Till frågan om Sverigedemokraternas problem

Aktuellt, Debatt, Politik, Rekommenderat, Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna är i allra högsta grad ett parti som växer obehindrat i såväl opinionsmätningar som med all säkerhet i de kommande valen som genomförs nästa år, något som inte alls förefaller vare sig förvånande eller förbryllande utan är fullt begripligt. SD var det första riksdagspartiet som påtalade de importerade problem som numera existerar i Sverige p.g.a det politiska etablissemangets massiva och civilisationsförstörande invandringspolitik, och många svenskar som nu är lite lätt yrvakna till denna situation som den politiska eliten åsamkat vårt land känner nog med största sannolikhet att SD i princip är det enda logiska alternativet, åtminstone mot mindre invandring och lite mer ordning. Jag håller med. Det växande SD är det enda hållbara, logiska och rationella alternativet i nuläget om man som invandringskritisk och nationellt sinnad vill ha någonting att rösta på i kommande val. Likväl skall man ha i åtanke att detta är ett parti med stora brister, något som sannerligen har uppdagats vid otaliga tillfällen.

För att komma till saken. SD har uppenbara problem, såväl internpolitiska som sak- och idépolitiska, men även organisatoriska och strukturella. De mest väsentliga punkterna är emellertid, som jag ser det, de tre första ”kategorierna” jag benämnde, nämligen de intern-, sak-, och idépolitiska aspekterna av partiet som alltför ofta blir oerhört tydligt, något som knappast på något sätt tjänar varken deras eget partipolitiska väl eller Sveriges väl. Min främsta kritik kring dessa punkter kan i princip sammanfattas på följande vis:

Idépolitiken
Det finns självklart bra saker med SD:s idépolitiska grund, men det existerar även tydliga brister då det milt uttryckt genom åren sedan partiets riksdagsinträde har uppdagats att denna rörelse inte direkt har någon genomtänkt eller överskådlig plan för Sverige, Norden eller Europa. Man uttalar förvisso kritik mot den utomnordiska, utomeuropeiska invandringen och vill stoppa den, åtminstone i temporär bemärkelse. Emellertid vill SD, paradoxalt nog, ändå inte helt och hållet stoppa den, för egentligen har man i sak ingenting emot den här destruktiva migrationspolitiken så länge den förs i betydligt mindre skala än idag.

SD:s representanter talar sig dessutom ofta varma för assimilation, dvs att de stora grupper utlänningar som idag kommer till Sverige och befinner sig i Sverige kort och gott skall göra upp med sin ”gamla” etnicitet, sin ”forna” identitet och sitt ”tidigare” språk. Man skall bli svensk. Det låter så klart rimligt och fundamentalt, även om jag betraktar den här assimilationsprincipen som såväl innehålls- som verkningslös. Missförstå mig inte. De utlänningar som kommer till Sverige skall givetvis anpassa sig kompromisslöst till vårt land och respektera att Sverige är svenskarnas land, och vill man åtnjuta svenskt medborgarskap skall det dessutom vara stenhårda krav, vilket är alltifrån lojalitet och ömsesidig respekt till det svenska folket. Detta skulle jag heller inte se några större problem med om det gällde andra nordiska grupper eller något annat europeiskt folk. Emellertid är det att betrakta som meningslöst när det kommer till en stora mängder invandrare av utomeuropeiskt ursprung. Säkert kommer det att inverka positivt på en eller annan utomeuropeisk individ, men i det stora hela? Knappast. Vi har inte med invandring av finländare, balter och ryssar att göra längre, utan en helt annan sådan som inte är jämförbar på något sätt med den tidigare från folkgrupper som kan anses vara närbesläktade till svenskarna.

Jimmie Åkesson och SD håller dock fast vid denna smått innehållslösa assimiliationsprincip, och man förnekar, obegripligt nog, dessutom betydelsen av de etnokulturella, och i synnerhet de etniska, aspekterna för invandrande folkgrupper. Med SD:s smått infantila ”logik” så kan en arabisk salafist vara lika mycket svensk som vilken etnisk svensk som helst, vilket är att betrakta som parodiskt.

Sakpolitiken
Den sakpolitiska kritiken jag har mot SD bottnar sig främst i deras ekonomiska politik som i ärlighetens namn har gjort en paradoxal svängning på en väldigt kort tid. Man skulle kunna beskriva det hela som att SD har gjort en kolossal omsvängning från att ha varit ett någorlunda folkvänligt, normalprotektionistiskt alternativ där man vill gynna svenska folket och svenska arbetare, där de skattepengar som folket betalar in används på ett så konstruktivt sätt som möjligt för Sveriges väl, till att bli ett närmast postborgerligt, frihandelsförespråkande parti, och detta efter ett intensifierat nyliberalt lobbyarbete skall tilläggas. Även här har en kolossal, och oerhört snabb, helomvändning gjorts i partiet där man inte verkar, som gällande idépolitiken när man valde att ta bort nationalismen till förmån för socialkonservatismen, ha haft någon intern debatt överhuvudtaget. Det är i allra högsta grad anmärkningsvärt. Inte heller har partiet förklarat sina plötsliga svängningar i vare sig finans- eller idépolitiken.

SD blir emellertid från den postmarxistiska vänstern och den liberala högern benämnda som antingen ”kapitalister” eller ”råsocialister”. Dock är sanningen den att SD numera är att betrakta som postborgerliga liberaler i finanspolitiken, där man gör en ogenomtänkt helomsvängning efter intensivt lobbyarbete från nyliberaler och bara helt plötsligt ändrar sig, och varken någon begriplig förklaring eller någon logisk efterhandskonstruktion tillkommer därefter. Det är absurt.

Internpolitiken
Det finns väl knappast någon som inte har hört talats om SD: närmast ökända ”nolltolerans” vid det här laget, vilket i princip är att betrakta som en innehållslös och i hög grad bisarr princip som inte gör något annat än gör SD till åtlöje för det politiska och mediala etablissemanget. Partiets företrädare kanske inte har märkt det, men denna ”nolltoleransen” har, milt uttryckt, motverkat sitt syfte som representanterna från början kanske hade med principen. Det skall emellertid klargöras att jag i grund och botten inte är emot en form av nolltolerans, men den skall vara av konstruktivt virke och inte av den sorten som SD har gestaltat, nämligen att man ständigt slänger ut personer som i upprört sinnelag har skrivit något mindre genomtänkt på Avpixlats kommentarsfält. SD agerar som de inte vore mänskliga. Det är nämligen normalt, och fullt begripligt, att bli arg som dessa medlemmar vid dessa tillfällen blev, men istället ser man ned på dessa personer och väljer, paradoxalt nog, att tacka (!) Expressen för de groteska uthängningar denna rättshaveristiska tidning gjorde sig skyldig till. Det skall emellertid klargöras att jag inte på något sätt ser något konstruktivt i att vissa personer publicerar allmänt tokiga och illa skrivna kommentarer i anonyma kommentarsfält, och det är heller inte min poäng.

Inte heller duger det att slänga ut personer som har skrivit debattinlägg i Nya Tider, vilket var fallet med prästen Axel W. Karlsson. Inte heller förefaller det sunt att avskeda personer som har skrivit en kritisk insändare om SD:s hållning i den outtröttliga, och för svenskar, icke-frågan om Israel-Palestinakonflikten, vilket var fallet med Gustav Kasselstrand. Det duger inte heller att uppmana sina medlemmar i censurerande anda att brännmärka sidor som Fria Tider, Nya Tider etcetera och försöka få medlemmarna att sluta läsa dessa sidor. Inte heller ter det sig konstruktivt att kalla enskilda aktiva företrädare för ”fascister” bara för att de läser Julius Evolas eller Ernst Jüngers skrifter. Jag har också läst Evola, och mina uppfattningar stämmer tämligen lite överens med hans, men jag kan inte beskåda något större, otäckt fascistiskt i hans verk. Detta är inte, för att uttrycka mig milt, ett skäl för uteslutning – däremot är det ett skäl att demolera den uppenbart självdestruktiva partikulturen inom den sverigedemokratiska sfären.

Avslutningsvis så kan jag påtala att det finns gott om uppenbara bevis för att SD skall ta sig själva i kragen och skärpa till sig på flera punkter, inte minst gällande idé- och internpolitiken. Istället för att bedriva ett löjligt och haveristiskt internkrig mot medlemmar så kan man ta och på allvar utgöra en riktig, nationell opposition. För Sverige.

Viktor Johansson

Pin It
  • RäddaSD

    SD har ju i princip spelat ut sin roll som parlamentarisk kraft, eller så har partiets riksdagsgrupp kanske snarare spelats bort av de andra partierna. Det spelar ju ingen roll om SD blir största parti med 35% i nästa val eftersom övriga partier kommer att negligera dem helt. Ett visst hopp om samarbete väcktes av AKB, men det har effektivt dödats av Ulf Kristersson som varit övertydlig med att han inte kommer att förhandla eller kompromissa med Jimmie & Co. Å andra sidan verkar Moderaterna rent sakpolitiskt ha placerat sig till höger om SD vad gäller stora delar av invandringspolitiken, så om inte SD passar sig så kommer partiet att vara irrelevant både maktpolitiskt och sakpolitiskt inom ett år.

    • Patria

      SD är ointressanta, till skillnad från svenska folket. Men om folk vill fortsätta rösta för nationell förintelse så är det väl upp till dem?

      • latmask

        Vad ska vi då rösta på som kan göra skillnad?

        • RäddaSD

          Om det nu ens är värt att rösta så ligger väl Moderata Samlingspartiet numera närmast till hands. För det första kan de komma i regeringsställning (och dessutom leda regeringen). För det andra står de ju idag till höger om SD i invandringspolitiken. Jag hoppades länge att SD skulle kunna rädda Sverige, men frågan är om Jimmie ens kan rädda sitt eget parti.

          • Patria

            Pissa i valurnorna.

          • latmask

            Inte 7K för mig.tack. Kanske AfS, då.

          • White Mothership

            Nej, M står inte till höger om SD i migrationspolitiken. M vill ha en asylrelaterad invandring i storleksordningen tiotusentals personer till Sverige. Till detta kommer anhöriga. Ms mirationspolitiska talesperson stod för någon vecka sedan i Aktuellt och svamlade om flyktingar ”som flyr för sina liv” – det var som om Reinfeldt var tillbaka i M.

            SD vill trots sin uselhet bara ha 4000 kvotflyktingar.

            Åkesson har visserligen som vanligt betett sig som en strategisk idiot när han legitimerat Ms migrationspolitik genom att säga att M har tagit över SDs politik, men det gör det ännu värre att upprepa det påståendet. Åkesson drog sannolikt denna lögn för att han trodde att han skulle bli accepterad av etablissemanget om han bara kunde verka lite mindre farlig och lite mer som de andra partierna, men det finns ingen ursäkt att som nationellt sinnad ha gått på denna lögn.

  • JB

    Den (propaganda-) fas som verkar vara förevarande för tillfället, inom de flesta av de (f.d.?), europeiska och skandinaviska nationalstaterna, verkar handla om dels:

    1.

    Att hacka – ned – på allt nationellt och alla nationella markörer, kännetecken och attribut, som (tidigare?), har definierat nationen i fråga: T ex då språket, etniska profiler, tradiitoner, arkitekturstilar, historiska landmärken, seder, sånger, danser, mattraditioner, musik, vetenskapliga framgångar, livsstilsideal, inklusive skönhetsideal och karaktärsideal osv., et cetera. Allt är – fult, felaktigt, dumt, korkat, barbariskt, töntigt och dumt. Vill man hävda, eller säga, att – endast Sverige svenska krusbär har – , så riskerar man att lätt kunna bli utdömd som ra-fa-na- ist, samt fientlig mot allt nytt, mot allt främmande och mot alla främlingar, samt riskerar att anses inte vara – vatten värd – , och också riskera att automatiskt anses vara dum, korkad, obildad och även vilja vara s.k. – bakåtsträvande – ….

    2.

    Den andra stadiet i en (propaganda- ) fas, som då skall verka framstå som en s.k. oppositions-rörelse, verkar då handla om att till varje pris vilja försöka att fokusera på en enskilda invandrares kriminella handlingar, eller på grupperingar av invandrares övergrepp, våld, rån och brottslighet i största allmänhet. Detta skall då föreställa vara en s.k. oppositonsrörelses fokus, eller s.k. – väckelserörelse – , där denna – politiska propaganda – , då verkar vara ämnad till att försöka skapa – rädslor, hat, frustrationer, ilskor – , som då främst och först skall riktas mot alla främlingar, alltså alla invandrare, och helst också mot främst alla – muslimer – ….(kanske för att därmed kunna rikta in sig mot en s.k. – utpekbar – , gruppering, samt kunna uppvigla de mest enkelspåriga till vrede, hat och viljor att därmed ansluta sig till en s.k. – motståndsrörelses agenda – , (nämligen att fysiskt försöka bekriga – de onda inkräktarna – , för att därmed då kunna utöka en polismakts, som det då vill anses vara, nödvändiga närvaro…?)

    3.

    Stadie tre verkar handla om att försöka få en medelklass att bli kritisk till sitt egna politiska etablissemang, genom ett konstant undergrävande, ifrågasättande av samt pinsamma avslöjanden om, sina egna (f.d.?), nationella parlament, regeringar och riksdag….Och även då alla övriga etablissemang inom t ex nationella massmedier, (som alltså anses vilja driva politiska agendor för att främja ett EU-nationalistiskt synsätt, och vilja vara förespråkarer för ett USE-projekt, alltså ett United States of Europe…), och som därför gärna vill genera och förnedra, både sig själva och varandra, för att få även en medelklass att vilja ta avstånd från t ex j- allt svenskt – , (där då alla – svenska – representanter vill anses vara odugliga, dumma, korkade och även andra tillmälen…)…

     

    Alltsammans verkar då sammantaget vilja kunna leda fram till en mer eller mindre frivillig – nedmontering – , av (de gamla) nationalstatsformationerna inom EU…

    Befolkningarna anses kanske genom dessa (propaganda- ) faser, sakta men säkert kunna ledas fram till att frivilligt vilja överge – sina egna – , nationalstater, till förmån då för, av ett globaliserat näringsliv och av en internationalistisk handels, av en gränsöverskridande industi osv., önskade projektet, nämligen ett USE, (som även det, rent politiskt, hoppas kunna glida över i en ännu större politiskt enhet, nämligen i ett NWO, en helt NY Världsordning,….?)….

     

    En helt Ny Värdlsordning, med ett Amerika i spetsen, och med, (som projektet som helhet då också kanske önskar sig…?), helt och hållet – NYA människor…?

     

    Dvs., alltså Nya Människor, i form då av framför allt nationslösa, identitetslösa, historielösa, språklösa och, inte minst, – kulturellt hemlösa – , människor……

     

    Alltså människor som då, i en framtid, i princip i ganska så stor utsträckning kommer att vara i avsaknad av några kulturella ideal, vara i avsaknad av historisk kunskap, i avsaknad av språkliga förmågor och därmed i avsaknad av någon egentlig s.k. – identitet – , (utöver att då i princip kunna betraktas som – djur – , och kunna regradera till en primitivitetens – djurstadium – , dvs., vara – befriade från – , en kulturell prägling, såväl som en språklig prägling….

     

    Dessvärre, så finns det risker med en sådan – djuridentitets – , utveckling….

     

    När alla människor blir betraktade som – djur – , (och inte i behov av någon – kultur – ), så kan människor också – slaktas som djur – ……

     

    Sådant har hänt förr i historien, och kan säkerligen kanske hända igen, om inte kist en kulturell, eller religiös, vaksamhet vill utveckla sig, just som en ren självbevarelsedrift för att kunna beskydda och bevara människans, och mänsklig, s.k. – Värdighet – ……

    • JB

      Kott…
      ….om inte just en kulturell, eller religiös, vaksamhet vill utveckla sig, som just en ren självbevarelsedrift för att kunna beskydda och bevara människans, och all mänsklig, s.k. – Värdighet – ….

  • zeno

    det verkar som om valrörelsen nu startat på allvar

    som din text klart o tydligt uppenbart påvisar så kommer denna valrörelse inte likna någon tidigare

    smutsigare, skitigare, snuskigare, vidrigare

    ”ladies and gentlemen – please fasten your seatbelts – its gona be a bumpy ride”

    https://www.youtube.com/watch?v=SIRUAz3eSdg

  • Palnatoke

    Tyvärr representerar inte SD något egentligt hot mot systemet. Folkmordet på svenskarna ska bara gå i lite långsammare takt tycker SD. Att försöka få etablissemangets gillande som SD sysslar med är en både usel och omanlig taktik.

  • Jag vill inte ha någon assimiliation av utlänningar alls. Jag gillar finnar, norrmän och tyskar och föredrar att de fortsätter vara sig själva även om de bor i Sverige. En av de saker som Åkesson inte verkar fatta är att alla som bor i Sverige inte behöver vara svenskar.

    Det främsta instrument som politiken har för att påverka de missförhållanden som gjorde att Åkesson överhuvud taget blev vald till riksdagsman är utlänningslagen. Det är inget fel på araberna i Sverige. Felet är att de är här. Detta är det väsentliga, allt överskuggande missförhållande som politiken har möjlighet att påverka. Dessutom är detta missförförhållande enkelt, snabbt och billigt (ja till och med lönsamt) att påverka. Samla krafterna för det väsentliga! Den tyske general som införde den moderna pansartaktiken, Heinz Guderian, gjorde slut med det tidigare oskicket att sprida ut pansaret på infanteriregementena för att stödja deras framryckning. Han samlade plåten i egna pansardivisioner under devisen ”nicht kleckern sondern klotzen” (knacka inte, banka). Inte olikt Karl XIIs kavallerikilar! Bryt igenom ordentligt på ett ställe och gör slarvsylta av fiendens starkaste vapen, så löser sig resten senare. Försök förklara detta i Sölvesborg.

    • Kronolog

      För att fortsätta med de militära liknelserna:

      SD fyller funktionen som politisk murbräcka: de nöter sakta ner
      etablissemangets port, ser till att det knakar i gångjärnen, att
      träflisorna flyger och att de som befinner sig på andra sidan porten
      fruktar vad som kan tänkas hända om den skulle bräckas. Risken är väl
      överhängande att murbräckan går sönder innan porten gör det, men det är
      av mindre betydelse; då bygger man en ny och starkare.

      Så länge etablissemanget känner sig hotat, oavsett om det är på goda grunder eller ej, kommer det svenska folket att gynnas. Överreagerar de, gynnas vi; blidkar de oss, gynnas vi.

      Att försöka uppnå mer genom partipolitik än vad som genom SD nu uppnås är inte möjligt för tillfället. Att utöva politik på andra vis är mer gynnsamt, och bör vara målet för de som har intresse och förmåga.

      • zeno

        visst är det så

        man brukar säga att ”det bästa får inte bli det godas fiende” och alltför många missar detta tyvärr

        att inte kasta ut barnet med badvattnet(smutsigt) är en annan princip värd att hålla på

        läkarkåren har ju sitt ”boten får aldrig vara värre än soten” för annars skulle det ju bara vara att ”kapa av” det som värker

        men kärringar o ungar låter sig styras av sina känslor till skillnad från män där förnuftet och viljan tar överhanden

        mina inlägg åtföljs ofta av musik – medvetet gjort musik talar till känslan mer än förnuft(höger o vänster hjärnhalva)

        själv hoppas jag på partisprängning när SD vuxit för snabbt – gamla SDU är väl en ganska trolig partiorganisation som skulle kunna ta hand om ”vildingarna” i riksdagen och hux flux kanske vi har det de otåliga efterfrågar

        frågan är väl om de därmed skulle låta sig nöja – som vi vet finns det alltför många som älskar att gnälla och som gjort det till sin huvuduppgift – att ALDRIG bli nöjd…

        därför gott folk – SD eller DÖ 2.018 – väl själv

  • Parsifal

    Det är bara att konstatera att SD i och med inträdet i riksdagen 2010, och därmed fick en position i rikspolitiken som man tidigare inte haft, beträdde okänd mark. Man ställdes inför beslut och avvägningar som måste ha varit oerhört svåra att ta. Inte märkligt att det under resans gång gjorts misstag och fattats dåliga beslut. Med tanke på den enorma press och samlade illvilja man mötte från etablissemanget är det förståeligt att det ibland gick snett. Det är väl i det ljuset man ska se beslutet om nolltolerans och den överdrivna viljan att ställa sig in hos politiska motståndare och kulturmarxister i allmänhet.
    Partidisciplin är nödvändig för att saker och ting ska fungera. Det måste till en grundläggande lojalitet för att inte hela organisationen ska upplösas. Men även där har man väl tagit i för mycket ibland som när man uteslöt en person som använt ordet ”skäggbarn”.
    Politisk strategi är svåra ting och i partipolitiken kan diskrepansen mellan vad man vill uppnå och vad som kan torgföras bli stor. Med tanke på det hysteriska klimat som råder i det offentliga samtalet så låter sig inte vissa saker sig sägas utan får anstå till ett senare tillfälle.
    Men nu verkar det läge ha inträtt då det är dags för SD att tuffa till sin argumentation och profilera sig skarpare. Den ängslighet som alltför länge präglat partiledningens agerande borde nu kunna överges för en mer rak och ärlig kommunikation med allmänheten.

    • Viktor Johansson

      Absolut. Det skall man så klart vara ödmjuk inför, dock kommer deras ”mjuka attityd” att slå tillbaka på de själva när de verkligen attraherar personer till topprelaterade positioner som tror på det de skriver med ”öppen” svenskhet, fortsatt invandring från alltför främmande etnokulturella sfärer o.s.v. Visst kan det kanske vara bra för stunden om man eftersträvar samarbete med de borgerliga kappvändarna, men långsiktigt hållbart är det knappast.

      • Patria

        Lika bra att de fullt ut utvecklas till ett litet slätstruket mjäkigt sketet stödparti till M. Så kanske en ny mer vital kraft dyker upp.

  • MartinA

    Som jag förstått SDs ompositionering så är deras högsta prioritet fortsatt bidragssamhälle. De är motståndare till invandringen för att den hotar bidragssamhället.

    Och eftersom det är bidragssamhället som driver invandringen är SD numera en renodlad massinvandringskraft i politiken i sverige.