I Dagens Nyheter skriver Hans Rosling om att världen har förändrats:
"Hjälp mig, snälla läsare, berätta för alla ni träffar att det numera till och med föds färre än 2,5 barn per kvinna i Bangladesh. Motsvarande siffra i de andra stora muslimska länderna är 3,5 i Pakistan, 2,6 i Indien, 2,1 i Indonesien och bara 1,7 barn per kvinna i Iran (lägre än i Sverige). Muslimer är som andra, när de blir friska och får det bättre så är de lika motiverade och bra som alla andra på att ta p-piller eller sätta på kondom." [här]
Som ansvarsfull medborgare gör jag som han säger och sprider informationen. Jag har hört siffrorna tidigare, men var skeptisk först, eftersom jag såg dem på en okänd blogg. Jag är visserligen mycket skeptisk mot gammelmedia också, men har inget skäl att tro att Rosling vill föra oss bakom ljuset med de här siffrorna. Han talar om olika framsteg, tex att medellivslängden i Vietnam numera ligger på 75 år. Föreställningen att det finns någon slags linjär utveckling i världen, där exempelvis Sverige ligger före de andra och att andra länder kommer att likna Sverige mer i framtiden tror jag inte alls på. Det är en svensk sossemyt. Men man kan förstås tala om framsteg i enskilda frågor.
Siffrorna för den muslimska världen är intressanta. Jag tror att trycket från det hållet kommer att avta så småningom. En del överdriver nog faran från det hållet. De verkar tro att muslimerna kommer erövra Europa genom att föda många barn. Vi får andra problem av massinvandringen, men att Europa kommer att erövras verkar osannolikt. Däremot verkar det inte osannolikt att vi får stora inre spänningar, kanske av ett liknande slag som vi hade förr mellan katoliker och protestanter.
I Afrika förökar man sig dock fortfarande i snabb takt:
"Det kvarstår ett desperat behov av mer tillgång till familjeplanering på landsbygden i Afrikas fattigaste länder, där det fortfarande föds mer än 5 barn per kvinna. Men de stora barnkullarna bland den fattigaste miljarden kompenseras sen två årtionden helt av att det bland flera miljarder i Asien och Europa föds färre än 2 barn per kvinna. "
Här håller jag inte alls med Rosling. Det är ett stort problem för oss om afrikanerna fortsätter att föröka sig så snabbt. Verkligheten ser för tillfället ut så här: Afrika är för afrikanerna, arabvärlden är för araberna, Kina är för kineserna, Indien för indierna, Japan för japanerna etc. De har ingen massinvandring. Det är bara Västvärlden som är för alla. Så om afrikanerna förökar sig snabbt så kommer delar av överskottsbefolkningen hit. Rosling tycker kanske det är jättefint att vi blir berikade av många afrikaner, men runtom i Europa blir vanligt folk som lever i den mångkulturella och mångetniska verkligheten allt tröttare på effekterna av massinvandringen. Det är journalister och politiker som hyllar mångkulturen från säkert avstånd i sina till största delen vita enklaver.
Frågan är varför bara Västvärlden (och inte minst Sverige) är för alla, medan Afrika är för afrikaner, Kina för kinser etc? Att det flyttar in miljontals han-kinser i Tibet ses inte som en berikande erfarenhet för tibetanerna. Av något skäl gäller inte samma logik för Sverige, Europa eller USA. Det verkar ligga någon slags rasism bakom, kombinerad med en romantisk bild av människor från tredje världen. De dåliga vita människorna ska sona sina synder genom att bytas ut mot ädla människor från södern.
Rosling talar om bistånd. Jag är inte insatt i den frågan, men om det verkligen fungerar så har jag inget emot att Sverige hjälper fattiga länder. Men det ska vara på plats. Pengarna som spenderas i Sverige på flyktingar som ofta har mycket svårt, eller verkar vara ointresserade av att bli en del av det svenska samhället skulle ha räckt till väldigt mycket mer om de hade använts i länderna som flyktingarna kommer från.
Vi behöver ingen arbetskraft, ungdomsarbetslösheten ligger på ca 20%. Hypotesen att vi kommer att behöva extra arbetskraft i framtiden är just en obevisad hypotes. Den är lika trovärdig som en väderprognos som handlar om vädret om 10 år. Jag tycker snarare det mesta tyder på att vi befinner oss i början av en global ekonomisk depression, där vi kommer att ha hög arbetslöshet under lång tid framöver.
Om skribenten: Joakim Fredriksson
