Aftonbladets Åsa Linderborg ville inte diskutera med Mats Dagerlind nyligen eftersom han ifrågasätter invandringspolitiken och skriver på Avpixlat. Han är ”främlingsfientlig”, som det sägs på vänsteristiska. Och såna talar man inte med. Många journalister är hycklare, men jag anser inte att Åsa Linderborg tillhör den hycklande skaran. Hon är ju i grunden en kommunist. Kommunisterna har aldrig varit för allmän yttrandefrihet. När de stod på höjden av sin makt skickade de sina kritiker till Gulag. Nu kan de inte göra det längre utan får nöja sig med att avhumanisera och demonisera folk som inte delar deras världsbild. Det är heller inte hyckleri av henne att försvara ”demokrati”. Det är bara det att hon menar något annat med ordet än många andra menar. DDR kallade sig för en folkdemokrati därför att ”folket” genom partiet hade kontrollen över produktionsmedlen. För en kommunist handlar alltså demokrati om vem som äger företagen, fabrikerna och medier etc. Om det kommunistiska partiet kontrollerar dem så är det ”demokrati” annars är det inte det. Hursomhelst säger Åsa Linderborg i praktiken ”Åt helvete med yttrandefriheten” om man med yttrandefrihet menar att alla ståndpunkter, även icke-kommunistiska, ska få framföras på lika villkor.
Ett foto som har cirkulerat på nätet på kontrajihadistiska sajter visar den islamistiska ståndpunkten:
Mohammed är mulimernas profet och att ifrågasätta honom eller avbilda honom på att respektlöst sätt, eller kanske att avbilda honom överhuvudtaget eller avbilda någon sak som anses tabu eller helig av Islam skapar en stor vrede bland många muslimer. De flesta av dem tar sin religion på stort allvar. Det var egentligen helt förutsägbart att de skulle försvara sina föreställningar när de började flytta in i stora skaror i Europa. Jag ser det också som helt förutsägbart att de kommer att fortsätta i samma spår framöver, fast med ännu större kraft eftersom de blir fler och fler samtidigt som européerna blir färre och färre då vi skaffar så få barn.
Den liberala ståndpunkten försvaras exempelvis av Stina Dabrowski och Sakine Madon. Där ska alla röster få höras och debatten får avgöra vilken ståndpunkt som segrar i längden. Den här ståndpunkten bygger på en stor tilltro till det mänskliga förnuftet. Jag skulle antagligen stämplas som en ond ”högerextremist” av de som utger sig för att vara ”de goda”. Men jag föredrar att leva i ett samhälle där debatten kan vara just så fri som de här två damerna önskar. Problemet är bara att jag tror att de senaste tre eller fyra årtiondenas politik har fört in så stora och djupa motsättningar i samhället att det loppet redan är kört. Sverige kommer att vara ett mycket konfliktfyllt samhälle under lång tid framöver.
Laibach gör riktigt bra och verkligt provocerande konst. Deras inlägg i debatten kan vi se här:
Vem ska bestämma hur Europa ska se ut i framtiden? De som ville bevara det snälla Sverige borde ha varit mycket försiktigare, men som jag ser saken är de utopister med en disneyfierad bild av den mänskliga naturen och har därför slagit undan benen på sig själva med sin politik. Jag vet inte vem som kommer definiera framtiden, men min övertygelse är att det inte är den nuvarande eliten. De är alldeles för ryggradslösa och saknar visioner. De har ingen världsbild och inga värderingar som talar till själen. Därför kan de inte skapa motivation. De verkar oförmögna att alls förstå människans inre liv och därför kallar jag dem för själsliga snöpingar.
Jag föredrar ett fritt samhälle. Men om situationen kräver att vi säger ”åt helvete med yttrandefriheten” så väljer jag Laibachs nunna som symbol för framtidens Europa.
Om skribenten: Joakim Fredriksson
