Den moderna storstaden är på många sätt en styggelse, ett säte för alienation, etniska konflikter och atomisering. Kultur- och samhällskritiker tar ofta upp hur oskön den moderna arkitekturen är, den kritiken har fått spridning genom projekt som Arkitekturupproret. Men även stadsplaneringen är en del av problemet. Ett värdefullt perspektiv på det erbjuder den luxemburgske arkitekten, stadsplaneraren och arkitekturteoretikern Léon Krier, född 1946. Krier är en uttalad antimodernist, han avslöjar en reaktionär sensibilitet när han berättar att ”an ugly chair and a few bars of pop music cause me headaches and respiratory difficulties”. Krier är beläst och hänvisar till bland annat Ivan Illich, René Girard, Hannah Arendt, William Morris och Theodor Adorno. Det finns mycket av värde i hans kritik av modern stadsplanering, för både kulturkonservativa och -radikaler.

Den europeiska staden
The city must be articulated into public and domestic spaces, monuments and urban fabric, classical architecture and vernacular buildings, squares and streets, and in that hierarchy.
– Krier

Kriers utgångspunkt är det han kallar den europeiska staden, han beskriver den som en av mänsklighetens stora landvinningar och upptäckter. Den europeiska staden är uppbyggd av kvarter, dessa är att betrakta som ”städer i staden”. Ett kvarter måste innehålla alla dagliga funktioner, både bostäder, arbetsplatser och nöjen. Ett kvarter utan en pub eller kvarterskrog är inget riktigt kvarter. Detta dessutom inom ett avstånd som ”realizes mankind’s basic right to reach all habitual urban functions on foot”. Ett sådant kvarter omfattar som mest 35 hektar och 15000 invånare. Samtidigt utgår den stadsplanering Krier försvarar från en tydlig uppdelning mellan stad och land, han vänder sig också mot byggnader högre än 2-5 våningar (detta betyder inte att de inte kan vara höga, som exempelvis Eiffeltornet). Skyskrapor är däremot ett övergrepp på staden, projekt motiverade av hybris och profit. Den europeiska staden är organisk, anpassad för människor och uppbyggd kring differentiering och hierarki.

Krier tar också upp hur traditionella kulturer hänger intimt samman med hantverkaren och hantverket. Han skriver om detta att ”traditional (artisan) cultures are concerned with the production of OBJECTS for long-term USE. Modernist (industrial) cultures by contrast are concerned with the production of OBJECTS for short-term CONSUMPTION. These produce very different worlds for us to inherit or to live in.” Det är en kritik av konsumtionssamhället, men också av penningens och kvantitetens välde.

Det industriella samhället
Industrial society, like no other, is a society of human beings, a society which is obsessed with work, and yet the result of its work is but trivia and destruction. Now it even risks running out of work, and what then?
– Krier

Krier kopplar en givande civilisationskritik till den moderna stadsplaneringen. Det moderna samhället utgår från kvantitet, centralisering, massa och abstraktioner, och det märks även i storstaden. Den moderna storstaden reducerar livet till produktion och konsumtion, ersätter historiskt sammanhang med ett evigt ”nu”. Krier skriver: ”industrial forms of production; that is, the extreme development of productive means and forces, have destroyed in less than two hundred years the cultures and traditions, cities and landscapes which had been the result of thousands of years of human labor and intelligence, of culture and inventiveness. They now erode the very resources and the fundamental human values without which mankind can neither live nor survive.”

Han vänder sig mot det han kallar zoning, indelningen av storstaden i funktionella zoner istället för kvarter. En zon man bor i, en zon man arbetar i, en zon man shoppar i. Zonerna förstör den organiska staden, ”Functional Zoning is not an innocent or neutral planning instrument; it has been the most effective means in destroying the infinitely complex social and physical fabric of pre-industrial urban communities, of urban democracy and culture.”

Särskilt fientlig är Krier till (villa-)förorten som fenomen, den upplöser gränsen mellan stad och land. Evola vände sig mot det moderna samhällets ”promiskuitet” där gränser mellan kategorier bryter samman, Krier för tankarna till den italienske traditionalisten när han skriver att ”when distinct, city and countryside form a happy marriage. They create a heritage of building, culture, language, knowledge, of instruments and goods. Instead, suburban sprawl is based on a marriage of convenience and, lacking any roots, it repudiates heritage, traditions and cultures. It conquers both city and countryside in order to destroy them. The suburb hates itself: it knows that it is neither countryside nor city and wants to conquer the world because it cannot be at peace with itself.” Han misstänker rentav att den amerikanska förorten delvis förklarar den amerikanska politiken.

Den moderna storstaden respekterar heller inte gränser för sin tillväxt. De gamla grekerna menade att det som saknar begränsningar, det omåttliga, är det onda. Krier hänvisar till det synsättet, ”the Pythagoreans taught that evil belonged to the realm of the limitless and that good belonged to that which was limited.” Han vänder sig också mot det han kallar kitsch, i ett resonemang som för tankarna till mångkulturen som ideal: ”stylistic pluralism and its epitome in Kitsch is by no means the sign of cultural prosperity, happiness, democracy and wealth. It results from the confusion of artistic and industrial techniques. It is the disquieting anxiety of individuals gazing with despair and impotence at the brutal leveling of their individual and ethnic identity.”

Sammantaget är den luxemburgske arkitekturteoretikern en givande bekantskap, det finns ekologiska, politiska och sociala aspekter i hans kritik av den moderna storstaden. Hans perspektiv kompletterar och fördjupar den mer estetiska kritiken av ful arkitektur, samtidigt som han vänder sig mot de kollaboratörer som svikit ”their only master, that is the genius of European Architecture and the City”. Det är uppenbart att fortsatt massinvandring och panikartade ”lösningar” ytterligare kommer förstöra den europeiska staden, men Kriers insikter är värdefulla även i en kommande era.

Flera av hans texter finns tillgängliga här:

Selected publications

Tipstack Wrath of Gnon

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.