Likhet inför lagen är en princip som jag inte ifrågasätter. De nuvarande makthavarna verkar dock inte tycka att jämlikhet i den meningen är så viktig. De har ju sina skyddade grupper i form av olika minoriteter som särbehandlas på olika sätt. Jag har inte undersökt saken närmare juridiskt sett, men har fått bilden av att om exempelvis 5 svenskar angriper en invandrare, samtidigt som de skriker "jävla blatte", så är det ett hatbrott som bedöms vara extra allvarligt. Men om 5 invandrare angriper en etnisk svensk, samtidigt som de skriker "jävla svenne", så är det inte ett hatbrott, och bedöms därför inte vara lika allvarligt. Jag är inte säker på om detta stämmer. Hur är egentligen lagstiftningen? Och hur används den i praktiken? Frågan kan vara mycket aktuell eftersom en 44-åring blev ihjälslagen av ett gäng i Ludvika i helgen. Polisens signalemente säger att gärningsmännen var mörkhyade. Om offret var ljushyat vet jag inte ännu.
Det är hursomhelst som om makthavarna använder invandrare och andra skyddade grupper som ett slags mänskliga sköldar. De tar in en väldig massa människor utifrån, vilket naturligtvis leder till missnöje bland människor som är etablerade i landet. Missnöjet är helt förutsägbart. Människor skulle reagera med missnöje i vilket annat land eller i vilken annan världsdel somhelst mot en sådan politik. Politikerna skapar alltså en förutsägbar reaktion och använder sedan reaktionen för att ställa sig själva i god dager. Invandrarna är dels politikernas sköldar och dels en distraktion som gör att vi inte ser allt annat fuffens som pågår bakom kulisserna lika tydligt. Istället låses ”debatten” i ett polariserat och korkat tillstånd: "Kritiserar ni oss? Mordiska rasister! Ni är som Breivik och Adolf Hitler!" Infantilt och idiotiskt. Men så är det i länder som befinner sig på nedgång. Jag tror att samhällen alltid ruttnar från ovan. Feghet, lögner och hyckleri tränger sig in i toppen och sprider sig därifrån vidare ut i samhällskroppen, tills läget blir så illa att den korrupta eliten antingen störtas eller samhället går under.
Det finns kleptokrater som köper politiker, något som vare sig politiker eller kleptokrater vill att vi ska veta. En del kleptokrater verkar vara så mäktiga att de kan skriva om lagarna efter eget gottfinnande. Jag har inte så bra koll på Sverige, men i USA finns det mycket kritik mot Wall Street och bankirer som går ut på att lagstiftningsprocessen i landet är ordentligt korrumperad och att lagarna skrivs om till Wall Streets fördel, om och om igen. Exempelvis togs Glass-Steagal act bort i slutet av 90-talet vilket öppnade upp för krisen som vi befinner oss i nu. Det senaste fallet är MF Global, där skojarna stal pengar från sina kunders konton. Fallet tyder på att pengar inte alls är säkra i globala institutioner eftersom ägarna kan stjäla pengarna från kundernas konton, utan att ställas inför rätta för stölden (de kallar säkert stölden för något annat på nyspråk). Det ska inte finnas en global kleptokrati som är ovan lagen. En stöld är en stöld. Här vill jag alltså ha mer jämlikhet.
Den egalitära mentaliteten är en annan sak. Alla människor är inte likadana. Vemsomhelst kan inte bli en stor konstnär, eftersom det inte bara kräver hårt arbete, det kräver även begåvning. En framgångsrik affärsman måste vanligen både arbeta hårt och vara smart(alla affärsmän är förstås inte kleptokrater). Samma sak gäller musik, vetenskap, språk och idrott. En del kan lära sig ett helt främmande språk ganska snabbt. För andra tar det mycket lång tid, kanske mer än en livstid. Vissa kan ha svårt för matematik, men är mycket begåvade hantverkare och tvärtom. Att tala om medfödd begåvning är dock fortfarande tabu i det egalitärt inriktade Sverige. Men det har inte bara stöd i vardagliga observationer, även vetenskapen har ett tydligt svar, som bekräftar vad vi kan se med våra egna ögon (alltså att människor är olika):
"In general, mainstream "legitimate" social scientists accept the fact that genes play a role in a variety of human characteristics, such as IQ, aggressiveness, criminality, depression, anxiety, altruism, and risk-taking, to name but a few. Much of the evidence has been known for years because of wide-ranging research with identical twins reared together compared to those reared apart. What these studies show, without serious doubt, is that many human characteristics are the product, in considerable measure, of heredity."(1)
Professor Byron M. Roth talar utifrån en amerikansk kontext. I Sverige verkar forskningen som han hänvisar till fortfarande vara en nyhet som man helst inte vill låtsas om. Här rasar 60-talsvänsterns strid mot verkligheten med extra stark fanatisk glöd. Den som ifrågasätter de egalitära dogmerna gör lämpligen så anonymt. Men i verkligheten är alltså människor olika. Föreställningen att vemsomhelst kan bli vadsomhelst tror jag bara är förvirrande, inte minst för ungdomar. Därför skulle jag exempelvis vilja se en mindre egalitärt inriktad skola som tar vara på människors olikheter istället för att försöka stöpa alla i samma form. Skolan är en bra början, men egalitarismen ligger som en kvävande våt filt över hela samhället och skapar i bästa fall en medioker atmosfär, fast i mitt tycke är den inte ens medioker längre. Den är idiotisk.
Skillanderna som jag nämnde nu var bara individuella, vilket inte upplevs som lika kontroversiellt som skillnader mellan olika grupper. Det får jag återkomma till någon annan dag. "The Perils of diversity" verkar vara en kraftfull bredsida mot föreställningarna som håller på att sänka landet. Fast jag har bara läst början än så länge.
(1) "The Perils of diversity", sidan 12, av Byron M. Roth
Om skribenten: Joakim Fredriksson
