Kurt Vonnegut (1922-2007) hör till 1900-talets mest givande amerikanska författare, föga förvånande var han i likhet med Bukowski av tysk-amerikansk börd. Vonneguts verk innehåller ofta absurda inslag och cyniska kommentarer (”så kan det gå”), de är underhållande men har också varierande grader av djup. Den som så önskar kan mycket väl läsa flera av dem som den tyska själens förödande kritik av den amerikanska samtiden och hegemonin över Västerlandet, samtidigt saknas mycket av det vi förknippar med den tyska själens positiva kvaliteter. Den nära bekantskapen med det amerikanska projektet har både för- och nackdelar.

En ung Vonnegut studerade antropologi, och utvecklade då en behändig teori om de olika former berättelser kan ta (”the shape of stories”). Det hela kan fångas med en graf som visar samspelet mellan tiden, från början till slut, och huvudpersonens varierande nivåer av lycka respektive olycka. En extrem variant är exempelvis Kafkas Metamorfosen. Huvudpersonens inledande tillstånd är olyckligt, tidigt förvandlas han till ett stort kryp och blir ännu mer olycklig. Sedan är berättelsen slut. Snövit är ett exempel på en mer populär form, i förbigående sagt den mest populära i vår civilisation (jämför den tidiga kristendomen och det nya testamentet kontra det gamla).

Vonnegut identifierade åtta återkommande former, hans tes var att olika kulturer inte nödvändigtvis är identiska vad gäller sina berättelser. ”The fundamental idea is that stories have shapes which can be drawn on graph paper, and that the shape of a given society’s stories is at least as interesting as the shape of its pots or spearheads” för att citera den unge Vonnegut. Han hoppades få studera detta närmare, men den etablerade antropologin vände sig bryskt mot dessa ambitioner. Det kan ha varit lika gott, istället kom han som bekant att bli författare.

Vonneguts modell är fascinerande trots sin enkelhet och väl värd en närmare bekantskap både för författare och kulturkritiker in spe. Bland annat man man misstänka att berättelsernas form urvattnas och/eller blir mer extrema under perioder av dekadens. Vi finner teorin närmare beskriven bland annat här:

The Story
Big Think
Vonnegut på youtube

Mer Vonnegut

Harrison Bergeron
Slakthus 5
Välkomna till aphuset

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.