Den som söker alternativ till de liberala och socialistiska tvillingideologier som dominerar vårt samhälle, kan finna mycket inspiration i våra förfäders hedniska världsåskådning. Både nietzscheanen och folkhemsnostalgikern kan hitta en hel del av värde. Detta gäller även inställningen till ekonomin. Dagens inlägg kommer inte att gå in på detta mer än ytligt, utan bara identifiera några återkommande teman.
Politik och ekonomi
Hos alla de indo-europeiska folken finner vi en syn på ekonomin som underordnad det politiska (och det andliga). Detta blir inte minst tydligt i relationen mellan de tre samhällsfunktionerna, som professor Dumezil identifierade. De två första funktionerna, förenklat sammanfattade som suveränitet och krig, är då överordnade den tredje, förenklat sammanfattad som bland annat ekonomi. Den potentiella konflikten mellan dessa tre sfärer uttrycks i myten genom bland annat asarnas och vanernas krig, eller kriget mellan romare och sabinare.
Kontrasten mot liberalism och socialism, två ideologier vars utopier kännetecknas av att de avskaffar det politiska, är tydlig. Samtidigt innebär inte den indo-europeiska synen på ekonomin att den inte har en plats. Det är en av de tre funktionerna varje samhälle behöver, och köpmän och bönder är både legitima och livsviktiga. Detta uttrycks mytiskt genom alliansen mellan asar och vaner, och i synen på den gode härskaren som är överlägsen i alla de tre funktionerna. Den indo-europeiska världsåskådningen slår här inte över i någon sorts kommunistisk kommandoekonomi, utan har också en plats för marknad, entreprenörer och vinst. Med de Benoists ord kan man säga att det är ett samhälle med en marknad, men inte ett renodlat marknadssamhälle.
Guld och improduktiv rikedom
Lika intressant är synen på rikedom. Våra förfäder skämdes inte över sina tillgångar, och omgav sig gärna med allt från påfåglar till guldsmycken. Dock ansåg man att rikedomen måste cirkulera, att svartsjukt ligga på sina skatter var något som förknippades med drakar och odöda. Guld kunde vara en socialt och moraliskt nedbrytande faktor, något en del tolkat Gullveig som ett mytiskt uttryck för. Den föredömliga nordiska hjälten utmärks istället av sin distanserade inställning till det guld han eller hon vinner, och sprider det generöst omkring sig i det samhälle han eller hon tillhör. Både guld och samhällen mår kort sagt bäst av att guldet rör på sig genom de ekonomiska kapillärerna.
Om vi lämnar den rena vikingatiden finner vi detta tema även längre fram i tiden, exempelvis i olika upprorsmäns och banditers hat mot ”pecunias otiosas”, improduktiv rikedom. Både filantropi och uppseendeväckande konsumtion finner stöd i våra förfäders världsbild. Detta kan förklaras med den centrala ställning reciprociteten hade, det fornnordiska samhället framstår lätt som en väv av relationer av ömsesidighet. Guld var ett sätt att bygga sådana relationer, och den som likt en lindorm låg på sitt guld framstår då som en genuint antisocial varelse.
Aristokratisk egalitarism
Ett intressant tema i några av de äldsta skildringarna av germanerna rör deras syn på ojämlikhet som en splittrande faktor i en gemenskap av krigare. Caesar skriver om dem att ”the Germans feared that prolonged habituation to agriculture would cause them to lose the taste for war; to yield to peasant greed, with the injustices that brings in its wake; to become demanding in the matter of comfort, to see factions and discords arising among them caused by love of wealth”. För att kunna bestå som en ödesgemenskap omfördelade de därför med jämna mellanrum sin jord. Professor Dumezil kopplar detta till två olika sätt att se på ekonomin som båda förekom hos germanerna. Det ena synsättet, kopplat till Oden, var ”totalitärt och skiftande”, präglat av just omfördelning i den kultiska och etniska gemenskapens intresse. Det andra synsättet präglades av lag och individualism, och förknippades med Tyr.
Värt att notera här är att denna strävan efter jämlikhet inom gruppen rörde just jämlikhet inom gruppen. Den baserades inte på abstrakt eller emotionell egalitarism, utan en insikt i hur ojämlikhet kunde skada både känslan av gemenskap och de manliga och krigiska dygderna. I en värld som präglas av konkurrens och konflikt mellan olika grupper är detta ett direkt krav för överlevnad. Den rättvisa fördelningen inom gemenskapen representerades ofta av egna gudar, bland de indiska arierna exempelvis Bhaga. Skillnaden mot den senmoderna omfördelningspolitiken, där man tar från en grupp och ger till andra, är skarp. Heroiska värden lyser här också helt med sin frånvaro.
Ocker och det rättvisa priset
Eftersom det nordiska hedniska tänkandet aldrig upplevde omvandlingen till en industriell ekonomi finns det många frågor som aldrig blev aktuella, och det kan därför framstå som relativt primitivt. Ett europeiskt synsätt på den ekonomiska sfären överlevde dock in i medeltiden, och kom till uttryck dels genom det glödande hatet mot ockrare, dels i ideologier kring sådant som det rättvisa priset. Båda dessa ideologier har rötter i äldre synsätt, såsom vikten av ömsesidighet, samhällets intresse och både politikens och moralens primat. Ockraren framstod med all rätt som ett hot mot samhället, som omoralisk, och relationen mellan ockrare och skuldslav kan heller inte anses styras av reciprocitetens proportionalitet. Att ockraren dessutom ofta var en etnisk och religiös främling bidrog inte till att öka hans popularitet. På samma vis byggde ideologin om det rättvisa priset på politikens och moralens överordning över rena marknadskrafter. När exempelvis priset på bröd steg till en nivå människor inte hade råd med, var det politikens företrädares uppgift att rätta till situationen, under hot om upplopp.
Sammantaget ser vi alltså att det finns flera teman i den traditionella nordiska samhällsfilosofin på ekonomins område som kan vara inspirerande än idag. När rent ekonomiska krafter leder till oönskade resultat, oavsett om det sedan rör miljön eller kulturen, är det fortfarande politikens primat som är svaret. När ojämlikhet och fattigdom undergräver känslan av gemenskap behöver vi en ekonomisk politik som präglas lite mer av Oden och lite mindre av Tyr. Och när pensionärer inte får en skälig inkomst och en skälig omvårdnad, är det dags att påminna oss själva om ideologin kring det rättvisa priset.
Relaterat
Dumezils relevans
Confusionist economics
Om skribenten: Joakim Andersen
