Den danske religionshistorikern Vilhelm Grönbech studerade i The culture of the Teutons våra hedniska förfäders världsåskådning, och berörde allt från deras syn på djur och natur till betydelsen av ädelstenar och annat arvegods. Det är fortfarande en spännande bok, fast den är sekelgammal. Dagens inlägg kommer att beröra en av dess aspekter, nämligen våra förfäders samhällsfilosofi.
Frith, klan och individ
Grönbech utgår från det gamla nordiska begreppet frith, som betecknar relationerna inom familjen, ätten och klanen. Att någon exempelvis skulle vända sig mot sin klan och sina fränder var länge nära nog otänkbart. Grönbech beskriver frith på följande vis:
We can perhaps get a little nearer by noting the etymological connection between the word ”friend” and two others that play a great part in the social life of those days: ”free” and ”frith”. In ”frith”, peace, we have the old kinsmen’s own definition of the fundamental idea in their inter-relationship. By frith they mean something in themselves, a power that makes them ”friends” one towards another, and ”free men” towards the rest of the world.
Denna relation mellan fränder hänger samman med den syn på individen som Grönbech identifierar hos våra förfäder. Individen sågs som en del av något större, sin klan. Klanen sågs alltså inte som sammansatt av individer, utan som något som föregick och överlevde individerna. Lojaliteten inom klanen var därför både ett ideal och en självklar verklighet.
Man kan jämföra den ideologi Grönbech identifierar kring frith med vår egen tid. Den etnomasochistiska ideologin beskriver det idag som önskvärt och beundransvärt att gynna främlingar på de egnas bekostnad, och även invandringskritiker begråter vissa invandrargruppers starka ”klanism”. De blodsfejder som har någon sorts koppling till Sverige idag utkämpas av resande och romer.
Vare sig klanen eller ätten är heller några identiteter eller aktörer för dagens svenskar. Man kan misstänka att detta kan förändras på sikt, då svenskarna konfronteras med andra, mer kollektivistiska aktörer samtidigt som både välfärds- och rättsstaten eroderar. Grönbech noterar också att historiskt kunde frith utsträckas till större gemenskaper, under krig kunde en hel nation exempelvis agera som en klan. Det är inte helt otroligt att man kan se den starka solidariteten i det gamla folkhemmet som en ny form av frith. Solidariteten och lojaliteten inom frith kunde också överföras på andra sociala gemenskaper, Grönbech tar här särskilt upp de medeltida gillena. Dessa bevarade exempelvis den starka lojaliteten, vilket gjorde att det i deras stadgar brukade ingå att om en broder begick ett mord var det de andra brödernas plikt att hjälpa honom fly från rättvisan.
Grönbech tar här också upp klanens ära, och dess koppling till individen. En klan som accepterade hån och kränkningar förlorade snabbt sin ära, och det gällde alla dess medlemmar. Detta gjorde att en aspekt av den hedniska samhällsfilosofin var fejden.
Särart, hamingja och sigrsäli
Luck, then, is the power that inspires a man and emanates from his person, filling his words and his deeds; it comprises all the requirements of the family, its powers and possibilities, its accomplishments and its hope, its genius and character. Luck contains the very existence of the clan; the family is called kynsæll, lucky in kinship, when kinsmen are numerous and new members are constantly being born to fill the places falling vacant. In Anglo-Saxon, the same idea is expressed by tuddorspéd, which means luck in offspring and power of cohesion.
– Grönbech
Grönbech berör också hur varje klan eller ätt sågs som något unikt, han beskriver rentav vissa ätter som raser (den merovingiska rasen med flera). Han beskriver deras särarts övernaturliga dimension med termen hamingja. Även detta är svårförenligt med den liberala universalismen, som ser oss som blott och bart ”individer”. Däremot påminner den hedniska synen om den Nya Högerns tankar kring rätten till särart. Uppgiften för varje generation var att bevara ättens ära och styrka, om möjligt att utöka dem. Detta kan kopplas till den antiegalitära essensen i den hedniska världsåskådningen.
Man menade att olika individer och klaner hade olika mycket ”lycka”, något som i sin tur hängde samman med hur väl de förverkligade de ideal kring ära och frith som sågs som en naturlig aspekt av denna världs ordning. Den som inte levde enligt frith och ära blev exempelvis en niding, och eftersom han inte levde i samklang med världens ordning gick det honom heller inte väl. Han blev feg och apatisk, och de nidingar som bildade rövarband kunde heller inte lita på varandra. Man menade att detta var bestämt sedan födseln, den som blev niding hade också varit född med en inbyggd defekt som normalt hade kunnat anas långt innan det verkliga ”nidingsdådet”.
When professional warriors, like Arnijot Gellini, seek to express their faith in a few words, they can find nothing to say but that they trust in their strength and their sigrsæli, their gift of victory. Among the chieftains, this gift of victory shows in its full splendour. We find men of military genius, who bring victory in their train wherever they go.
– Grönbech
Här kan man tala om en ideologi byggd kring identitet mellan både framgång och karaktär, mikro- och makrokosmos. Den andra sidan av det hela var att när någon var mycket framgångsrik, segersäll, ansågs det bero på att han också hade en överlägsen karaktär. Framgångsrika krigare och ledare kunde därför samla många anhängare kring sig. Likheten med traditionalisten Evolas tankar kring spirituell virilitet och Max Webers begrepp karisma är här tydlig. Tron på identitet gick längre, man menade även att man kunde se på en persons yttre om den hade vissa inre egenskaper.
There are two things in which all good Germanic stock is agreed: that a free woman surrendering herself to a slave becomes a prey to the unreality of slave existence and loses her soul, and that an unfree woman gives her children spirit of her slave spirit.
– Grönbech
Detta innebar också att slavar var slavar på grund av att de var underlägsna. Det ifrågasattes om de hade själ, och när en slav gav prov på initiativ eller mod sågs det som förvånande, och som ett tecken på att hans herres karaktär smittat av sig. Eftersom en uppgift var att förädla den egna klanen sågs det därför som föraktansvärt att gifta in slavar i en förnäm och framgångsrik ätt. Även detta kan jämföras med vår tids syn på relationer över olika gränser, sociala och andra. Grönbech ger här flera exempel på hur antiegalitär den nordiska samhällsfilosofin var. Vissa människor var födda till kungar, andra till slavar, och att blanda dessa grupper var en säker väg till undergång. Samtidigt påminner den nordiska världsåskådningen här om traditionell syn på det hela, även hos halvblodet kunde det ena eller det andra arvet dominera, genom adoption kunde också människor bli en del av än annan ätt och dess hamingja.
Reciprocitet
Grönbech beskriver också vikten av reciprocitet, ömsesidighet. Det nordiska samhället byggdes i hög grad upp av gåvor som utbyttes, liksom råd och dåd av andra slag. Dessa bildade en väv av ömsesidighet. Att ta emot något utan att ge något i gengäld var däremot ett nidingsaktigt beteende. Detta för i sin tur tankarna till det mångkulturella Sverige, där de etniska svenskarna i hög grad försörjer andra etniska grupper, utan att ens kunna förvänta sig tacksamhet. Denna brist på reciprocitet är sannolikt en av förklaringarna till det starka motståndet mot det mångkulturella samhället.
Oavsett detta sätter Grönbech här fingret på en viktig dimension av ett fungerande samhälle, och risken med att låta staten monopolisera för mycket av det på bekostnad av väven av reciprocitet. Värt att notera är att våra förfäder såg den fredliga samvaron mellan människor som en viktig del av att vara människa. ”Man är mans gamman”, utan andra människor blir livet tomt.
Sammantaget är det alltså en spännande inblick i våra förfäders samhällsfilosofi som Grönbech erbjuder. Historiska former kan komma och gå, men innebörden i sådant som frith, ära och ömsesidighet är tidlös och kan fortfarande tjäna som inspiration för en antiliberal politik. Grönbech visar också med all önskvärd tydlighet hur främmande en politiskt korrekt hedendom är för våra förfäders världsåskådning. En ny tid ställer nya frågor (hur ställer man sig exempelvis som etniskt medveten till släktens frith i en situation när där finns ingifta icke-européer?), men de besvaras knappast med liberala floskler.
The culture of the Teutons finns tillgänglig här:
Del 1
Del 2
Relaterat
de Benoist – On Being a Pagan
Geirröd och Odainsaker
Om skribenten: Joakim Andersen
