Musik från olika subkulturer, som Black Metal och Industrial, har sina poänger. Ibland kan de lyfta fram teman från det nordiska eller europeiska förflutna. Det finns gott om metalband som sjunger om vikingar, men det finns också såna som reciterar texter från Dantes Gudomliga komedi . Industrial avspeglar ofta den moderna inre öknen utan skygglappar eller terapeutiskt vadd. Men den tenderar också, just därför, att ge uttryck för kaos och galenskap, vilket är en följd av den själsdöda miljön som den är sprungen ur.

Generellt sett går det nog inte att komma ifrån att musiken är nihilistisk och att den är ett symptom på ett kulturellt sönderfall. Faktum är att ett band som exempelvis KMFDM verkar medvetna om den saken och gör det till en slags lekfull konst.

"Nihilistic mystics
Apostolic Alcoholics
Messianic Manics
Cataclysmic and Prolific

In the age of super-boredom
Hype and mediocrity
Celebrate relentlessness
Menace to society."

Sån musik var värdefull för mig, framför allt när jag var yngre. Den gav uttryck för tomrummet och kaoset som verkade ha erövrat världen. En del kanske känner igen sig själva i musiken, men åtminstone för mig var det snarare den moderna världen i avklädd form som jag såg. Jag har aldrig varit överens med den. Under ganska lång tid såg jag inget alternativ till den själsdöda och förljugna omgivningen, som fick sitt uttryck i musik från Frontline Assembly, KMFDM, Ministry och Skinny Puppy mfl. Det var en obehaglig upplevelse. Jag kan tänka mig att den kan driva en och en annan till vansinne. Samtidigt kan liknande musik ge uttryck för en krigaranda, som kan väcka en motståndsvilja mot den moderna flatheten. Jag tänker exempelvis på Laibach och Raubtier. Det kan vara positivt, förutsatt att man inte först har låtit sig bli galen av miljön.

Ministry- NWO (1992) "Wake Up- Wake Up-Wake Up- Wake Up-Wake Up- Wake Up-Wake Up…"

Jag lyssnar fortfarande på sån musik, men inte alls lika mycket och numera är jag ganska kritisk. Från en traditionalistisk ståndpunkt har jag svårt att se något bra försvar för den. Om man sätter form över formlöshet och ordning över kaos, så hamnar man snarare i folkmusik, klassisk musik, och ännu bättre, i sakral musik.

Neofolk har en hel del verkligt positiva saker att bidra med. Changes tillhör de bästa inom sin genre, enligt min åsikt. Många av de tidiga neofolkbanden har en bakgrund inom industrial men började sedan utvecklas i en annan riktning. Ibland talar man om ”postindustrial music”, men just Changes är ett äldre band. De började spela innan industrial uppstod.
(lyssna gärna på texten):

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.