Nu är våren åter kommen och då kan det kanske vara på sin plats att med solig blick och förhoppningsvis lite mer ljus i lynnet här uppmärksamma någon av de få positiva företeelser som trots allt existerar i det krackelerande och i de flesta avseenden estetiskt och moraliskt motbjudande postmoderna samhället av idag.
Det exempel jag valt att ta upp är något så oväntat(?) som några filmklipp med japaner som utövar svensk folkkultur. De spelar och dansar till svensk folkmusik och de gör det bra! Tänk att det finns personer tillhörande ett annat folkslag som har ett större intresse för vår traditionella kultur än vad dagens svensk har. Den kultur som svenskarna har blivit berövade eller som de frivilligt avsagt sig, beroende hur man väljer att se på saken.
Detta kan öppna upp för tankar och diskussion. Kanske kan vår kultur leva vidare där? Kanske kan de hjälpa oss att hitta tillbaka till vårt arv? Är detta ett tecken på ett sunt kulturellt utbyte eller är det rentav att betrakta som opassande i någon mån?
Det är naturligtvis upp till var och en att avgöra. Personligen blir jag glad av att se detta och jag ser det som ett tecken på den folksjälsliga gemenskap som funnits, och även i viss mån fortfarande finns, mellan de nordiska folken och japanerna.
Det är en gemenskap som kan vara värd att bygga vidare på och som på sikt kan hjälpa till att lägga grunden för en kulturell allians och renässans byggd på en enighet och förståelse för en gemensam strävan för identitet, kultur och tradition.
Beskåda filmklippen nedan. För mer, se Youtubekontot harpare003.
Om skribenten: Michael Nordlind
