Markus Willinger är förmodligen mest känd som författare till Die identitäre Generation: Eine Kriegserklärung an die 68er. Boken har översatts till både engelska och svenska, och är en läsvärd presentation av det identitära perspektivet. Det är samtidigt en ”krigsförklaring mot 68:orna”. Vid sidan av 68:orna spelar EU en central och problematisk roll i europeisk samtidshistoria, och som antyds av dess Ukrainapolitik är det ingen positiv faktor. Det är därför naturligt att Willingers nya bok riktar sig mot EU-projektet.

Willinger går i ett antal korta men kärnfulla kapitel igenom eurokraternas misstag, och hur de hänger samman med den i grunden felaktiga vision av ”Europa” deras projekt bygger på. Mot detta ställer han det autentiska Europa, ”ett Europa av nationer”. De som läst Generation Identity känner igen hans språk från den boken, så talar han om EU som ”a patchwork Frankenstein, a morbid monstrosity”. Eurokraterna ”seek to transform this proud continent into a second America and rob its peoples of their freedom”.

I centrum för Willingers definition av Europa står friheten. Detta skiljer oss från exempelvis Kina, vilket kunnat skapa väldiga centralstater. För en kontinent med frihet i centrum blir det istället naturligt med många olika folk, vilka både samarbetar och konkurrerar. Den europeiska friheten och den europeiska mångfalden av identiteter hör samman, och försöket att skapa en europeisk monokultur visar att eurokraterna inte förstår Europa annat än som abstraktion. Willinger beskriver en superstat som en kimera, och mot detta ställer han ett Europa där nationalstater samarbetar på vissa områden och är fria att välja sin egen väg på andra.

In today´s Europe, there remains only one real democracy: Switzerland.
– Willinger

Willingers definition av Europa utgår samtidigt från de europeiska folken. Detta blir tydligt i relation till den utomeuropeiska invandringen, där han anklagar eurokraterna med orden ”you´re only interested in ruling, and you don´t care who you rule over.” Därför är de inbegripna i ett projekt där Europas folk byts ut. För Willinger är detta ett tecken på att de inte förstår vad Europa är.

Sammantaget är det alltså en inspirerande bok, som summerar eurokraternas misstag och dessutom erbjuder ett alternativ. Willinger torde här vara talesman för stora delar av de euroskeptiska opinionerna, samtidigt som han undviker mycket av de mer negativa inslag som finns i dessa. Han knyter också sin euroskepticism till en tydlig etnisk definition av nationer och till europeisk frihet.

If there is any vitality and strength in today´s Europe, if there are still culturally rooted Europeans with their feet on the ground, they are to be found in Eastern Europe.
– Willinger

Samtidigt är det en idéhistoriskt intressant skrift. Willinger har beskrivits som identitär, men i A Europe of Nations är det snarare en etnonationalism öppen för visst europeiskt samarbete vi finner. Det intressanta identitära spelet med regional, etnisk och europeisk identitet lyser i hög grad med sin frånvaro. I relation till en genuin europeisk högertradition är också Willingers skrift på flera sätt ett närmande till moderniteten. Där traditionell europeisk höger varit skeptisk till nationalstaten som ett modernt fenomen skriver Willinger:

The nation-state is the Europeans´ chosen form of coexistence.

Även styckena där eurokraterna jämförs med dekadenta aristokrater innebär ett närmande till 1789 års idéer. Samtidigt går detta inte lika långt som hos exempelvis Thiriart eller Nation Europa, Willinger strävar inte efter en europeisk nationalstat. Detta hänger delvis samman med en nedtonad geopolitisk aspekt. Europa ska visserligen vara oberoende från amerikanskt och ryskt inflytande, men samtidigt talas det om att Europa ska lämna sina grannländer ifred. Detta kan låta idealistiskt, men geopolitiskt går Europas naturliga gränser genom Sahara snarare än Medelhavet och även ekonomiskt finns ett uppenbart behov av stabilitet i grannregionerna. Det finns kort sagt stycken där jag inte delar Willingers analyser. Men som helhet är det ett tydligt formulerat alternativ till eurokraterna, till Europas underordning under USA och till eurozonen, ett alternativ att föredra framför exempelvis UKIP:s. Det gör att detta är en bok som bör läsas av euroskeptiker av olika schatteringar, Willinger går igenom allt från Sydeuropas kris och Ukraina till den demografiska krisen, det demokratiska underskottet och Europas gränser. Även om man inte håller med honom i allt är det konstruktivt att han ställer de relevanta frågorna och dessutom ger ett alternativ.

A Europe of Nations införskaffas bland annat här: Arktos

Relaterat

Markus Willinger – United States of Europe or a Europe of Nations?
Generation identitet

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.