Motpol har under sin historia som bloggportal och tankesmedja huserat en mångfald av skribenter, med olika syn på det mesta. I samband med de senaste konflikterna med Sverigedemokraternas tillförordnade ordförande Mattias Karlsson har det dock varit identitarismen som kommit i fokus. Det är inte anmärkningsvärt, eftersom Motpol varit ett centralt forum för identitarismens introduktion i Sverige, även om långt ifrån alla skribenter på Motpol kallar sig identitärer. Anmärkningsvärt är däremot den bild Karlsson målar upp, då han hävdar att Motpols medarbetare ”bekänner sig till rasistiska massmördarideologier, understödjer hat mot judar, legitimerar våld som en legitim [sic] politisk metod och öppet bekämpar demokratin”.
Därför kan det vara påkallat att räta ut frågetecknen kring den identitära rörelsen och dess värderingar, i synnerhet i relation till de punkter Karlsson tar upp. När man vill undersöka vilka ståndpunkter en politisk rörelse intar, är det normala förfarandet att läsa vad de själva skriver i sina program och manifest, snarare än vad deras politiska motståndare säger om dem. Därför tar vi här hjälp av två källor, bägge fundamentala för identitarismens senare och samtida historia:
Den första är Generation Identitet av Markus Willinger. Detta manifest är skrivet som ett sorts längre brev från 68-generationens barn till deras föräldrar, och presenterar viktiga identitära idéer i populär form.
Den andra är Manifesto for a European Renaissance. Denna, något mer teoretiska, text från det tidiga tvåtusentalet har haft en central roll i utformandet av de senaste decenniernas identitarism i Europa, exempelvis den som representeras på Motpol.
Följande är en samling utdrag från dessa bägge källor, sorterade ämnesvis, som tydligt klargör de synsätt som kan anses vara representativa för den identitära strömningen i stort, och därmed för Motpols mål överlag.
I. Demokrati
Utdrag från Generation Identitet, kapitel 13:
”När vi föreställer oss demokrati ser vi det antika Aten, och rätten till medbestämmande framför oss. Vi tror fast på tanken att ett folk har en rätt att inte bara delta i besluten, utan att fatta dem helt på egen hand. Direktdemokrati och folkomröstningar är våra ledord. När vi talar om demokrati menar vi verkligen demokrati.”
”Er tolkning av ordet, däremot, är precis lika förljugen som allt annat ni står för. Ni hävdar naturligtvis att ni tror på principen om folkmakt, ni anser er säkert vara goda demokrater. I själva verket är era ord tomma och innehållslösa.”
”Ni vägrar låta folket rösta om det som verkligen betyder något. Så rädda är ni för populismen (så kallar ni alla åsikter ni inte delar) och folkets ”dumhet”. Folket begriper ju ingenting av de viktiga frågorna.”
”Vi menar å vår sida att folket kan bedöma sakfrågorna tusen gånger bättre än era världsfrånvända parlamentariker.”
”Varför är ni så rädda för folket? Varför darrar ni vid blotta tanken på folkomröstningar? Kanske för att ni vet att majoriteten européer inte tycker som ni? Kanske anar ni, att de gärna skulle skjuta ner och tillintetgöra hela er politik?”
”Ni har alltid koncentrerat er på universiteten och landets intellektuella elit. Genom denna elit har ni velat genomdriva era vanföreställningar, och befolkningen har bara varit i vägen. Vi fäster större tilltro till Europas folk än vad ni gör. (…) Vi är sprungna ur folket, vi kämpar för folket och dess rätt att utforma sin egen politik. Vi kräver verklig demokrati. Vi är inte rädda för européernas vilja.”
Utdrag från Manifesto for a European Renaissance:
”Renewing the democratic spirit implies not settling for mere representative democracy, but seeking to also put into effect, at every level, a true participatory democracy (‘that which affects all the people should be the business of all the people’). In order to achieve this, it will be necessary to stop regarding politics as exclusively a state matter. Each citizen must be involved in the pursuit of the common good. Each common good must be identified and upheld as such. The self-absorbed consumer and the passive spectator-citizen will only become involved by the development of a radically decentralised form of democracy, beginning from the bottom, thereby giving to each citizen a role in the choice and control of his destiny. The procedure of referendum could also be useful. To counteract the overwhelming power of money, the supreme authority in modern society, there must be imposed the widest separation possible between wealth and political power.”
II. Rasism och ”rätten till skillnad”
Utdrag från Generation Identitet, kapitel 21:
”Förr fanns det människor som identifierade sig som rasister, som ville klassificera människan efter genetiska karaktärsdrag – ögonfärg och utseendet på dess näsor. Idag är de enda som talar om något sådant ni. Ingen funderar särskilt mycket på begrepp som ras längre, men ni fortsätter er besatta jakt på rasister, och hittar dold och hemlig rasism i varje hörn.”
”Uppriktigt sagt tar vi alla avstånd från rasism. Ingen, varken vi eller ni, vill se diskriminering eller förtryck av människor utifrån deras ursprung. Vi nöjer oss däremot med att ta avstånd från rasismen som sådan. Ni vill brännmärka alla era politiska motståndare som rasister, även oss. Vårt erkännande och bejakande av en europeisk identitet, europeisk kultur och tradition, vår önskan att bevara Europa, vår strid för att inte bli den sista europeiska generationen, allt detta är naglar i era ögon. Och så försöker ni tolka vår tro på livet, på Europa, som rasism.”
”Är verkligen alla som tror att det finns olika folk, kulturer och identiteter, och att det är bra (!) att de finns, är de rasister? Vi avvisar frågan! Om ni kallar varje erkännande av den egna identiteten för rasism, då är i sådana fall alla människor rasister, har alltid varit rasister och kommer alltid att vara rasister. Inte ens ni själva är något undantag från denna regel.”
”Ja, vi kan anklaga er för rasism. Det är den enda tänkbara förklaringen till ert patologiska hat mot Europa. Vi är däremot inte rasister. Vi är heller inte besatta av raser och rasism, som ni. Vi gör våra egna val och går våra egna vägar, utan att bry oss om era grundlösa anklagelser.”
Utdrag från Manifesto for a European Renaissance:
”In contrast to racism, there is a universalist and a differentialist anti-racism. The former leads to the same conclusions as does the racism it denounces. As opposed to differences as is racism, universalist anti-racism only acknowledges in peoples their common belonging to a particular species and it tends to consider their specific identities as transitory or of secondary importance. By reducing the ‘Other’ to the ‘Same’ through a strictly assimilationist perspective, universalist anti-racism is, by definition, incapable of recognising or respecting otherness for what it is. Differentialist anti-racism, to which the New Right subscribes holds that the irreducible plurality of the human species constitutes a veritable treasure. Differentialist anti-racism makes every effort to restore an affirmative meaning to ‘the universal’, not in opposition to ‘difference’, but by starting from the recognition of ‘difference’. For the New Right, the struggle against racism is not won by negating the concept of races, nor by the desire to blend all races into an undifferentiated whole. Rather, the struggle against racism is waged by the refusal of both exclusion and assimilation: neither apartheid nor the melting pot; rather, acceptance of the other as Other through a dialogic perspective of mutual enrichment.”
“The French New Right upholds the cause of peoples, because the right to difference is a principle which has significance only in terms of its generality. One is only justified in defending one’s difference from others if one is also able to defend the difference of others. This means, then, that the right to difference cannot be used to exclude others who are different. The French New Right upholds equally ethnic groups, languages, and regional cultures under the threat of extinction, as well as native religions. The French New Right supports peoples struggling against Western imperialism.”
III. Fascism, nazism och totalitarism
Utdrag från Generation Identitet, kapitel 15:
”Ni föddes efter kriget. Ni har sett spillrorna av krigets förstörelse, ni har hört förstahandsberättelser. Den förödelse det nationalsocialistiska väldet lämnade efter sig lämnade djupa sår i era själar. Och därför ville ni på alla sätt göra tvärtemot vad nazisterna hade gjort. Hade de sagt ja, skulle ni säga nej, utan att ägna den faktiska frågan en tanke.”
”Nationalsocialismen bestämde hur ni skulle tänka. Ingen har präglat er världsbild lika mycket som Adolf Hitler. Nazismen var rasistisk, så ni ville bli antirasister. Var nazismen nationalistisk? Självklart blev ni internationalister. Nazismen var militaristisk, fascistisk och imperialistisk, så ni blev antimilitaristiska, antifascistiska och antiimperialistiska. Om nazismen förespråkade traditionella familjevärderingar var ni tvungna att fördöma dessa också. På så sätt blev Adolf Hitler er största ledstjärna.”
”Era ansträngningar för att förkasta nationalsocialismen ledde er till skapandet av er egen extremistiska ideologi. Fanatiska och med den djupaste tro på er egen rättfärdighet började ni så förstöra Europa.”
”Vi åtnjuter en större intellektuell frihet än ni. Som första generation sedan 1933 har vi övervunnit nationalsocialismen. Vi låter varken nationalsocialismen eller dess motsats definiera oss. Vi förkastar dess ideologi som frihets- och folkfientlig, på samma sätt som vi förkastar er ideologi.
Vad betyder andra världskriget för oss? Dess historia har lärt oss att vi européer inte ska bekämpa varandra på grund av triviala meningsskiljaktigheter. Men än viktigare: ni har lärt oss att vi européer aldrig heller ska hata oss själva av triviala skäl.”
”Vi fördömer inte, vi demoniserar inte. Vi drar lärdom. Ni har misslyckats med att dra lärdom av ’tredje riket’, ni har blivit lika mycket extremister som nationalsocialisterna. Till skillnad från er kan vi med rätta hävda att vi kommit över nationalsocialismen. Vi förvisar både den och era vanvettiga idéer till historiens skräphög.”
Utdrag från Manifesto for a European Renaissance:
”The ‘end of ideologies’ is an expression designating the historical exhaustion of the great mobilising narratives that became embodied in liberalism, socialism, Communism, nationalism, Fascism, and, finally, Nazism. The Twentieth century has sounded the death knell for most of these doctrines, whose concrete results were genocide, ethnic cleansing, and mass murder, total wars among nations and permanent rivalry among individuals, ecological disasters, social chaos, and the loss of all significant reference points. The destruction of the life-world for the benefit of instrumental reason, (economic) growth, and material development have resulted in an unprecedented impoverishment of the spirit, and the generalisation of anxiety related to living in an always uncertain present, in a world deprived both of the past and the future.”
IV. Identitet
Utdrag från Generation Identitet, kapitel 1:
”Vi finner vår identitet under det bråte som lämnats kvar av er förstörelselusta, men vi måste gräva djupt för att hitta oss själva igen. Vår historia, våra hemländer och vår kultur erbjuder oss det ni tagit ifrån oss. Vi är inte intresserade av världsmedborgarskap, vi är nöjda med våra egna länder. Vi söker inte ”historiens slut”, för vår historia ger oss ingen anledning att vara missnöjda. Vi vill inte ha något mångkulturellt samhälle, för i det samhället går vår kultur under.”
”Vi kräver mycket mindre än ni, men vi vill ha så mycket mer! Ni jagade utopier – vi önskar verkliga värderingar. Det vi vill ha finns på riktigt och det är vår rätt att erövra det igen. Vi kräver inte mer än vår rättmätiga arvslott, och vi tänker inte längre tåla att ni håller inne med den. Vi är svaret på er, vi är er utopis misslyckande. Vi är generation identitet.”
”Oavsett hur många dockor ni dinglar med framför pojkars ansikten kommer de alltid att välja träsvärdet. Oavsett hur många lagar och regleringar ni pressar fram kommer det alltid att finnas manliga och kvinnliga yrken. Kontrasterna mellan olika kulturer är aldrig så uppenbara som i ert mångkulturella samhälle. Ni kan inte besegra strävan efter en identitet. Era kampanjer må ha vridit om och förvirrat den europeiska identiteten, men de kommer aldrig kunna utrota den. Ert krig leder till konflikter mellan olika identiteter, men dessa konflikters blotta existens är bevis nog för att ni aldrig kommer att vinna.”
Utdrag från Manifesto for a European Renaissance:
”The unprecedented menace of homogenisation which looms over the entire world leads to the pathological identities: bloody irredentisms, convulsive and chauvinistic nationalism, savage tribalisations, etc. Responsibility for these deplorable attitudes stems primarily from globalisation (political, economic, technological, and financial), which produced these attitudes in the first place. By denying individuals the right to locate themselves within a collective and historical identity, by imposing a uniform mode of representation, the Western system has given birth to unhealthy forms of self-affirmation. Fear of the ‘Same’ has replaced fear of the ‘Other’.”
V. Sammanfattningsvis
Redan efter en kursiv läsning av ovanstående utdrag, torde var och en inse att de kaskader av tillmälen som riktats mot oss, idéer om att identitarismen och därmed Motpol ”bekänner sig till rasistiska massmördarideologier, understödjer hat mot judar, legitimerar våld som en legitim [sic] politisk metod och öppet bekämpar demokratin”, torde vara i behov av omvärdering. Det är svårt att överhuvudtaget föra en sansad diskussion med utgångspunkt i den här typen av anklagelser, som i många stycken går längre än vad den extrema vänstern brukar göra när den uttalar sig om Motpol.
Jag förutsätter därför att vi med denna korta genomgång av vår ideologis elementa kan sätta punkt för vidare grundlösa beskyllningar och huvudlösa påhopp, och välkomnar hädanefter en mer anständig och konstruktiv diskussion kring vår idébas.
Vidare läsning:
Joakim Andersen: Kort bemötande av Mattias Karlsson
Solguru: Identitär etik
Solguru: 0 % hat
Solguru: 100 % identitet
Solguru: Manifesto for a European Renaissance
Joakim Andersen: de Benoist om fascismen
Joakim Andersen: Därför identitär
Joakim Andersen: Identitär – ett försök till manifest
Om skribenten: Daniel Friberg
