Vi svenskar skulle behöva resa oss och säga som italienarna gjorde 1990-91, straxt före utbrottet av ett annat amerikanskt krigsäventyr, det första nykoloniala kriget efter ”murens fall”, det mot Irak.
Italienarna krävde hela överhetens avgång. Packa och stick, sade italienarna. ”Fuera tutti”.
Undersökningsdomaren Felice Casson och hans kolleger hade just avslöjat att den förmodat röda terrorn under de så kallade ”blyåren” i Italien på 1970-talet i själva verket hade begåtts av italienska NATO-agenter, med vapen hämtade ur hemlighållna amerikanska beredskapsförråd på italiensk mark. Förre premiärministern Andreotti hade inkallats till förhör och bekänt att så förhöll det sig faktiskt. Domarna upptäckte också att Andreotti och i stort sett hela resten av det italienska partiväsendet hade varit i lag med maffian. Överheten var korrupt, ja brottslig. Det var inte så konstigt att italienarna bad överheten att dra.
Såvitt jag kan se sitter vi i nästan samma sits nu. Amerikanerna vill sätta igång ett nytt krig, den här gången mot Ryssland. Men Putin är inte Saddam Hussein. Ryssland är inte Irak. Och USA vinner inte i Ukraina; USA förlorar.
Det betyder att den svenska nationen sitter ”i guldsits”. Om vi vill. Hela den svenska överheten har investerat allt den har av kraft och trovärdighet i det amerikanska krigsäventyret i Ukraina. USA förlorar i Ukraina. Och när det sker står hela styret med rumpan bar. Och då kan det vältas över ända.
Säger vi svenskar ”Fuera tutti!” tillräckligt beslutsamt nu, så kan vi faktiskt få som vi vill.
Vi befinner oss, såvitt jag kan bedöma, i en historiskt sett unikt gynnsam belägenhet, om det är ett byte av överhet vi önskar.

Relaterat
Giorgia från Garbatella

Om skribenten: Mats Loman

Mats Loman är humanist. Det är hans yrkesidentitet. Han kan skaplig franska och tyska. Loman lyckades aldrig att ta sig samman och skriva uppsats och ta examen och så där. Alls. Men han hävdar att det misslyckandet huvudsakligen är andras fel, inte hans eget. Loman är i praktiken autodidakt. En som först helt nyligen lärt sig att utföra ett riktigt arbete. Och knappt det, egentligen. Loman föddes i Norrköping 1969. Föräldrarna var 20- och 30-talister. Loman fann skolan i stort sett gräslig. Han har som vuxen tjänstgjort på flera skolor, dem han själv i någon mån har bidragit till att göra ännu gräsligare, för andra. Loman har antipati mot 40-talister. Han gillar inte liberaler heller; av ungefär samma skäl. Loman är kristen, så gott han förmår. En kristen ska som bekant älska sina fiender. Loman övar sig dagligen på det. Han är 40-talisterna vederbörligen tacksam för att de med sådan generositet berett honom tillfälle att underkasta sig den övningen. Loman är en ivrig anhängare till den patriarkaliska samhällsordningen. Han är lyckligt gift med en kvinna som är honom mycket överlägsen på många sätt - och som stundom är jävlig nog att utnyttja detta mot honom.