Hösten 2016 inleddes arbetet med Ur ruinerna, efter ett givande samtal med den oförtröttlige Daniel Friberg. Tanken var ursprungligen att boken skulle bestå av en kombination av nyskrivet material och delvis uppdaterade texter från Motpol. Tillsammans skulle dessa ge en överblick av de grupper och rörelser som utmanar etablissemanget och erbjuder mer eller mindre användbara lösningar på vår tids kriser. Att den amerikanska althögern skulle ha ett eget kapitel var givet, med tanke på deras snabba tillväxt och historiska potential. Detsamma gällde Donald Trump, både som person och fenomen, Trumps valseger illustrerade att detta är en brytningstid. Flera andra av mina favoriter var också självklara från början, som Casa Pound och de så kallade neoreaktionärerna. Den nya högern fick ett långt kapitel, där också metapolitiken togs upp.
Det har blivit många sena nätter, men det har varit mycket givande att skriva boken. Jag har bekantat mig med allt från skillnaderna mellan HRx, NRX och JRX, heroiska, neo- respektive jouvenelska reaktionärer, till konspirationsteorier om Duterte och franska solidarister (allt har inte kommit med i boken). Boken består huvudsakligen av nyskrivet material, något som varit nödvändigt eftersom kapitlen hålls samman av ett perspektiv. Jag betraktar vår tid som en historisk formation, en helhet som uppstod runt 1945 och idag uttömt sina möjligheter. De inbyggda motsättningarna vad gäller allt från politik till ekonomi gör idag att det kan liknas vid en bil som håller på att skära ihop. Vi lever definitivt ”i spännande tider”, vilket innebär både att kriserna ansamlas runt oss och att möjligheterna att forma framtiden är större än på mycket länge.
Några teman har fått extra utrymme, bland dem Völkischtänkare som Hans Günther och Männerbund-konceptet. Detta inte minst då det finns ett betydande intresse för detta i delar av den alternativa högern, men ofta mindre kunskaper. Det är också viktiga ämnen i sin egen rätt, mycket av värde finns i Günthers aristokratiska Völkischtänkande och civilisationskritik, Männerbund av olika slag har idag en sprängkraft de inte haft på decennier. Även 1970-talets nya vänster, med namn som Castoriadis och Debord, är återkommande i boken, då det här fanns en värdefull, inte sällan politiskt inkorrekt, kritik av konsumtionssamhället som antingen försvann helt, ersatt av politisk korrekthet och amerikaniserad infantilism, eller utvecklades i riktning mot ny höger och populism.
Händelserna har delvis sprungit förbi en del kapitel, i synnerhet de om althögern och Trump. Vad gällde althögern var jag orolig bland annat för att brytningen mellan althögern och Alt Light skulle sabotera deras slagkraft, liksom att de inte skulle kunna ta steget ut i den icke-virtuella verkligheten. Den senaste tidens utveckling, bland annat med ”slaget om Berkeley”, har visat att så inte blev fallet. Vad gäller Trump är utvecklingen mer oroande, med tendenser till neokonservativ utrikespolitik. I Ur ruinerna tas dock upp både oroväckande inslag i Trumps världsbild och hans retoriska metod, ”pace and lead”, som innebär att man inte nödvändigtvis ska ta något han säger eller gör bokstavligt. Den som läst Trumpkapitlet kan kort sagt avvärja både alltför höga förhoppningar på Trump och alltför nattsvart besvikelse. Förhoppningsvis kan det också fungera som en verktygslåda, där läsaren bland annat kan låna några metoder från Trump och de andra individer och grupper som tas upp (själv uppskattar jag inte minst Eric Zemmours beskrivning av hur ”vänstern” använder sig av de tre D.na, Derision, Deconstruction och Destruction, hån, dekonstruktion och förstörelse).
Den färdiga boken är drygt 280 sidor, med ett läsvärt förord av Friberg och ett synnerligen tilltalande omslag.
Ett stort tack till Daniel, utan vilken boken inte blivit verklighet. Ett stort tack till alla som bidragit genom Kickstartern.
Ur ruinerna finns nu att köpa på Arktos här: Ur ruinerna
Om skribenten: Joakim Andersen
