Den finske författaren och ekologen Pentti Linkola har gått bort, 87 år gammal. Linkola var en av vår tids mest kompromisslösa miljövänner, han gav upphov till ett betydande antal kontroversiella citat om allt från befolkningskrisen och modern teknologi till demokrati och invandring. Inte minst på grund av detta har han också vunnit en gradvis växande skara anhängare och sympatisörer i delar av den alternativa högern. Oavsett vad man anser om de lösningar han föreslog var Linkola en givande bekantskap.
Han levde själv som han lärde, och undvek modern teknologi så mycket som möjligt. Linkola hade själv livnärt sig som fiskare under många år, och som ornitolog färdats över Finland. Under denna tid hade han med egna ögon sett hur den finska naturen skövlades, inte minst av det nya skogsbruket. Linkolas kärlek till den finska urskogen var djup, ”I had time to spot many virgin forests untouched by the axe… one could walk for miles and miles across the Vienan wilderness of Mujejärvi and Jonkeri, Nurmes and Kuhmo without finding a single human trace.. it is in these places that I have first learned the meaning of the word ”rapture” skrev han i antologin Can Life Prevail. Denna urskogs undergång bevittnade han under sin egen livstid, så även den äldre finska kultur han växt upp i.
Linkola har beskrivits som biocentrist, han kallade sig en ”protector of life”. Hans utgångspunkt var kärleken till livet, och då inte bara det mänskliga livet. Linkola älskade både växter och djur, och den mångfald som livet skapat. Det moderna samhället tränger undan detta liv, och han gav flera exempel från sina egna erfarenheter på hur skogsbruket skövlat skogar som för bara några decennier sedan föreföll oändliga och hur det moderna skogsbruket reducerar biologiskt komplexa miljöer med mängder av djur och växter till biologiskt fattiga kalhyggen. Det som i sammanhanget kan förvåna är hur Linkolas biocentrism kunde kopplas till en ofta skoningslös inställning till mänskligt liv. Han såg människan i allmänhet och den moderna civilisationen i synnerhet som hot mot det övriga livet. Kopplat till detta finns några av hans både mänskligt och PR-mässigt mest tveksamma citat.
Linkola framstod ofta som en synnerligen finsk tänkare, en representant för den personliga och betydelsefulla relation till naturen många finnar haft in i modern tid. Samtidigt var han en representant för en närmast för-modern syn på företeelser som hygien, fetma och fysiskt arbete. Han kunde angripa den moderna teknologin för det välstånd den orsakat, ett välstånd som fört med sig ”a huge decline in our standard of living through massive unemployment (including meaningless welfare jobs and study courses), frustration, emptiness and an increasing divide between generations and genders.” Fysiskt arbete var att föredra, så även fysisk hälsa. Arbetet i sig såg Linkola som existentiellt avgörande för människan, ”man, and specifically northern man, is first of all an active creature, who sees pleasant toil as a prerequisite for life.” Han kunde betrakta den moderna djurrättsrörelsen med blandade känslor, då han identifierade samtida kulturella fenomen i form av ”fear of death and physical hardship” bland dess drivkrafter.
Liberalism och individualism
Linkola var kontroversiell, och har bland annat beskrivits som eko-fascist. Anledningen till detta är inte minst att han utifrån sina grundläggande värden var realist. Hans mål var att skydda livet och dess mångfald, och när han exempelvis märkte att massinvandringen till Europa ytterligare skadade miljön var han inte bunden av politiskt korrekta sensibiliteter att tiga. I likhet med den amerikanske miljöaktivisten Edward Abbey hade han levt sitt liv nära naturen, och i likhet med denne var han en motståndare till massinvandring. Men där Abbey var anarkist var Linkola positiv till en betydligt hårdare styrning av samhället. Motorvägar skulle förbjudas, konsumtionen minskas, barnafödandet begränsas, et cetera.
Samtidigt såg han miljökrisen som en naturlig följd av några av det moderna samhällets själva byggstenar. Det bygger exempelvis på individualismen och demokratin. Linkola hade en realistisk syn på den mänskliga naturen, och menade att människor är för bekväma för att ”välja” att inskränka sin konsumtion till en hållbar nivå. Han såg också kapitalismen som en del av problemet, då den reducerar djur och natur till deras ekonomiska värde. Detta hänger samman med ideologin om ”mänskliga rättigheter” som abstraherar bort allt värde från icke-människor. Linkola var inte en anhängare av sådana ”rättigheter” och menade att djur mycket väl kan ha högre värde än människor, och att vissa människor kan vara mindre värda än andra.
Linkolas djupekologiska kritik drabbade alltså sådant som det moderna samhället bygger på. Hans lösningar var inte mindre radikala, och byggde bland annat på att demokratin och marknadskapitalismen ska avskaffas. Hur detta mer exakt skulle gå till förblev däremot en gåta, vilket tillhörde Linkolas svagheter. Han var väl medveten om vad som borde göras, men inte hur det skulle gå till, vilka sociala grupper som skulle stödja den nödvändiga politiken och så vidare. Den kompromisslösa och antihumanistiska retoriken var också en svaghet. Men som företrädare för det djupekologiska och biocentriska perspektivet förblir Linkola en värdefull tänkare, inte minst då han levde som han lärde och då hans perspektiv hängde samman med en ”ur-finsk” inställning till kultur, arbete och annat.
Can Life Prevail införskaffas bland annat här: Arktos
Om skribenten: Joakim Andersen
