André Iskra Jönsson torde vara välkänd för Motpols läsare genom en serie krönikor om bland annat filosofi och historia. Han är i dagarna även aktuell med en bok betitlad Panteon. Panteon är en skönlitterär roman på 288 sidor, där vi följer huvudpersonen Walter under en händelserik och avgörande period. Den medelålders Walter har tillbringat större delen av sitt liv som butler hos herr Karlsson. Herr Karlsson är en fascinerande gestalt, en eremit som vänt den moderna världen ryggen och fördjupat sig i filosofin (jag associerade till den svenske reaktionären Magnus Stenbock under läsningen). Herr Karlsson och Walter har levt på herrgården Karls Lilja, livet bland växter och djur framstår som en verklig idyll. Lugnet och friden förmedlas på ett sådant sätt under läsningen att man finner sig själv längta dit, det blir närmast en symbol för både människans och Walters Eden. André har nämnt både Manns Bergtagen och Jüngers På marmorklipporna som inspirationskällor, lugnet och harmonin från den sistnämnda känner man igen i Karls Lilja.
Samtidigt har tiden på Karls Lilja för Walter delvis varit som en förlängd barndom. Han lämnade en gång i sin ungdom den hektiska samvaron med andra människor, och under 33 år har tiden därefter bara flutit på. Kärlek är exempelvis något han inte upplevt. Vänskapen med herr Karlsson skildras på ett fint och övertygande sätt, liksom Walters något osjälvständiga person. Men allt gott har ett slut, och detta kommer när herr Karlsson somnar in och Walter lämnas ensam. Han tvingas nu först att hantera sin sorg, men sedan också gestalter och händelser av mer mystisk natur. Bland Panteons styrkor finns ett skickligt, ofta subtilt, användande av symboler som kan tolkas både djuppsykologiskt och mer traditionellt. Den ”rätta” tolkningen får man heller inte som läsare, vilket i mina ögon är en fördel. Detta innebär samtidigt att det kan sabotera läsningen om man i en recension redan räknat upp de olika symbolerna (trots att det kliar i fingrarna att göra det för varje recensent med intresse för sådant). Vi nöjer oss med att konstatera att det finns en fängslande symbolisk logik i Panteon, som jag själv haft med mig även efter läsningen. Några frågor kan dock antydas. Vem är exempelvis herr Karlssons vän egentligen? Finns det en koppling mellan katter i boken och Ludwig Klages filosofi? Och vem är egentligen den Abraxasliknande gestalten Panteon?
Metropolen
…antropomorfism är bara pervers. Ideal är eviga, människor är förgängliga.
– en av Walters bekantskaper i Metropolen
Walter börjar nämligen efter herr Karlssons bortgång hemsökas av mardrömmar, där han befinner sig i källaren på Karls Lilja, i biblioteket. Ett demonliknande väsen med horn försöker under dessa återkommande drömmar få honom att träda in i ett hål i väggen. Walter hamnar så småningom i en främmande, dystopisk värld. Det är en ofta fientlig och svårbegriplig värld av byggnader och ruinliknande kvarter, livlös och svår för Walter att förstå och hantera. Detta är Metropolen, och skildringen av den för inte sällan tankarna till Kafka. Metropolen kontrolleras av en väldig byråkrati, Parlamentet, på samma gång grym och ineffektiv. Känslan från totalitarismen, att man knappt vet vem som är vem och inte minst vem som är vän och fiende, förmedlas här väl. Likaså den absurda aspekten, tjänstemännen får lön för att göra ingenting och ”kugghjulen” fortsätter gå till sina arbeten trots att det egentligen finns robotar som gör det bättre.
Det finns i staden också en milis och en upprorsrörelse. André har i sina icke-fiktiva texter skrivit om det politiska, bland annat om revolutioner. Temat återkommer här, vi möter flera olika inställningar till det politiska som står mot varandra. De olika karaktärer Walter stöter på har olika sätt att se på saken, bland annat vad gäller förhållandet mellan det gudomliga och det politiska, användandet av våld och nihilismen. Dialogerna är ofta intressanta, och tar även upp mer existentiella frågor som relationen mellan liv och kärlek å ena sidan och systembyggen, av både filosofisk och politisk art, å den andra (den Klagesförläste känner här igen spelet mellan Seele och Geist). Trots det dystra sammanhanget är dialogen ibland även rolig.
Metropolen är en fascinerande om än obehaglig miljö, men Walter vill hem till Karls Lilja. Han tvingas genomleva både kval och äventyr för att lyckas, det är längtan hem som driver honom att utsätta sig för faror och bege sig in i hjärtat av den plats han hamnat på. Metropolen är en dystopisk värld med inslag av fantasy. Ibland kan man rentav tveka på om det är en stad Walter hamnat i, det antyds att det är helvetet och även andra tolkningar är möjliga. Ett intressant fantasyinslag som hanteras väl är de portaler som finns på oväntade platser i staden, portaler som bär till andra platser. Kring dessa, och annat, finns en egen mytologi som tillhör bokens behållningar som fantasy betraktat.
Sammantaget är det en stark debutroman, både spännande och intelligent. Under läsningen vet man inte vart det ska bära hän, något som samtidigt inte är förvirrande. Tillräckligt många ledtrådar ges för att hålla tanken sysselsatt, men inte så många att handlingen slutar överraska. Det är kort sagt en riktigt bra bok, som rekommenderas den som är intresserad av dystopisk fantastik med djupare tankar bakom.
Vi införskaffar boken här: Panteon
Om skribenten: Joakim Andersen
