Den ryske filosofen, upptäcktsresanden och konstnären Nicholas Roerich (1874–1947) är ihågkommen för sitt passionerade intresse för Rysslands äldsta historia (med dess kopplingar till Skandinavien) — ett intresse som manifesterades i hans konst som ofta porträtterade drömska landskap och mytologiska folksagor. Roerich var esoteriskt lagd och trots dåtidens turbulenta politiska skeenden involverade han själv sig inte ideologiskt-politiskt, däremot kämpade han för det långsiktiga bevarandet av kulturarvet. Under 1900-talets första hälft inspirerade han allt från samtida kulturpersonligheter som H.P. Lovecraft och Julius Evola till den ryske kosmonauten Yuri Gagarin som fick frågan om hur det var att se jorden från omloppsbana och svarade att de starka färgkontrasterna i atmosfären påminde honom om Roerichs konst. 

Nicholas Roerich föddes 1874 i Sankt Petersburg, Ryssland. Han föddes i en välbeställd familj där fadern var en välkänd notarius publicus (tjänstemän inom rättsväsendet) och hans mor kom från en prominent handelsfamilj. Vid åtta års ålder blev Roerich antagen till det prestigefyllda Karl May-gymnasiet som hade rykte om sig att vara en av de bästa privatskolorna i Sankt Petersburg. Där fick han bland annat läsa om rysk historia och konst som han snabbt fattade ett intresse för. 

Somrarna tillbringade familjen på sitt semesterresidens på landsbygden utanför staden. Här samlade Roerich mineraler, ovanliga stenar och studerade det lokala djur- och växtlivet. Han började också intressera sig för arkeologi och utförde trots sin ringa ålder enklare utgrävningar i området och kartlade sina upptäckter. 

Regionen som familjens residensen var beläget på hade en gång i tiden varit en del av de territoriella underavdelningarna som tillhörde Republiken Novgorod som existerade mellan 1100-1500-talet. Detta fängslade Roerich som snabbt utvecklade ett intresse för folksagor som han gärna diskuterade med lokalbefolkningen. Denna perioden i Roerichs liv skulle sedermera utgöra grunden för inspirationen till många av hans målningar.

Rysslands tidiga historia och kopplingar till Norden fascinerade honom, speciellt legenden om Rurik; den skandinaviske vikingahövdingen och grundaren av Rurikdynastin. Legenden förtäljer att  de medeltida folken i Novgorod-området var trötta på inre stridigheter, landdispyter och hot från nomadiska stammar — och som lösning på detta bjöd de år 862 (e.Kr.) in Rurik och bad honom upprätta en dynasti och bli deras beskyddare. Rurik accepterade detta och grundade en ätt som under hundratals år framgångsrikt skulle styra regionen ifrån Novgorod och senare Kiev.

Efter avlagd examen vid Ryska konstakademin i Sankt Petersburg begav sig Roerich tillsammans med sin fru ut på en lång resa genom Ryssland. Under några års tid besökte de mer än ett femtiotal städer som var kända för sina uråldriga fornlämningar. Under dessa resor författade Roerich en serie arkitektoniska studier och målade 90 tavlor och skisser som ofta avbildade de besökta platserna. Flera av tavlorna hade motiv med koppling till skandinavisk historia. 

1901 målade Roerich ett vikingaskepp. Inför målningen gjorde han omfattande forskning för att se till att varje detalj var historiskt korrekt. Han skildrade varje del, från skeppet till bergen till byn i bakgrunden, med mycket stor noggrannhet — ett tillvägagångssätt som han på sina äldre dagar skulle röra sig bort ifrån och bli mer surrealistisk i sina motiv med betoning på starkare färgkontraster och mindre detaljer. 

De följande åren färdigställde Roerich flera litografier med vikingar som motiv, ett porträtt visar ett ohistoriskt sjöslag och ett annat visar flera långskepp som byggs. Även om dessa litografier bara var förberedelser inför framtida målningar, reproducerade Roerich dem många gånger. 

Kort efter oktoberrevolutionen 1917 och bolsjevikernas maktövertagande lämnade Roerich och hans fru tillsammans med deras två söner Ryssland och emigrerade till Finland, där han i exil kritiserade bolsjevikerna och Lenin. En aspekt som han kritiserade den bolsjevikiska regimen för var deras förstörelse av Rysslands kulturhistoriska och konstnärliga arv samt deras materialistiska anti-religiositet.

Efter första världskriget förstördes ovärderliga kulturskatter under bolsjevikernas kulturförintelse, något som inspirerade Roerich att under 20-talet utveckla och skapa ett internationellt protokoll för att skydda och bevara kulturskatter. Fördraget som sedermera skulle kallas för den så kallade Roerich-pakten bestod endast av åtta artiklar och är inte särskilt långtgående i sina förklaringar och definitioner. Artiklarna 1, 2, 3 och 5 behandlar det faktiska skyddet för monument, museum och olika institutioner medan de andra behandlar frågor om anslutning till fördraget. 

Som initiativtagare till fördraget nominerades Roerich till Nobelpriset 1929. Detta var första gången som en konstnär hade nominerats utifrån sina ansträngningar för fred genom konst. Roerich nominerades ytterligare två gånger, först 1932 och sedan 1935. Även om han inte vann gav hans arbete upphov till flera framtida FN-konventioner i och med att Roerich-pakten undertecknades av ett flertal länder 1935, däribland USA.

Efter vistelsen i Finland flyttade Roerich vidare till London och sedan New York där han bodde en tid. Han skulle dock inte bli långvarig utan gav sig ut på en expedition till Asien där han bland annat besökte Tibet, Gobiöknen och Himalayaregionen. Under resans gång avbildade han flera bergskedjor och andra landskap och dessa målningar skulle bli hans mest kända verk och lite av hans signum. 

Vid den här tiden börjar han bli internationellt uppskattad och blir uppmärksammad av andra samtida kulturpersonligheter. Den amerikanske författaren, känd för sin skräckfiktion, Howard Philips Lovecraft, upptäckte Roerichs konst på ett besök i New York och kände ett omedelbart artistiskt släktskap med dennes stil. Han beskrev Roerichs hus på 103rd Street som ”one of my shrines in the pest zone” och i sin roman från 1935 ”At the Mountains of Madness” nämner Lovecraft flera gånger Roerich och använder uttrycket ”Roerich-liknande” för att beskriva miljön och bergslandskapen. 

Romanen utspelar sig på Antarktis men Lovecrafts beskrivningar av landskapet tyder på att han starkt påverkats av Roerichs skildringar av Himalaya. Lovecraft skriver om ”the great barren peaks of mystery looming up constantly against the west” och hur “horizon-grazing southern sun of midnight poured its hazy reddish rays over the white snow.” Även Lovecrafts idé om en upptäcktsresande som upptäcker uråldriga och bortglömda städer återspeglar Roerichs egna expeditioner och sökande efter ruiner i Tibet. Lovecraft fascinerades av Roerichs arbete för att, som han skrev till en vän, konstnären ”suggests other dimensions and alien orders of being — or at least, the gateways leading to such.” Roerich precis som Lovecraft älskade att utforska gränsen mellan den verkliga och den andra världen, det vardagliga och det mystiska.

Även den italienske traditionalisten Julius Evola var familjär med Roerichs konst. I sin bok ”Meditations on the Peaks” skriver han om hur bergsklättring korreleras med andlig strävan och i ett kapitel diskuterar Evola Nicholas Roerichs konst, vars bilder av bergskedjor Evola fann vara av andlig betydelse.

Roerich skulle stanna i Asien fram till sin död 1947 i Indien, i Kulu-dalen i Himalaya-bergen. Roerichs målningar av den ryska protohistoriska tiden gav honom en unik plats bland de ryska konstnärerna i början av 1900-talet. Och många av hans avbildningar av ryska kyrkor som finns kvar i hans hus, som gjorts om till museum, har fått en speciellt viktig status eftersom många av dem förstördes under revolutionen och dessa målningar är den enda kvarvarande dokumentationen av dem.