I dagarna har Virginiasonen och countrysångaren Oliver Anthony blivit känd närmast över en natt genom sången Rich Men North of Richmond. Flera faktorer har lett fram till denna musikaliska perfekta storm, inte minst den hjärtskärande äktheten i Olivers framförande och text. Han förenar i texten det personliga och det samhälleliga på ett synnerligen effektivt vis. Inledningsvis får vi veta att han har sålt sin själ hela dagen i grottekvarnen, ”I’ve been sellin’ my soul, workin’ all day / Overtime hours for bullshit pay / So I can sit out here and waste my life away / Drag back home and drown my troubles away.” Många av lyssnarna kan känna igen sig i detta, Oliver fortsätter med att göra den gemensamma erfarenheten tydligt konstaterad, ”It’s a damn shame what the world’s gotten to / For people like me and people like you / Wish I could just wake up and it not be true / But it is, oh, it is.”
Därefter, och det finns en närmast dialektisk struktur i texten, går han in på det samhälleliga sammanhanget bakom situationen för ”people like me and people like you”. Här sätter han eliten i fokus, ”these rich men north of Richmond”, inte bara deras ekonomiska praktik utan även deras politiska (”Lord knows they all just wanna have total control / Wanna know what you think, wanna know what you do / And they don’t think you know, but I know that you do”). Oliver sjunger här bland annat att ”’cause your dollar ain’t shit and it’s taxed to no end / ’Cause of rich men north of Richmond”. Så långt är hans sociologi förenlig inte bara med många västerländska arbetares världsbild utan även den samtida ”vänsterns”. Mer ”problematisk” för den sistnämnda gruppen blir han i textrader där han explicit knyter an till Epsteins privata ö och sjunger att ”I wish politicians would look out for miners / And not just minors on an island somewhere”. Oliver vänder sig också mot ”the obese milkin’ welfare”, här sjunger han att ”well, God, if you’re 5-foot-3 and you’re 300 pounds / Taxes ought not to pay for your bags of fudge rounds”.
Noteras kan här att avståndet mellan Oliver och den gamla vänstern här inte är så stort. För den historiska marxismen var det ett faktum att klasser har en heroisk och en dekadent fas, att vår samtida elit under sin dekadenta fas inkluderar pedofiler vore inte alldeles otänkbart. Distinktionen mellan ”deserving poor” och ”undeserving poor” återfinns heller inte bara i stora delar av småfolket utan har genom trasproletariatsbegreppet även haft en närvaro i den historiska marxismen. Även om den politiska logik där eliten knyter delar av ”the undeserving poor” till sig genom olika former av transfereringar är ett nyare fenomen. En jämförelse mellan Oliver och den historiska marxismen finner däremot att han har ett relativt större fokus på klasskonflikter och politisk ekonomi, och ett relativt mindre fokus på kapitaletlogiken. Givet att stat och storkapital i hög grad vuxit ihop är det inget överraskande fokus, skatter, inflation, ”total control” och transferiat är idag delar av systemet. Oliver representerar här de sociala skikt som Sam Francis i Leviathan & Its Enemies gav namnet post-borgerliga proletärer, vilka allt tydligare är i färd med att identifiera sina intressen och de verkliga konfliktlinjerna. På så vis är Oliver Anthonys Rich Men North of Richmond och Jason Aldeans Try That in a Small Town i hög grad uttryck för samma historiska process och samma målgrupp. I jämförelse med Aldean är Anthony dock än mer avskalad och äkta, både vad gäller begränsad budget, känslomässigt uttryck och referenser till Gud. Under en spelning efter att han slagit igenom har han bland annat citerat stycken ur Bibeln om det straff som väntar de orättfärdiga.
Relativt lite är känt om Anthonys bakgrund. Han har gjort musik även tidigare, bland annat Virginia och Ain’t Gotta Dollar. Även här finner vi avskalade videor med hans hundar, detaljer från rostbältet och naturen, även här möter vi personliga texter. Det är ofta musikaliskt bra, om än inte fullt lika bra som Rich Men. Oliver ska ha kämpat med psykisk ohälsa och alkoholism, och nyligen vänt sig till Gud för hjälp med det senare. Att han i Rich Men inte väjer för att peka ut politiker med ett osunt intresse för ”minors on an island somewhere” torde ha att göra med det sistnämnda, förhoppningsvis kan det också hjälpa honom att hantera den plötsliga berömmelsen på ett sunt sätt. Oavsett vilket är det en form av kristendom vi kommer se mer av framöver. Till en början främst i USA men över tid alltmer även i Europa, en koppling Oliver genom textraden ”livin’ in the new world / With an old soul” tycks vara medveten om. Sammantaget är hans popularitet alltså både välförtjänt och lovande, det är en bra låt och det är positivt att så många känt igen sig i texten.
Om skribenten: Joakim Andersen
