En sida jag besöker regelbundet är Evo and Proud, antropologen Peter Frosts blogg. Frost är, som namnet på bloggen antyder, intresserad av mänsklighetens evolution. Han skriver om allt från svårigheterna att få japaner att överhuvudtaget förstå konceptet assimilering till efterfrågan på vita slavinnor historiskt. Ett intressant område han tagit upp rör hur unika vi européer är. Det handlar om varför just européer har så vit hy, det handlar även om varför just européer har en sådan mångfald av hår- och ögonfärger. När fokus ligger på ”vita privilegier” och liknande kan Frosts forskningsområden framstå som politiskt inkorrekta eller subversiva, eftersom han påminner om hur unika vi faktiskt är och hur fattig världen vore utan oss.

Européer är nämligen könsdimorfa i högre utsträckning än andra grupper, med detta avses att de båda könen skiljer sig från varandra på fler sätt än avseende genitalierna. Påfåglar är ett exempel på dimorfism, där hanar och honor är tydligt olika. Men det utmärker även européer. Frost tar i ett kortare inlägg upp en aspekt av denna dimorfism, närmare bestämt att europeiska kvinnoögon ser rundare ut än sina manliga motsvarigheter. Detta är tydligen unikt för just européer. Könsdimorfismen är inte begränsad till runda ögon, utan det handlar även om hår- och ögonfärg. Europeiska kvinnor har oftare ovanliga färger på hår och ögon än sina män, bland annat blont hår och gröna ögon. Frosts hypotes är att det är ett resultat av sexuell selektion under istiden. På den karga tundran rådde ett underskott av män, och polygami var av ekonomiska skäl inget alternativ. De vackraste kvinnorna kunde i en sådan miljö bilda familj och föra sina, till en början ovanliga, gener vidare.

Oavsett vilket är det ett fascinerande fenomen, både för att det bekräftar hur ovanliga europeiska kvinnoutseenden är och för att det bidrar till istidens mystik. Hur man än ställer sig till Evolas Hyperborea, Vsevolod Ivanovs konstnärliga skildringar av det ”vediska Ryssland” eller andra försök att fånga den arketypiska blonda tundrajägaren, så är Frosts texter på temat givande. De är spännande i sig och kan dessutom bidra till att européer återupptäcker sin särart.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.