Erik Almqvist (SDU), numera riksdagsman för Sverigedemokraterna, har fått en egen tråd på diskussionsforumet Flashback, där han personligen svarar på frågor från väljare och potentiella väljare.

Det kan tyckas vara en ganska alldaglig och rentav självklar företeelse, men faktum är att den förebådar journalismens död. Med journalismen avser jag en ideologisk riktning som anser att s.k. journalister har en viktig samhällsfunktion som granskare av och i praktiken mellanhand mellan politiska makthavare och folket. Journalismen har varit stark under ett par sekel nu, så stark att den nästan tas för given och har påverkat flera länders, inklusive Sveriges, grundlag, med särskild lagstiftning om frihet och skydd för journalister.

Det nya, som ger Erik Almqvists oskyldiga direktkommunikation med väljare via Flashback en sådan sprängkraft, är att antalet människor han når på detta sätt väl tål en jämförelse med antalet människor han når genom att ställa upp på en intervju i valfri tidning eller tv- eller radioprogram. Han kringgår sålunda den journalistiska mellanhanden och maktapparaten och gör den överflödig.

Det är ingen slump att det är just en sverigedemokrat som står för detta viktiga steg mot något som faktiskt mer liknar en forntida atensk eller isländsk demokrati än en modern skendemokrati. Som jag har framhållit i ett tidigare inlägg så skulle Sverigedemokraterna sannolikt inte ha kommit in i Riksdagen i år om det inte vore för förekomsten av och opinionsbildningen på Internet.

Erik Almqvist får inte nödvändigtvis vare sig lättare eller svårare frågor på Flashback än han får i en mediaintervju, men han får delvis helt andra frågor och avkrävs helt andra svar. Dessutom har han möjlighet att svara utan att bli avbruten. Politiskt korrekta positioneringar och kortare retoriska fraser fungerar egentligen inte alls i direktkommunikation med väljarna, som snarare tenderar att efterlysa ideologisk konsekvens och lojalitet med Sverige och det svenska folket.

Sverigedemokraternas ideologiska utveckling under de senaste 10-15 åren kan till stor del sägas ha handlat om att slipa bort sådant som har varit svårt att stå för i gammelmedia och lägga till sådant som kan vara lättare att stå för. Ett exempel kan vara diverse sionistiskt färgade utspel från enskilda sverigedemokraters sida, vilka inte är ägnade att vinna väljare (ty någon sådan opinion finns inte i den svenska väljarkåren) men från början torde ha handlat om att smörja medieägare i ett försök att få en mer välvillig behandling i massmedia.

Anpassningen framöver kan förväntas att i ökande utsträckning bero av vad som går hem bland väljarna. Det medför inte tvunget en klok och verkningsfull politik men en betydligt intressantare och mer fruktbar dynamik än den vi har sett hittills.

Om skribenten: Lennart Berg

Den moderna sociobiologin har en stor, icke exploaterad potential för att förstå, framställa och förutsäga samhällsförändringar. Vi borde eftersträva att det blir minst lika okontroversiellt att göra en sociobiologisk analys, som det i dag är att göra en "klassanalys". Denna blogg kommer att lyfta fram sociobiologisk forskning och söka visa med exempel hur sociobiologin kan användas för att analysera samhället och vår omvärld.