Etnicitet, ras, folket främst. Detta är intressanta ämnen att studera. Och att omfatta: lackmusprovet på en intellektuell idag är vad han anser om etnicitet. Man kan inte ignorera denna fråga. Många idag, världen över, håller på sin etnicitet. Det är bara vita folk som inte får göra det. Här tänkte jag diskutera några detaljer i frågan, utifrån det faktum att jag själv står upp för mitt folk och min etnicitet.
"Human biodiversity", etnopluralism, identitarism, detta är termer i svang inom dagens radikalism. Och jag säger: kudos till dem som lanserat dessa begrepp, som försöker etikettera en modern, ideell hållning bortom traditionell höger och vänster. För det är ju så att folk reagerar på vissa stimuli och äldre termer och etiketter kanske stöter bort folk. Jag förstår det och förstår bruket av termer som "identitär" och andra neologismer. Men själv tänker jag nog inte börja använda dessa termer så flitigt. Jag kör i så fall med nationalism med etniska förtecken: etnonationalism, inte blott en vag kulturnationalism, är vad som gäller för Svensson idag. Etnicitet spelar roll.
Vill man vara djärv kan man säga att många människor, världen över, är rasister i en eller annan mening. Till och med den PK-indoktrinerade storstadsbon. Hon är glad över att dottern just köpt en lägenhet i ett fint område och inte bor i en invandrarförort. Hon ogillar högljudda afrikaner på biblioteket. Hon gillar bilden av lintottar vid midsommarstången men erkänner det inte högt. Hon säger INGET av detta högt för då blir hon stämplad som rasist.
Och det delvis med rätta eftersom allt handlar om ras…! Nu ska man inte bejaka "rasiststämplen" alltför högljutt eftersom det är en härskarteknik av typen brännmärkning. Men: om man inte är rädd för denna stämpel försvinner en stor del av PK-monstrets makt.
Etnicitet är viktigt. Jag är iofs ingen biologist och jag vill inte reducera saker som kultur, tradition och tro till materiella, rasliga faktorer. Men etnicitet spelar roll, den är del av ett helhetsfenomen. I fallet "svenskhet" så är det ett holistiskt konglomerat av kultur, språk, tro, landskap och det etniska elementet.
Tror ni Sveriges historia, dess kulturella arv hade sett likadant ut om vi varit en mestisbefolkning? Dylika "kontrafaktiska" resonemang är svåra att motbevisa men "färgblindheten" har spelat ut sin roll och vi måste alla inse att etnicitet spelar en viktig roll i vårt tänkande, kännande och handlande. Erkänner vi det öppet kommer vi till rätta med "rasismen" dvs de sämre sidorna av etnicitetsvurm som fördomar, hat och okunskap.
Jag vill här inte låta som någon mainstream-predikant, utmåla mig som någon progressiv i denna fråga i kontrast mot eventuella bonnrasister och troglodyter. Men bara genom att yttra sådant som "ras är viktigt" stämplas man som högerspöke av MSM. Och vi kan gå tuffa tider till mötes där alla radikaler samlas ihop till ett läger någonstans eller virtuellt utplånas eller marginaliseras. Long story short: den etnicitet som funkat bra i Sverige sedan urminnes tider är den germanska/nordiska och den linjen ska vi fortsätta med. För framtiden fungerar endast en viss invandring av andra europeiska element. De MENA-folk, afrikaner och asiater vi redan har i landet med PUT/medborgarskap får antagligen stanna. I den mån vi tänker etniskt/stammässigt får vi finna en modus vivendi med dem, bokstavligt talat "ett sätt att leva". Men det ska ske på våra villkor, inte på deras som hittills.
– – –
Man borde införa moratorium på fjärrinvandring. "Sverige åt svenskarna" som Per-Albin sa. Ett etniskt mer eller mindre homogent land befordrar samhällsfred. Raslig multikulti däremot bäddar för problem. "Mångkultur = mångproblem" som Feminix så träffande sa.
Återigen: ingen etnokrati står på mitt program. Svenskar med icke-europeiskt påbrå får finna sig en nisch i vårt land om de redan har medborgarskap. I övrigt ska samhällsklimatet sluta att vara fientligt mot etniska svenskar. Det är receptet för en trygg befolkningspolitik, med eller utan risk för "minskande arbetsstyrka" och andra kortsynta, materalistiska argument.
I detta inlägg på Oskorei argumenteras hållbart för en radikal, etniskt medveten hållning under termen "identitär"; detta tycks till exempel medge en rotslagning i både lokalbygd och i europeisk mark, man frångår de associationer som görs till "nationalist" som ofta förknippas med gammaldags nationalstater. Nåväl, jag kan kalla mig nationalist också. Och etnopluralist. Slutsatsen är dock att etnicitet spelar roll och de etiketter folk sätter på mig inte är så viktiga. Det är budskapet som är viktigt.
För att ta en jämförelse: om folk vill etikettera texter jag skrivit specifikt som "fantasy", "sf" så är det OK för mig, jag gör det ju själv ibland. Dock roar jag mig med att även kalla dem sagor, framtidsfiktion, fantastik, svenssonstories mm. Det är kul att hitta på etiketter. Basbudskapet är dock vad dessa texter förmedlar, det går bortom genren i sig.
Nåväl. Etnicitet är viktigt. Det är vad jag har att säga i frågan. Jag har inget att komma med i mer rasbiologisk detalj idag. Germanska folk ska ha erkänsla för den strävan med vilken de byggt detta land, men någon etnokrati vill jag inte ha.
Hur som helst blir det här snart mainstream tror jag. Det kan iofs vara svårt att föreställa sig Horace, Maud Olofsson och Koivonen-Bylund säga sådant som "svensk etnicitet betyder något, hurra för svenska lintottar på midsommar". Men man behöver inte ha läst Pareto för att förstå att eliter kommer och går, att vissa härskargrupper får träda tillbaka när de vägts och befunnits för lätta. Något enkelt maktskifte blir det inte. Inte så att jag tror på väpnad kamp. Men världen som den ser ut inbjuder till omvälvningar, och i dessa revolutioner kommer folk som hatar allt svenskt och hyllar allt utländskt inte längre att ha det så lätt. PK och multikulti är ett slags lyx och i den kommande Stormen har vi inte råd med lyx. Då satsar man på baskrav, man går ner i ambition. Man håller sig det som är en själv närmast, som ens eget folk och ens egen traditionella kultur.
Relaterat
Oskorei om begreppet ”identitär”
En krönika på GK: ”Om etnicitet”
Bild Lars Hertervig, Skogssjö, 1865
Om skribenten: Lennart Svensson
