Det svenska politiska debatten har atrofierat och dött sotdöden. Den som ännu tar den på allvar bekräftar på så vis enbart sin egen bristande kognitiva förmåga. I en situation där de etablerade partierna har liknande åsikter i ett flertal viktiga politiska frågor framstår bilden av en konflikt mellan ”höger” och ”vänster” som en illusion med ideologisk funktion.
Situationen är likartad i ett flertal europeiska länder, och det kan därför även för en svensk vara av värde att se den intervju med Alain Soral där han dissekerar den franska debatten. Intervjun har utförts av Russia Today snarare än av någon fransk TV-kanal, detta illustrerar förövrigt Sorals påståenden. Den återfinns här: ”France robbed of choice and sovereignity”
For a long time here in France… there was a real alternative in french politics, meaning there was the Communist Party and there was the whole movement of economic liberalism. There was real political diversity in France… [Today] there is no real opposition between left and right… the difference is only aesthetic.
Soral beskriver hur fransk höger och fransk vänster närmat sig varandra, och anammat det han kallar en dominerande ideologi. Denna ideologi bygger på en ekonomisk liberalisering, genom EU. Den bygger också på tron på öppna gränser, minskad nationell suveränitet och det positiva med att kulturer blandas. För att dölja att de etablerade partierna enas om en dominerande ideologi tjänar den påstådda konflikten mellan ”höger” och ”vänster” en ideologisk funktion.
Today the two battling sides are the globalists and those resisting globalization.
En viktig iakttagelse Soral gör är att dagens opposition existerar utanför systemet. Partier som Vlaams Blok och NPD hotas av förbud (i det förra fallet realiserades hotet), och oliktänkande tillåts idag inte verka inom akademin och media på ett sätt som gårdagens kommunister kunde.
This opposition has no place in todays institutional system. Whereas before, and for historical reasons, there was opposition within the establishment. But today, even in television, there is a centrifuge which excludes and marginalizes people who are not liberals, globalists, human rights hard-liners, pro-american, pro-zionist.
Soral noterar också att detta är en subtil form av totalitarism, man erbjuder väljarna två alternativ men i grunden finns det inga skillnader mellan Sarkozy och Holland. Han visar också hur den dominerande ideologin bygger på en negativ inställning till folkets förmåga att avgöra politiken genom folkomröstningar. Denna demonisering av folket identifierar Soral som ”extreme right”. Liknande manipulering identifierar han i media, där folkligt missnöje i Syrien ges betydligt större utrymme än missnöje i USA.
…in this world, what we call the empire dominates the western media…
Sammantaget är det en imponerande intervju, där Soral inte minst är synnerligen koncis och retoriskt effektiv. Den rekommenderas varmt.
Tipstack till Nordbo.
Om skribenten: Joakim Andersen
