbrytande vänstern. Men, som sagt, att stå högre kan vara farligt i mellanhavandena med dem som står lägre om man inte står på sig! En annan förklaring till de mer sofistikerade folkens svagare kollektiva identitet kan givetvis vara att de tack vare sin rikare begåvning och större energi skapar mer välfungerande och materiellt sett mer välmående samhällen, vilket bidrar till att göra människorna friare och mindre beroende av varandra. Detta är väl en mer gängse socialpsykologisk och mindre biologiskt förklaring. Svagheten hos denna förklaring är att socioekonomisk utveckling inom ramarna för en fri marknad snarare gör människor mer beroende av varandra än mindre. Den sociala atomiseringen och den destruktiva individualismen i västvärlden har mer med ”välfärdspolitik” och socialism/socialliberalism och andra störningar av den fria marknadens verkningssätt och relationer att göra än med ”kapitalismen”. Utan kapitalackumulation inget handlingsutrymme för ”världsförbättrarna”, det är förstås sant, men det gör ju inte kapitalet skyldigt till världsförbättrarnas dåraktigheter och förbrytelser. Att göra kapitalismen, det mest mångsidiga och dynamiska ekonomiska system som frambringats, skyldigt till motbjudande företeelser som valutaspekulanten Soros och hans gelikar är som att göra vapenindustrin skyldig till Islamiska staten. Profeten och hans anhängare mördade politiska motståndare och oliktänkande lika bra med svärd och pilbåge och Soros hade varit en lika girig och hänsynslös individ om han hade fötts i det antika Rom istället.