Världen står inför stora förändringar och det kommer drabba oss alla, vad vi än tycker om saken. Det är i varje fall vad jag har kommit fram till. Dagens inlägg blir delvis ganska personligt, för jag befinner mig mitt i skiftet och är helt upptagen av de här sakerna. Än så länge är det med tankarna, men att gå från tanke till handling är inom räckhåll för mig (tror jag).
”Nordbo”
Hittills har jag levt inom ramarna för det etablerade systemet, men tycker att det känns mer och mer frustrerande. Jag vill inte byta partner och jobb vartannat år. Det är en gräsligt ytlig livsstil, som inte kan ge en djupare tillfredställelse. Men både relationen mellan könen och relationen till arbetsgivaren bygger på en ömsesidighet. Det finns två sidor som måste vara överens om att stabilitet är bättre än förändring för förändringens skull.
Att bilda en stabil familj verkar vara svårt idag. Men jag har en dotter som bor med sin mor i ett av våra grannländer. Systemet som jag tjänar ödelägger naturen, vilket äventyrar min dotters framtid. Hennes framtid äventyras också av tilltagande kriminalitet, våldsamma gäng och ökande socialt kaos. Kort sagt känns det hemskt poänglöst, för att inte säga rent destruktivt, att leva inom de vanliga ramarna.
Det är min övertygelse att vi befinner oss i ett stort skifte, där det destruktiva systemet blir alltmer dysfunktionellt och av allt att döma går mot sitt slut. Den ekonomiska krisen, "peak oil", "peak copper", och peak andra naturresurser implicerar sammantaget "peak humans" och slutet för systemet som vi är underkastade.
Derrick Jensen, Naturen och Väst
Derrick Jensen är en ekologisk tänkare som bor i skogen i norra Kalifornien. Han lever som han lär, vilket han ska ha respekt för. I följande intervju kritiserar han bland annat hierarkier, men det är en specifik form av hierarki som han tänker på. Han talar om relationer mellan människor där en person dominerar och utnyttjar en annan person och gör en parallell till naturen, där den moderna människan dominerar och utnyttjar naturen hänsynslöst och utan sinne för långsiktigt ansvar. Den observationen behöver dock inte leda till en egalitär syn på saker och ting.
I den västerländska traditionen har vi exempelvis Aristoteles som i den Nikomachiska Etiken talar om olika formar av vänskap. Han urskiljer tre olika former: 1) Vänskap för nyttan det ger. Det kan exempelvis röra sig om någon som är bra för karriären, eller någon som hjälper dig att laga cykeln etc. 2) Vänskap för njutningen. Jag hade en period när jag var ute och härjade mycket på nätterna. Då hade jag många vänner som jag träffade i jakten på njutning. 3) Jag citerar Aristoteles :"Fullkomlig är åter den vänskap som råder mellan goda människor och lika meriterade individer. Ty dessa önskar varandra gott i lika hög grad, beroende på den utsträckning i vilken de är goda, och goda är de då i och för sig. De bästa vännerna är här de som vill sina vänner väl för deras egen skull." (1)
Observera hierarkin mellan de olika formerna av vänskap. De flesta skulle nog hålla med om att den tredje formen är den bästa, alltså den högsta. Den bygger på ett ömsesidigt gillande, utan inslag av nytta eller njutning. De olika formerna av vänskap är alltså inte lika mycket värda. Det är ett exempel på hierarki i positiv mening.
Jag tror att de här tre formerna av vänskap finns även hos de indianstammar som Jensen nämner. En framstående jägare kommer exempelvis att få vänner som vill sola sig i hans glans och gärna även få del av bytet från hans framgångsrika jakt.
I Sverige tror jag att många har en nära relation till naturen och kan relatera till vad Jensen talar om. Många av oss är i själ och hjärta vänner till naturen, i Aristoteles högsta mening, men är fångade av det nuvarande systemet som kräver ständig exponentiell tillväxt. Men, som med så mycket annat i det moderna "samhället", så är den oändliga tillväxtens system en abstrakt utopi utan kontakt med den konkreta verkligheten, därför att naturresurserna som exploateras är ändliga.
Jag är naturens vän, emotionellt sett. Jag ogillar starkt att jag är fångad av ett destruktivt system och vill finna ett sätt att leva ett hållbarare liv. Det var mina föräldrar som i tidig ålder började ta med mig ut i skogen och upp till fjällen. De förde över en kärlek och respekt för naturen till mig. Det är en del av mitt nordiska kulturella arv som jag är stolt över. Derrick Jensen har rätt i att det som just nu kallas för "den västerländska civilisationen" är ohållbart och destruktivt, både ekologiskt, mänskligt och spirituellt. Men det betyder inte att den självhatande vänstern som förkastar allt som västerlandet står för är inne på rätt spår. Det är exempelvis Väst som får fram ekologiska tänkare som Derrick Jensen och Arne Naess mfl.
Derrick Jensen talar om en amerikansk indianstam som har bott i samma område ca 12000 år. Men Europas stammar har bott i Europa sedan urminnes tider. Problemet är inte Väst eller Europa i djupare mening, utan den kosmopolitiska civilisation som har usurperat makten i Väst. Den hör inte hemma någonstans och är lika ansvarslös, materialistisk och kortsiktig som den är rotlös och allmänt anti-traditionell och anti-spirituell. Väst behöver återfinna sin identitet och sina rötter, inte förneka dem.
(1) "Den Nikomachiska etiken" översatt av Mårten Ringbom 1967, s.225
Om skribenten: Joakim Fredriksson
