Dom nästan avlövade
träden utanför fönstret
björkarnas blekgula blad
det flimrande, skälvande
gula mot det skarpt vita
Det var ett tag sen
vi hörde dom blå sirenerna
men helikoptern kretsar fortfarande runt
vakande, sökande
efter den senaste skottlossningen
Invandrargängen rör sig snabbt
genom sina områden
dom känner alla utrymmen
och kommunicerar med varandra
på sina mobiler
Dom våldtagna kvinnorna
kan redan räknas i hundratusental
Bara här i Sverige
anmäls nu sjutusen fullbordade våldtäkter om året
men mörkertalet är stort
Över 90% av dom grövsta övergreppen
begås av utomeuropeiska män
Justitieminister Johansson förklarade
att vi måste lära oss leva med detta
Det var Johanssons parti
Socialdemokraterna
som öppnade gränserna
för den utomeuropeiska invandringen
och gjorde det lätt för dom nya svenskarna
som dom kallas i tidningarna och på TV
att få rösträtt
Tanken var att dom här människorna
skulle bli beroende
av den socialdemokratiska omfördelningspolitiken
och hjälpa dom att behålla makten
Man talade om internationell solidaritet
om jämlikhet och rättvisa
men målet för partiledningen
när den nya politiken bestämdes
under Olof Palme på 1970-talet
var hela tiden den politiska makten
Beslutet att fördjupa samarbetet
med dom muslimska organisationerna i Sverige
hade samma motiv
Men muslimerna är människor
med en övertygelse som är äldre och starkare
än socialismen
Dom kommer inte i längden att acceptera
att vara ett redskap
för en gudlös ideologi
Det är alltid folket
som får bära bördorna
av politikernas maktbegär
Det var sant i Vietnam under inbördeskriget
och det är sant idag
i Sverige
På 1960-talet satt Göran Sonnevi
i familjens villa i Lund
och såg på TV hur ordförande Mao
simmade över Yangtsekiang
och slog världsrekordet i medströmssimning
På dom korniga bilderna
kan man se någonting runt
sticka upp ur det grå vattnet
När Sonnevi inte såg på TV
skrev han indignationspoesi
om bland annat USAs krig i Vietnam
Vietnam var tillräckligt annorlunda
för att kunna kontrasteras verkningsfullt
mot Sverige
Där i Vietnam
dog människorna av politiska skäl
medan dom i Sverige
nästan bara dog av personliga skäl
som det inte var så lätt
att bli upprörd över
Jag har alltid förvånat mig över
frånvaron av humor och ironi
i Sonnevis diktning
Allt han skriver är på så stort allvar
att allvaret blir ett politiskt ställningstagande
som förminskar allvaret hos allt det
som inte tillerkänns
politisk betydelse
Det finns en kyla hos detta politiska allvar
som gör mig illa till mods
Dom som är uppfyllda av det
är beredda att offra allt
Den politiska högspänningen
i Sonnevis dikter
gör honom blind för det groteska och löjliga
hos en blodbesudlad diktators simövningar
och får honom att säga
att den nordvietnamesiska kommunistdiktaturens
angrepp på den sydvietnamesiska militärdiktaturen
är en folklig befrielsekamp
Vietnam tillhör det vietnamesiska folket
inte det imperialistiska USA
eller någon annan främmande makt
Även om Sonnevi missförstod rätt mycket
måste man ge honom rätt
på den punkten
Även dom som inte förnekar
vad som sker i Sverige idag
och i dom andra europeiska länderna
drar sig för att kalla det
krig
Vi tänker på bomber som faller, på napalm
vi tänker på pansarvagnar och beväpnade män
Men krig kan ju föras
på många andra sätt
Det visste Sonnevi bättre än många
Om målet är att ta kontrollen över ett land
och fördriva, ja kanske utplåna
det folk som bor där
då är det krig
även om man använder långsammare
och mindre direkta medel
som massinvandring och ett successivt
övertagande av allt fler bostadsområden
som infiltration av dom samhällsbärande
organisationerna
eller politiskt arbete för religiösa privilegier
och inskränkningar
av yttrandefriheten
Om lidandet gör världen verkligare
om dom människor som är utsatta
för krig och förtryck
är verkligare än dom som inte är det
vilket Sonnevi ibland tycks mena
betyder det att vi svenskar
är på väg att bli verkliga igen
att vi är på väg att få tillbaka
vår historia?
Här där jag bor
i södra delen av Malmö
är skottlossningar och sprängningar
ännu inte så vanliga
I våras sköts en yngre kriminellt belastad man
ihjäl utanför en närbutik
knappt 300 meter från där jag bor
och hus har blivit beskjutna också här
Nu när jag skriver detta märker jag
hur jag normaliserar och förminskar
det som ju inte är normalt
och som inte borde hända
som inte hade behövt hända
Vi vet att våldet växer
även om tidningarna och TV
och dom alltid lika tjänstvilliga
akademikerna
gör vad dom kan för att dölja det
eller ge det en annan tolkning
Hatet och intoleransen
hos dom muslimska invandrarna
och deras barn
blir tydligare för varje år
Dom säger redan att detta
är deras land
att dom är här för att stanna
och visar på många sätt att dom tycker
att vi svenskar är mindre värda
Rasismen i Sverige
finns inte hos svenskarna
Dom gula träden som försvinner i dimman
dimman som blir allt tätare och vitare
Helikoptern hörs fortfarande
fast längre bort nu
På insidan av dörren till en offentlig toalett
har någon klottrat
Här sitter du
Peter Mangs försökte åtminstone göra något!
Om jag nu inte ska skratta åt det grova skämtet
utan hålla mig allvarlig, som Sonnevi
så säger jag
En feg mördare
som sköt ihjäl en 65-årig pensionär
och en ung svensk flicka
som för att utmana sig själv
och bygga upp
sitt svaga ego
smög runt och sköt på människor
som var obeväpnade och oförberedda!
Det som betydde något för Mangs
var uppenbarligen att visa
att han vågade använda dödligt våld
att han vågade passera
den yttersta gränsen
att han höll andra människors liv
i sina händer
Om han istället, likt en Travis Bickle
hade skjutit mot dom kriminella gängen
skulle han ha blivit en hjälte för många
Men dom aktade han sig för
Och om hade han skjutit ihjäl
någon av dom som bär det yttersta
ansvaret för det som sker i Sverige idag
politiska ledare som den förre
statsministern Fredrik Reinfeldt
och den skrikiga och rabiata
centerledaren Annie Lööf
skulle chocken och den högljudda
upprördheten i dom statsbärande medierna
främst vara rädslan
hos dom som plötsligt förstår
att detsamma kan hända dom själva
som har del i samma skuld
Mångmiljonären Reinfeldt
har mer blod
på sina välmanikyrerade händer
än Peter Mangs någonsin kan få
För var dag dödas allt fler
i dom europeiska ledarnas vidriga krig
mot dom europeiska folken
I en utsändning från motståndsrörelsen
står en upprörd Tommy Robinson
och gestikulerar framför en rad engelska hus
Han talar ivrigt och länge
men bruset är nu så starkt
att vi har svårt att höra vad han säger
Vi ser hur han stakar sig och börjar om
Det är kanske första gången
han inte riktigt får fram orden
Men plötsligt sjunker bruset
och han hörs tydligt igen
Freedom is a choice, säger han
Freedom is a choice
Det är det sista jag hinner uppfatta
innan dånet tilltar igen
Frihet är något du väljer
Ja
handlar inte hela vår historia om det
om att våga välja friheten
med allt vad det kan innebära
av offer och död?
Socialdemokraterna valde att svika Finland
när Sovjetunionen anföll
i november 1939
och att kollaborera med Hitler
så länge tyskarna vann
Tyskarna behövde aldrig anfalla Sverige
för dom svenska politikerna gjorde
som Hitler ville
Dom valde ofriheten och underkastelsen
som är en inre död
Det valet styr fortfarande
över svensk politik
Träden som finns kvar
som skuggor i dimman
Dimman som ljusnar
liksom inifrån
Medan den politiska prinsessan Lööf
nästan tappar sitt strassdiadem
när hon skriker i falsett
att hon vill bli statsminister
tar grupper av stöddiga muslimska män
över dom feministiska partierna
ett efter ett
Dom uttrycker sig hånfullt
mot dom försiktiga svenskarna
och gör nedlåtande
sexuella anspelningar
Generaldirektör Eliasson
med osynlig hatbindel om armen
förbereder likvideringen
av den politiska oppositionen
För att rädda värdegrundsdemokratin
är alla medel tillåtna
till och med avskaffandet
av demokratin
Men i bakgrunden, ännu delvis skymda
gör sig dom muslimska ledarna
redo att ta över
Dom hyser inga tvivel och ingen fruktan
dom vet att dom är rättfärdiga
och är övertygade om segern
Många av tjänstemännen
inklusive generaldirektörerna själva
kommer att konvertera till Islam
för att sen tjäna
den nya ideologin
och dom andra kommer att ersättas
av rättrogna
När demokratin vände sig mot folket
undertecknande den
sin egen dödsdom
Nu kommer det gula ljuset
in lågt under molnen
och björkarna lyser plötsligt upp
som av guld
Helikoptern hörs allt närmare igen
I dånet från rotorbladen förstummas
den tappre Tommy Robinson
och vi ser hur vinden griper tag i hans rock
När jag ser upp mot himlen
är helikoptern så nära att jag kan se
piloten i dom mörka solglasögonen
Det är Göran Sonnevi
som sitter däruppe
Han svänger in mot målet
och gör sig redo
att avfyra dom båda raketerna
Dom hårda käkarna gnistrar av allvar
Plötsligt förstår jag
att jag är en gerillasoldat
som ska befria mitt land
från invasionen
Med en reflexmässig rörelse
svänger jag upp raketgeväret på axeln
siktar och trycker av
Det känns
som att kasta av sig en börda
som man har burit på länge
Helikoptern däruppe har förvandlats
till ett moln av snö
som faller i tystnad
Här blir en ny skrift möjlig
Friheten
är något du väljer

(Inte utan respekt men inte heller utan kritisk och undrande distans tillägnad poeten Göran Sonnevi.)

Om skribenten: Jonas Åberg

Jonas Åberg är född och uppvuxen i ett annat Malmö. Han är utbildad bibliotekarie och har arbetat i ett tiotal år som sådan. Filosofi och politik är två områden som alltid har engagerat djupt – det första av lust, det andra av irritation. Under några år var han doktorand i filosofi. Politiskt är han konservativ med libertarianska böjelser, eftersom han tror att historien och kulturen inte skapas av folket utan genom det av kreativa ledare. Jonas Åberg härstammar från skånska bönder och köpmän, vilket han givetvis är stolt över. Kulturellt sett känner han sig närmare besläktad med den grekiska och romerska antiken – i dess av tidens gång raffinerade form – än med sin samtid, och han anser att beundran inför mänsklig storhet är ett nyckelvillkor för själslig sundhet och vitalitet. Den som inte förmår se upp till andra människor kommer att förakta sig själv – medvetet eller omedvetet. Och den som föraktar sig själv kommer att avsky livet. Medan kärleken till livet tar sig uttryck i konservativa synsätt och värderingar tar sig livshat uttryck i politisk radikalism. ”För dem som mäktar det är världen god”, skriver Ekelund. Det kan låta som ett riskabelt passiviserande motto. Den som försöker leva upp till det vet bättre.