När jag själv för ett antal år sedan gradvis gick från en anarko-nihilistisk till en mer etniskt medveten traditionalistisk ståndpunkt (en process som ofta tycks ha stannat på halva vägen), så påverkades jag starkt dels av Troy Southgates national-anarkism och dels av de märkliga herrarna bakom Phi Corps, Polycentric Historiography Institute.

Phi Corps presenterade ett perspektiv på världen som låg milsvitt bortom både en klassisk hitlerism som inte tilltalade mig, men även bortom en etnomasochistisk och historielös socialism som mest kändes som en rest från 1800-talet. De polycentriska historiograferna utgick från en närmast spenglersk syn på världen som bestående av organiska, vitala kulturer. Dessa kulturer hotades av globalisering, amerikanisering och kapitalism, och de producerade då det som Phi Corps kallade kulturhjältar, Culture Heroes, som försvarade dem. Bland sådana kulturhjältar räknades vad jag kan minnas både Saddam Hussein och Slobodan Milosevic, men man borde även kunna räkna dit Mussolini, Castro och Chavez, eller varför inte mullah Omar och Dalai Lama. Phi Corps artiklar och manifest var en direkt uppmaning till varje läsare att själv bli en sådan Culture Hero, att själv ta upp kampen för sin egen kultur, och därmed för alla kulturer, mot likriktning och kapitalistisk hegemoni. Phi Corps gav intryck av att vara anarkister och nietzscheaner som upptäckt kulturens betydelse för personligheten, och kriget mot alla levande kulturer som den nya imperialismens själva kärna. En sorts ”real-anarkister”, kort sagt.

Phi Corps tycks idag ha lagt ner sin hemsida, men man kan fortfarande hitta flera av deras gamla artiklar på andra websidor. Och dessa har jag försökt samla här, som en resurs för dem som befinner sig i samma ideologiska vakuum som jag själv gjorde för ett antal år sedan.

Romania Arise

The UN betrayed Hungary

Serbia Arise

Flogging Molly-recension

Tiochfaidh ar la

The new Evil Empire must be, like the cancer it is, first fully understood and then subverted from the roots. Such a daunting task requires a radical revaluation of society and a subsequent construction of a whole new order: what can be called a Collateral Culture. The Collateral Culture will be the existential homeland of any activity which takes place independently of the program of the Globalist agenda. Phi-Corps obviously lives in this realm, and so do all culture-philosophers, Third Position thinkers, accultured artists and musicians, Spiritual visionaries, and all manner of teachers who reject Political Correctness in lieu of Truth.

Om någon är bra på att leta upp gamla nedlagda sidor, vore det välkommet om det även gick att leta fram några mer teoretiska artiklar från deras gamla hemsida.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.