Seattle’s big 4
”So fucking grunge” utbrister min äldre syster när hon tittar sig i spegeln i sin nyinköpta flanellskjorta. Året är 1996. Hon tillhörde ungdomen som växte upp i ett dystert 90-tal. En ungdom som är sprungen av föräldrar, myndigheter och politiker tillhörande den nihilistiska 68-vänstern. Min syster, liksom resten av västvärldens ungdom fick lära sig att dela tron om materialism och anpassning. Bortom det finns det inget av värde, ansågs det. Som tröst dök det i Seattle upp fyra band som delade denna intighetskänsla, sökande efter något annat och högre, och blev en ny form av religion för ungdomen. De kom att kallas för Seattle’s big 4. I dessa ingår Pearl Jam med ledsångaren Eddie Vedder, Soundgarden med ledsångaren Chris Cornell, Nirvana med ledsångaren Kurt Cobain och slutligen Alice in Chains med ledsångaren Layne Staley.
Den samhällsdominerande nihilismen vändes ryggen av en armé av flanellskjortor och dystopiskt skrik. Seattle’s big 4 var startskottet för en musik som snabbt kom att kallas för grunge. Grungens kännetecken är sorgliga och desperata texter, rostiga gitarrsolon och ett sardoniskt leende mot allt som ungdomen skulle ha varit rädda för och backa för, enligt deras mänskliga föregångare. En utav de mer inspirerande låtar som läsarna borde ta del av är Soundgardens Black Hole Sun och framför allt musikvideon där vi får ta del av den paralyserade amerikanska drömmen.
En dionysisk ungdom
Det dionysiska i grungens lyssnare och dess företrädare var tydligt. Det märks inte minst i Alice in Chains låt Junkhead:
”A good night, the best in a long time
A new friend turned me on to an old favorite
Nothing better than a dealer who’s high
Be high, convince them to buy
What’s my drug of choice?
Well, what have you got?
I don’t go broke
And I do it a lot
Seems so sick to the hypocrite norm
Running their boring drills
But we are an elite race of our own
The stoners, junkies, and freaks”.
Kaoset och upplösningen av moral och självaste existensen var ofta överdriven och osmaklig, men vi finner ett värde i det. Det var ett slag mot den moderna världen. Det är ett bevis för att de inte tillät sig uppgå i massan. Vi kan ställa oss frågan om det var ett slag mot den nihilistiska tillvaron eller endast en annan, mer ironisk form av nihilismen. Upplösning av den moral vi här talar om är i Nietzscheansk anda ”moral är slaveri”. Ett slaveri de upptäckte styrde samhället. Det blir i allra högsta grad en paradox. I grungen finner vi dock önskan om det Apollinska. När sorg tar sig uttryck i en större massa så kan det betraktas som en önskan om botning från ett reellt hot. Så blev heroin en central del av grunge och dess artister likt vinet för de kristna. Heroin är mer än en excess. Det är ett förfall och därför ännu ett kännetecken för grungens budskap. Det användes flitigt av både Cobain, Staley och Scott Weiland. Den sistnämnde var ledsångare i grungebandet Stone Temple Pilots. Heroinet blev Staleys död och var en bidragande faktor till Cobains självmord, utöver det faktum att han inte klarade av att tillhöra produktionssamhället vilket vi härnäst kommer till.
Revolt mot materialism
Under samma veva som Eddie Vedder uppträder inför tusentals fans iklädd en trasig t-shirt så går Kurt Cobain runt på Seattles gator och letar efter second handaffärer. Till skillnad från dagens musikartister och deras lyssnare så var materiella tillgångar det mest oväsentliga. Det fanns en avsky mot allt det.
Pearl Jam Släppte 1992 musikvideon till låten Jeremy. Texten kretsar kring ett verkligt fall där en pojke gick in på sin skola och sköt sig själv i huvudet framför sina klasskamrater och avled. Eftersom musikvideon blev en kommersiell hit så valde Pearl Jam att inte släppa fler musikvideos. Även här ser vi slaget mot produktionssamhället. Däremot så släppte de 1998 ännu en musikvideo till låten Do the evolution, dock utan att själva medverka i videon. På senare år efter att grungen gick mot sitt slut och Pearl Jam började lira från ett helt annat perspektiv än vad som kännetecknar grungen så har flera andra musikvideos släppts av bandet.
Vidare så valde Kurt Cobain att avsluta sitt liv. Enligt spekulationer så var den främsta anledningen till detta att hans musik och hans gestalt hade förvandlats till en produkt. Cobains död förkroppsligade hela grungens budskap. Vad Cobains död lärde oss var att det fanns värden i grungen som annars inte existerar inom den vanliga massan. Över 50 självmord som följde i hans fotspår talar för det. En Guds död ansåg många det vara. En misantropins fader, under 90-talets era, hade gått bort. Hur vi ska se på dessa värden är en fråga om perspektiv.
Till sist
För Motpols läsare så kan det vara värt att ta en närmare titt på grungens historia och musiken i sig. Vi finner desperata rop som dessutom spyr galla över allt det som 68-vänstern har byggt upp. Idag är grungen ett minne blott men för många så var det en tillflyktsort från den moraliserande och dömande massan.
Dagens gästkrönikör Robin Carell driver även bloggen Alternativet.
Lämna ett svar