”Frihet innebär alltid frihet för oliktänkande.” Så uttryckte sig den tyska socialisten Rosa Luxemburg på sin tid, och med de orden sammanfattade hon egentligen yttrandefrihetsfrågan i en mening. Yttrandefrihet är inte lika med frihet för de som tycker som makthavarna, eller som tycker som alla andra. Yttrandefrihet har ett land när även föraktade eller oppositionella minoriteter har rätt att tala fritt. Antingen det, eller så har landet ingen yttrandefrihet.

Sverige, och de övriga länderna inom EU, är därför länder som saknar yttrandefrihet. Anledningen till detta är att ett rambeslut nu fattats, som ämnar förbjuda dig och mig att offentligt sprida skrifter, bilder och annat material som ”innehåller uttryck för rasism eller främlingsfientlighet”. Även organisationsfriheten ämnar man ta bort, då ”ledning av en rasistisk eller främlingsfientlig grupp” ska kunna bestraffas med ”frihetsstraff med ett straffmaximum på minst två år”.

Vi vet också redan hur godtyckligt sådana här lagar per definition alltid måste tillämpas, för hur definierar man ”främlingsfientlighet” på ett så lättbegripligt sätt att den enskilda medborgaren själv vet om det han/hon tänker säga eller skriva är brottsligt eller inte. De facto blir detta istället något som ofta kommer som en överraskning, i efterhand. Detta leder av naturliga skäl till en känsla av osäkerhet, och till en ökande självcensur.

Detta vet vi, och EU:s beslutsfattare vet det med största sannolikhet också. Vi vet dock även av historisk erfarenhet att folkligt motstånd och fokliga protester kan få även den mest förhärdade diktatur att retirera. Dagens inlägg innehåller därför även en uppmaning till läsaren att sprida kunskapen om detta EU-beslut. Spenderar du tid på ett debattforum, så starta en debatt om det. Driver du en blogg, så blogga om det. Driver du ingen blogg, så skriv en debattartikel i din lokaltidning eller tala med dina vänner och bekanta om det. För tillåter vi överheten att förbjuda dessa åsikter, så vet vi av historisk erfarenhet att andra obekväma åsikter står på tur.

Källor:

Texter antagna av parlamentet
Torsdagen den 29 november 2007 – Bryssel Preliminär utgåva
Bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen *

Rambeslut om bekämpning av rasism och främlingsfientlighet

Några citat som belyser frågan om yttrande- och organisationsfrihet:

”Självrespekt är omöjlig utan frihet.” ~ Harriet Beecher Stowe

”Den enda friheten som räknas är friheten att göra vad andra tycker är fel. Det är ingen mening att kräva frihet att göra det som alla kommer applådera. Det är ingen mening att ha ett fritt samhälle i där det inte finns något missbruk. Missbruk är kännetecknet av frihet.” ~ Lord Hailsham

”Att förbjuda oss någonting är att göra oss ha en önskan för det.” ~ Michel de Montaigne

”Individuella rättigheter är inte tillgängliga för demokratiska val; en majoritet har ingen rätt att rösta bort rättigheter från en minoritet; Den politiska funktionen av rättigheter är att skydda minoriteter från övergrepp av majoriteten (och den minsta minoriteten på jorden är individen.)” ~ Ayn Rand

”Att försöka tysta en man är att hylla honom, för det är ett erkännande att hans argument är både omöjliga att bemöta och omöjliga att ignorera.” ~ John ”Birdman” Bryant

”Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på det alls.” ~ Noam Chomsky

”Vad är yttrandefrihet? Utan friheten att förolämpa, upphör den att existera.” ~ Salman Rushdie

”Vill du att människor ska respektera sina medmänniskors frihet, rättigheter och personligheter? Se då till att de inte tvingas till det.” ~ Michail Bakunin

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.