Idag ska Gudomlig komedi ta upp Dantes Gudomliga komedi och koppla det till Doom metal och förrädare. Det borde vara en spännande mix.

Dantes Gudomliga komedi kan studeras som en del av det europeiska kulturarvet, men den kan också läsas som ett uttryck för en esoterisk strömning inom den medeltida kristendomen som ger ett symboliskt uttryck för tidlösa principer. Den som är intresserad av en sådan tolkning av verket kan med fördel studera Réné Guénons "Insights into Christian esoterism". Där kan man läsa om verkets djupare innebörd: där står om initiation, verkets förhållande till tempelherrar, den heliga Graal och mycket annat som många tycker är spännande men som av Guénon behandlas med betydligt större intellektuell tyngd än många andra böcker som behandlar samma teman. Och detta utan att upplösa verkets djupdimension i poänglösa hårklyverier eller profan rationalism.

Den gudomliga komedin ger ett symboliskt uttryck för en hierarki av olika tillstånd, från helvetets djupaste håla till himlens högsta sfär. Eftersom mina tankar idag rör sig kring förrädare så hamnar vi djupt ned i inferno, ja faktiskt så långt ner man kan komma. Bara för att ge några exempel kan nämnas att i helvetets andra krets finns vällustingarna. På den nivån befinner sig säkerligen många av oss, vanliga människor. I fjärde kretsen finner vi globala bankirer och moderna konsumenter. Det är nämligen på den nivån de slösaktiga och giriga rör sig, enligt komedin. Men förrädarna ligger betydligt värre till än så. De är infrysta i Cocytos is i helvetets djupaste krets, alltså den nionde, där de utgör föda för Satan i evigheters evighet.

Oavsett vad man har för metafysiska teorier om verkligheten så är det intressant att förrädare ses som de lägsta bland de lägsta. Jag undrar om det inte ligger något allmänmänskligt i det.

Vi lever i en märklig tid där man inte kan förvänta sig att de som har ledande positioner vet något om civilisationen som de leder. Det tror jag är ett av skälen till att besinningslöshet är ett av den nuvarande "ordningens" mest utmärkande drag. Hårdrockare är ibland av en annan art; där finns både tänkande och kultiverade människor även om headbangandet kan ge ett annat intryck.

Som ett exempel kan nämnas det schweziska doom metal bandet Requiem Eternam. I sången "The suffering city" reciterar den kvinnliga rösten ord från Dante i engelsk översättning som behandar vad som möter förrädare, hycklare och girigbukar efter döden, enligt Dantes vision:

”And lo! towards us coming in a boat
An old man, hoary with the hair of eld,
Crying: ”Woe unto you, ye souls depraved!
Hope nevermore to look upon the heavens;
I come to lead you to the other shore,
To the eternal shades in heat and frost.”

Videon rör sig över en bild som är målad av Hieronymus Bosch:

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.