Politisk korrekthet kan ibland liknas vid ett tankevirus. Virus förökar sig på värdens bekostnad och orsakar sjukdom och ibland död. På samma sätt förökar sig tankeviruset politisk korrekthet från person till person samtidigt som det dödar samhällsdebatten. Det främsta symptomet på politisk korrekthet är oförmågan att se samband, att lägga märke till saker.

Det diskuteras idag ivrigt om Sverige är tryggare nu än tidigare. Bland annat påstår vissa opinionsbildare och politiker det. Motståndarsidan påstår istället att Sverige idag är mindre tryggt än tidigare. De flesta svenskar skulle nog hålla med om motståndarsidan här och blir nog förvånade när statistik tas fram som visar på en minskad brottslighet. De är nämligen inte lika infekterade av politisk korrekthet som vissa andra. De flesta har gjort den enkla observationen att det tidigare inte förekom saker som stenkastning på blåljuspersonal eller regelbundna upplopp i förorterna samt att man på många ställen i Sverige inte behövde låsa dörren. Men den politiska korrektheten försvårar denna enkla observation för vissa.

Den försvårar också den enkla observationen att väldigt många av de kriminella många svenskar i sina liv kommit kontakt med, hört talas om eller läst om är av utomeuropeisk bakgrund. Många som var eller är stökiga i skolan är icke-svenskar. Ungdomsgängen som ställer till med bråk består också mestadels av icke-svenskar. Det finns fler exempel, men poängen är att vi inte tillåts lägga märke till detta.

Brottsstatistik

Värt att nämna här kan vara att statistiken som selektivt läggs fram av vissa inte alls visar på att Sverige är tryggare idag. Brottsligheten, särskilt vissa typer av brott, har ökat kraftigt de senaste 30-40 åren och det kan inte bara förklaras med ökad anmälningsbenägenhet eller juridiska omdefinitioner av vad som ska räknas som brott.

Det är viktigt att vara vaksam på vad som faktiskt diskuteras när någon presenterar siffror på brottsstatistik. Till exempel ignorerar vissa den medicinska vetenskapens utveckling samt förekomsten av mobiltelefoner i samhället när de diskuterar mord och dråp. Kan vi få ambulans på plats tidigare och dessutom rädda fler liv på våra sjukhus så påverkar det självklart mordstatistiken eftersom det inte räknas som mord om offret överlever. Frågan som är intressant att diskutera är i vilken grad människorna i samhället använder potentiellt dödande våld mot varandra, då det är det som säger något om samhällsklimatet. Vi måste då räkna med mord och mordförsök samt dråp och dråpförsök. Det är tydligt att dessa har ökat medan antalet människor som dödats av andra människor legat ganska konstant.

Antalet anlagda bilbränder har också ökat kraftigt, vilket är lätt att ta reda på via den databas Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap tillhandahåller. Att bränna bilar har ju varit en favoritsysselsättning i många förorter nu under en tid.

Antalet anmälda sexualbrott har också ökat sedan 70-talet och ökningen korrelerar väl med invandringen. Detta är logiskt då vi vet att män ur vissa invandrargrupper är kraftigt överrepresenterade som förövare när det gäller sexualbrott. Ökar en överrepresenterad grupps andel i befolkningen så ökar också den aktuella brottsligheten, det är inte konstigare än så. Vissa hävdar gärna att anmälningsbenägenheten har ökat, vilket kanske stämmer till viss del. Det är dock rätt långsökt att det skulle förklara hela ökningen och den Nationella Trygghetsundersökningen måste också tas med i denna bild. Där får de som svara själva uppge om de varit utsatta för brott och NTU visar också tydligt på en ökning.

Det finns opinionsbildare som mer utförligt diskuterar dessa frågor och läsaren uppmuntras att följa dessa om intresse finns. Tino Sanandaji rekommenderas. Viktigt att komma ihåg är att båda läger gärna överdriver. Det politiskt korrekta lägret hävdar, som jag nämnt ovan, att Sverige aldrig varit tryggare. Detta är fel. Det politiskt inkorrekta lägret hävdar istället (låter det ibland som) att Sverige är en levande mardröm av våld och död. Detta stämmer inte heller, Sverige är ingen krigszon. Nog om detta.

Ramförskjutning

Det verkar som om många svenskar börjar utveckla en immunitet mot det politiskt korrekta viruset. Fler talar om de problem invandringen har fört med sig idag än tidigare och det gäller inte minst vissa ledarskribenter. Till och med Svenska Dagbladets Tove Lifvendahl skrev nyligen en artikel i The Spectator där hon förklarar hur den svenska invandringspolitiken havererat.

Som jag tidigare förklarat så kan inte ramen för vad som det är tillåtet att diskutera i samhället tryckas ihop hur länge som helst, särskilt inte när verkligheten inte stämmer överens med det som tillåts. Ramen måste flyttas till en annan position, tillåtas expandera eller krossas helt. Vi ser nu en sakta förflyttning mot de åsikter som bland annat förekommer här på Motpol, men ännu är det långt kvar.

Det är viktigt att alla som läser detta och är sympatisörer med det vi gör här på Motpol inte slappnar av. Vi måste fortfarande tala sanning, våga ta i alla de ämnen där sanningen undertrycks och säga det ingen annan vågar säga. Vi måste fortsätta pressa diskussionsramen ytterligare åt höger. Väldigt många människor saknar fortfarande förmågan att se det som händer i samhället.

Det finns också stora problem bland väldigt många av de som nu vänt sig mot det som händer. Många verkar totalt sakna förståelse för vad det är som har satt oss i vår nuvarande situation. Det tar sig gärna uttryck i att de vill gå tillbaka till det Sverige vi hade för några årtionden sedan. Problemet är att den ideologi som var förhärskande i samhället då, och som gjorde att saker och ting såg ut som de gjorde, ledde till det vi har idag. Redan då var familjen som institution i upplösning, olika falska föreställningar om jämlikhet frodades, alla former av högre värden förkastades och så vidare. Att förskjuta diskussionsramen åt höger är bara en del i en större kamp, där vi kämpar för att vara de som bygger grunden för hela den civilisation som kommer ersätta den nuvarande.

Om skribenten: Robert Rönngren