Reductio ad Breivik

Okategoriserade

Nu har två psykiatrar kommit fram till att Breivik är schizofrent paranoid. Med tanke på hur tankepoliserna och propagandisterna i media har utnyttjat hans illdåd hittills så verkar det troligt att de kommer att fortsätta använda honom på samma sätt. Hittills har de velat ge sken av att folk som har kritiska åsikter om politikernas mångkulturella projekt är lika Breivik och att de därför är potentiella massmördare. Nu kan de lägga till att kritikerna dessutom antagligen är sinnessjuka. Det är egentligen inget nytt. Så gjorde marxist-leninisterna i Sovjetunionen och, i mildare form, gör kulturmarxister och sk "anti-rasister" (läses anti-vita rasister) samma sak i Sverige. Bland "anti-rasisterna" finner vi för övrigt inte bara de skränande hoparna som försöker tysta Sverigedemokrater och andra dissidenter på gatorna, utan även Fredrik Reinfeldt, som alltså kulturellt sett är på samma sida som antifa, rättvisepartiet socialisterna mfl. [Källa]

Reductio ad hitlerum är ett ohederligt sätt att argumentera, eller snarare ett argumentationsfel som har använts så länge jag kan minnas. Det går ut på att koppla samman en viss idé med Hitler och på så vis slippa diskutera saken. Det är en variant av "guilt by association". Med internet har dock metoden, eller kanske snarare vissa debattörers fantasilöshet, blivit alltför uppenbar och därför har Godwins lag formulerats. Mike Godwin lade fram lagen redan 1990: "As a Usenet discussion grows longer, the probability of a comparison involving Nazis or Hitler approaches one." Lagen säger alltså att i alla nät-diskussioner kommer förr eller senare någon göra en jämförelse med Hitler. Den personen anses då ha förlorat diskussionen. Luften har således gått ur den gamle ärkedemonen Hitler. Åtminstone på nätet. De gamla medierna har inte riktigt har hängt med i svängarna.

Nu har de dock fått en ny ärkedemon som inte bara är en massmördare, han är dessutom sinnesjuk enligt psykiatrarna. Tankepoliserna kan således utnyttja situationen genom att klistra Breivik i pannan på sina meningsmotståndare och därmed skapa en aura av både vansinne och mordiskhet över dem. Men det är alltså bara en ny version av ett redan utslitet och genomskådat argumentationsfel.

Godwins lag kan förnyas så här: "När en diskussion på nätet blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar Breivik mot ett." Den som är så förutsägbar i sina tankar att han spelar breivikkortet alltför lättvinidgt kan anses ha förlorat diskussionen. Samtidigt får man ha förståelse för att Breivik dyker upp i diskussioner. Hitler är utsliten, men Breivik har vi ännu inte bearbetat.

Diskussionerna i de gamla medierna håller i allmänhet en lägre nivå än vad man kan finna på nätet. Från media förväntar jag mig naturligtvis inget annat än reductio ad Breivik. Men det är vi på nätet som har initiativet, medan de gamla medierna är reaktiva, förutsägbara och allmänt trista. Särskilt inom känsliga områden. Deras enda hopp är att politikerna ska lyckas stoppa konkurrensen från nätets fria medier.