Elon Musk och Jordan Peterson är två av vår tids mer intressanta offentliga personer. Musk är kanske mest känd som entreprenör, involverad i bland annat Tesla och SpaceX. Han har kommit att företräda ett allt tydligare motstånd mot det kan kallar ”the woke mind-virus” och bland annat köpt Twitter för att försvara yttrandefriheten på internet. Att företrädarna för vår tids repressiva tendenser ser honom som ett hot kan man notera redan i fjärde stycket på hans Wikipediasida, som inleds med orden ”Musk has expressed views that have made him a polarizing figure” och sedan radar upp hans åsiktsbrott. Om Musk är en företrädare för de mer eller mindre klassiskt liberala och agnostiska sentiment vi förknippar med ”the Grey Tribe” och tech-sfären, är Peterson på gott och ont mer av en mystiker. Han är i grunden psykolog och har i likhet med bland annat Jung ägnat myter och religion stort intresse. Peterson har bland annat skrivit 12 livsregler och ett konservativt manifest (behandlade på Motpol här). Även han har vänt sig mot olika inkarnationer av ”the woke mind-virus”. Samtidigt har både Musk och Peterson normalt lyckats hålla sig precis inom gränserna för diskursens ordning.
När Musk och Peterson möttes för ett samtal, publicerat på gamla Twitter, nuvarande X, var intresset därför stort. Inledningsvis var samtalet något styltigt, inte minst hade Peterson en tendens att avbryta sin gäst, men gradvis kom det att flyta allt bättre. De två skilda perspektiven visade sig också ha en hel del gemensamt, både Musk och Peterson har ett starkt fokus på tillvarons djupare mening även om de använder sig av delvis olika terminologier. Samtalet spann över flera ämnen, från OpenAI:s urartning och transfrågan till varför Musk döpte sin hund Hobbes. En röd tråd var just frågan om mening, ofta kopplad till de båda herrarnas gemensamma motstånd mot anti-natalismen. Musk har kallats ”speciesist”, han har ett tydligt antropocentriskt sentiment och ser mänsklighetens välgång som något centralt. Här finns en värdering av kunskap, för Musk kan AI hjälpa oss ställa rätt frågor. Den intelligente entreprenören har låga tidspreferenser och därför ett långt tidsperspektiv. Det innebär att han tidigt identifierade de fallande födelsetalen i Västerlandet som ett problem (noteras kan att han inte ser invandring från Tredje världen som en lösning, vad detta säger om Musks eventuella kännedom om den globala Bellkurvan låter vi vara osagt).
För Peterson handlar det snarare om mening på individuell och kollektiv nivå. Han tar upp de två centrala symbolerna för manligt respektive kvinnligt i kristen ikonografi, den korsfäste Kristus och Maria med barnet. När barnet faller bort ur den kollektiva symbolvärlden är det ödesdigert och illavarslande. Peterson tar också upp att ett barn är en röst på framtiden, det finns en stark koppling mellan mening, framtidstro och barn. Oavsett vad man i övrigt anser om Peterson är hans ansats, att tolka symboler och myter, fruktbar och spännande. Hans ofta neuropsykologiskt grundande resonemang når inte samma djup som Guenon eller Evola, men Peterson är uppenbart skärpt. Både Peterson och Musk ser anti-natalisternas inflytande som ett problem på civilisationsnivå, i synnerhet Paul Ehrlich är ett hatobjekt under samtalet. Intressant är även att Peterson nämner det starka samband forskningen påvisat mellan anti-natalism och de egenskaper som fått namnet ”den mörka triaden”. Under samtalet tar de även upp hedonism, den bibliske Job och civilisationers nedgång och fall (förlust av religion och fallande födelsetal). Vi får också veta att Musk i likhet med Dawkins och Maurras är en ”cultural Christian”, inte troende själv men medveten om kristendomens betydelse för Väst.
Samtalet är också intressant som ett möte mellan två tämligen skilda personligheter. Musk är en handlingens man, vilket är tydligt redan genom hans fysionomi, men har också läst flitigt (allt från Nietzsche till Liftarens guide). de Carvalhos identifiering av krigarkasten, kshatriya, med kapitalistiska entreprenörer, ska tas med en nypa salt, men i Musks och Trumps fall finns det en viss sanning i det. En sådan personlighetstyp kommer förr eller senare att känna en rent personlig motvilja mot ”the woke mind-virus”, kulten av självhat och fulhet blir omöjlig att internalisera. I Musks fall tillkommer här ett högst personligt motiv, han skyller kulten för förlusten och steriliseringen av hans son. I jämförelse med den robuste Musk är Peterson en mystiker och tänkare. Med Evolas termer har han levt med en inre spänning som å ena sidan gjort honom synnerligen produktiv, och betydligt modigare än de flesta andra intellektuella, men också vid en tidpunkt gjort att han brustit. Petersons omtalade sammanbrott är i många avseenden ett bevis på hans autenticitet, det finns ingen tydlig gräns mellan det personliga och det samhälleliga i hans tänkande. Han måste vända sig mot Kaos och tankevirus på civilisationsnivå för att kunna hålla dem stången i sitt eget liv. Det gör honom till en viktig och genuin tänkare, sammanbrottet kan samtidigt antyda att det finns brister i hans perspektiv.
Sammantaget är det i varje fall ett intressant samtal. Musks och Petersons perspektiv och kritik av tankevirus och anti-natalism är givande, även om det neuropsykologiska och antropocentriska inte nödvändigtvis är lösningen. Det är också möjligt att följa åsiktskorridorens förskjutningar genom att följa samtal som ligger vid dess gräns.
Vi följer samtalet mellan de båda herrarna bland annat här: X.com
Om skribenten: Joakim Andersen
