Det har tidigare på webblogg Oskorei hävdats att media idag är en makthavare, men en makthavare som inte lyder under samma regler som äldre institutioner (i stil med domstolar och riksdag). Detta är också en tes som drivs i den intressanta boken Nätokraterna av Alexander Bard och Jan Söderqvist (en bok som kommer att tas upp mer på djupet framöver, då den innehåller en hel del framtidsteorier av intresse för identitärer). Bard och Söderqvist menar rentav att denna nya makthavare dels styr samhället, dels har ett horn i sidan på den gamla maktens företrädare (något som uttrycks genom att media aktivt producerar politikerförakt). Bard och Söderqvist skriver:

I takt med den accelererande medialiseringen av samhället har företrädare för den snabbväxande underhållnings- och mediaindustrin allt oftare gått till allt hårdare angrepp mot de intressegrupper som de uppfattar som hinder på vägen mot sin egen självständighet och växande makt. Efter det att media i allt högre grad lyckats göra sig oberoende av de folkvalda politikerna, är det inte särskilt förvånande att det främst är politiker som hamnat i skjutjärnsjournalistikens skottgluggar.

Allt vad politik heter utspelar sig på mediernas villkor. Den representativa demokratins företrädare är i det avseendet helt maktlösa och kan inte göra någonting annat än att anpassa sig efter sina nya herrars direktiv En politisk händelse som inte tilldrar sig medial uppmärksamhet är definitionsmässigt en icke-händelse.

Om man utgår från den demokratiska grundtanken att folket ska ha inflytande över den reella makten, blir detta naturligtvis ett problem. För folket har fortfarande formellt inflytande över riksdagen, men det är i ständigt mindre grad där som den reella makten finns. Och demokratiska kontrollsystem lyser med sin frånvaro när det gäller den nya makthavare som media är. Detta märker vi bland annat i fallet med TV-programmet Insider, som tycks ha gjort det till en sport att trakassera meningsmotståndare som i praktiken inte är makthavare överhuvudtaget.

Detta blev inte minst tydligt i det program där man nyligen under falska premisser kontaktade en fältassistent som tycktes ha ”felaktiga” värderingar, ”avslöjade” honom, och den vägen såg till att han blev avstängd från sitt arbete. Det fanns inga tecken på att han skulle ha påverkat någon på sin arbetsplats, tvärtom var det Insider som inte ville skilja på privatliv och yrkesliv. Denna händelse understryker hur media idag är en makthavare som inte lyder under vanliga demokratiska spelregler, och där ingen rättssäkerhet råder. Om vi ser på de reella effekterna av det hela, så är de nämligen jämförbara med att den aktuella fältassistenten av TV-programmet dömts till kännbara böter. Han har nämligen stängts av från sitt arbete, och riskerar att förlora detta. De reella effekterna av detta är lika kännbara för hans familj som om en domstol genom sina beslut påverkat hans ekonomi.

Skillnaden är dock att han helt saknar möjligheter att överklaga, och detta understryker att media (i det här fallet Insider) utövar en makt som saknar mekanismer som säkerställer rättssäkerhet. I normalfallet hade det även kunnat uppstå opinionsstormar när en människa utsätts för en så här låg behandling av makthavare, svenskar har nämligen generellt en vilja att hålla på ”the underdog” när de noterar markanta skillnader i makt mellan två parter. Särskilt om denna ojämlika maktrelation kombineras med rena övergrepp. Sådana opinionsstormar uppstår dock inte i det här fallet, då de först måste medieras av just media.

Intressant är även att Insider inte nöjde sig med att förstöra livet för en privatperson på grund av att han inte delade journalisternas åsikter. Man ”avslöjade” även att en moderat lokalpolitiker är aktiv inom den lilla rörelsen Spiritualisterna. Personligen ser jag detta som ungefär lika intressant som att många andra lokalpolitiker tror på osynliga figurer som genom olika böcker gett dem råd och rekommendationer för hur de ska leva sina liv, men för den nya makthavare som journalistklassen de facto är så är det ateismen som är den naturliga världsbilden, och delvis den världsbild på vilket de bygger sin legitimitet. Det måste därför ”avslöjas”, och presenteras som en nyhet. Även här är asymmetrin i maktrelationen uppenbar för var och en som inte lider av vanföreställningar gällande lokalpolitikers allsmäktighet.

Om den svenska demokratin har problem så är det kort sagt inte att lokalpolitiker tillhör mindre religioner (även om dessa råkar vara mindre och inhemskt västerländska), eller att folk med ovanliga åsikter även har arbete. Problemet är tvärtom att det har vuxit fram en ny makthavare som trakasserar vad som i praktiken är privatpersoner, och som inte ens kan hållas ansvariga för detta på det sätt som andra makthavare kan.

Media som makthavare har tagits upp mer på djupet i detta tidigare inlägg:

Media som ickedemokratisk struktur

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.