Kurt Wimmer är en av dagens bättre filmskapare, vilket inte minst märks av den ypperliga Equilibrium. Klaus Badelt är en av vår tids främsta kompositörer av filmmusik (ihop med Danny Elfman), och de flesta har nog hört hans verk i filmer som Pirates of the Caribbean och Constantine. Som om inte detta är nog, så är Milla Jovovich en framstående och vacker skådespelerska (hon är även en bra sångerska, mindre känt är antagligen att hon gör folkmusik som är klart värd att kolla upp. Ett tips för vilket vi tackar Lundensis).

När dessa tre personer står bakom en film kan man alltså misstänka att den kommer att bli riktigt bra. I fallet med Ultraviolet är detta dock bara delvis sant. Bakgrunden är riktigt lovande, i framtiden så har man experimenterat med ett virus från Östeuropa, vilket lett till att en ytterst smittsam blodsjukdom spridits (ungefär som en del svarta nationalister menar att AIDS uppstod). Sjukdomen förändrar människor genetiskt, och en ny sorts människor har därför uppstått, hemophagerna, i folkmun även kallade vampyrer eftersom deras tänder växer och de blir starkare, snabbare och rent allmänt överlägsna. De medicinska myndigheterna, med rejäla militära resurser i ryggen, försöker att utrota hemophagerna och dessa svarar i sin tur med ett eget motstånd.

Så långt är handlingen riktigt lovande som sagt, det är den gamla historien om kampen mellan vanliga människor och en liten elit av övermänniskor (samma tema som i X-Men och många andra superhjältefilmer). Som nietzschean och gammal individual-anarkist känner man snabbt igen historien, inklusive de etiska frågor den väcker. Som nordeuropé kan man också identifiera sig med den lilla gruppen överlevande hemophager, som makthavarna bestämt ska utplånas.

Problemet är att temat inte utnyttjas till fullo, utan mest tjänar som bakgrund till en ganska snyggt gjord actionfilm med Jovovich i olika tajta kläder och hårfärger. Det står på IMDB att filmstudion klippte bort 30 minuter av Wimmers film, vilket kan förklara varför den inte når samma filosofiska höjder som Equilibrium. Huvudpersonen, Ultraviolet, berör heller inte på samma sätt som i Equilibrium, eftersom hon inte utvecklas som person under filmen. Hon fattar visserligen ett avgörande beslut, men hon gör det så tidigt i filmen att man inte kan följa vad det är som leder fram till det.

Däremot är det en snyggt gjord actionfilm, med bra filmmusik, helt ok skådespelarinsatser, och en del symbolik och tankar har Wimmer ändå kunnat få in i filmen (det finns en liten överraskning kopplad till slutstriden, som är likadan som i Equilibrium). Den fungerar därför bra att se någon helg när man redan avverkat Sleepy Hollow och Lord of the Rings.

En gammal recension av Equilibrium här.

Om någon har sett Wimmers The Wolves/Wölfe, så vore en liten recension eller kommentar välkommen. Är det en film som är värd att införskaffa?

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.