Den franska Nya Högern, Nouvelle Droite, har mycket lite gemensamt med andra ”högrar”. De tar kraftigt avstånd från de neokonservativa i både USA och Europa, och skillnaderna är… betydande… om man jämför dem med moderater och folkpartister. Namnet, ”Nya Högern”, är förövrigt något de fått av media, mot sin vilja, och endast motvilligt kommit att använda själva.
Detta blir tydligt i en längre intervju med den Nya Högerns främste tänkare, Alain de Benoist, i Occidental Quarterly. Intervjun finns att läsa här: European Son – An Interview with Alain de Benoist.
Höger och vänster – gårdagens dikotomi
de Benoist påpekar i intervjun att det finns många olika ”högrar” och många olika ”vänstrar”, och att en del av dessa högrar i vissa frågor hamnar närmare vissa vänstrar än de hamnar andra högrar. Hans resonemang påminner här en del om vänstermannen Paul Piccone, som menade att med de stora skillnader som finns mellan de grupper som räknas till ”högern” så blir ”höger” ett meningslöst och oanvändbart begrepp.
Istället för Benoist fram de nya politiska frågor som han kallar transversala, vilket innebär att de har lite eller ingenting med ”höger” och ”vänster” att göra. EU-frågan är en sådan transversal fråga, liksom Irakkriget. Benoist menar att höger-vänster-indelningen håller på att förlora sin betydelse för att förklara politiken, och att nya indelningar håller på att ersätta den. Dessa nya indelningar är sådana som den Nya Högern och Piccone ägnat betydande intresse, såsom den federalistiska frågan och den kommunitära/”etniska”. Höger-vänstermotsättningen fyller dock en mycket viktig funktion för delar av den Nya Klassen, som kan hålla många vänstersinnade under kontroll genom att med jämna mellanrum vifta med ”högerspöket” när de riskerar att hamna i fel sällskap eller utforska fel idéer.
Intressant är också att när han räknar upp de sociala tänkare som inspirerar honom, så dyker ett flertal tänkare som vanligtvis räknats till ”vänstern” upp, såsom Proudhon, Sorel, Polanyi, Illich, Chomsky, Lasch och Marcuse. Alla dessa tillhör dock de mer oliktänkande inom vänstern (många av dem har också inspirerat webblogg Oskorei, se länkarna till tidigare inlägg om dessa).
Han går därefter in på skillnaderna mellan sin egen och den liberala världsbilden. Kärnan i hans kritik är att liberalismen bygger på en abstraktion, och inte tar hänsyn till människans natur eller behov av, och oundvikliga ursprung i, identitet och gemenskap.
Immigration, kapitalism och identitet
När Benoist kommer in på frågan om massinvandringen som just nu drabbar Europa, myntar han det odödliga citatet:
Whoever, then, criticizes immigration without mentioning capitalism would do better to keep his mouth shut.
Han menar här att utan den moderna kapitalismen skulle massinvandringen knappast äga rum. Det är ekonomiska aktörer som har ett intresse av billig och oorganiserad arbetskraft som vill ha in dessa människomassor i Europa. Däremot ser Benoist massinvandringen som ett faktum som inte helt går att påverka, och där kan man ju skilja sig från hans inställning. Den beror här förmodligen på att han valt att hålla ett betydande avstånd till politiska partier och organisationer, vilket i bland annat O’Mearas ögon är hans största egentliga misstag.
Benoists identitära vision kommer däremot till uttryck i hans ordval när han ska beskriva sin egen identitet (han påminner här om Carl Bildts gamla uttalande, att han är ”svensk, hallänning, europé”, men i lite omvänd ordning och förmodligen med en helt annan innebörd):
…a Norman, then a Frenchman, and finally a European.
Hur som helst så är det en intressant intervju, där Benoist tar upp både sin syn på Front National, på USA, på federalismen, den ”mjuka totalitarismen” vi lever i, metapolitik, radikal demokrati som motkraft mot den Nya Klassen, och mycket annat. Den ger en fördjupad förståelse av den riktning han representerar, och dennas världsåskådning. I en intervju på 22 sidor kommer man inte att hålla med om allt, men det ger en i varje fall både flera aha-upplevelser och en del nya tankar att brottas med.
Lästips
Dagens inlägg avslutas med ett matnyttigt tips för de läsglada, nämligen italienska Centro Studi La Runa. Mycket av innehållet är som synes på italienska, vilket kan avskräcka en vid första anblicken. Men sidan innehåller också många artiklar på andra språk, bland annat en intressant artikel om Evola och Codreanu (de träffades innan Codreanu fängslades, vilket tydligen var ett givande möte), en hel portal om fantasylitteratur (med länkar och en artikel om Lovecraft), indo-europeiska studier, konservativa revolutionärer, Ernst Jünger (bland annat med hans artikel On Danger) och mycket mer. Man ser vilka artiklar som är på engelska genom den lilla brittiska flaggan, men den verkliga fantasten kan också översätta artiklarna på andra språk med hjälp av Babelfish på Altavista.com.
Om skribenten: Joakim Andersen
