Otto Höfler, Hans Blüher, Julius Evola med flera vände sig mot den liberala synen på staten som uppbyggd av en ansamling individer och ett fiktivt ”kontrakt”. Istället betonade de att en fungerande indo-europeisk stat är uppbyggd av förbund av män, såkallade Männerbünde. Dessa har kultiska och rituella aspekter, ofta i form av egna traditioner och former av initiering. De binds också samman av trohet och lojalitet. Man finner sådana Männerbünde också i svensk historia, bärsärkar, viktualiebröder och jomsvikingar är uppenbara exempel men långt in i modern tid har de utgjort det kitt som bundit samman både kyrka, militär och förvaltning. Idag utsätts alla former av Männerbünde, och manlig socialitet överhuvudtaget, för angrepp byggda på feministisk sensibilitet, en följd av detta är det sönderfall som drabbat bland annat staten och den svenska mannens kris.

Vägen ut ur denna återvändsgränd är återskapandet av Männerbund. Detta i synnerhet i en situation då många av de nya etniska grupperna i landet organiserar sig kring släktskap på ett sätt som är den moderna svensken främmande, och då partiformen har uppenbara begränsningar.

Joseph Harris

När vi bekantar oss med fenomenet Männerbund kan vi ha utbyte både av Blüher, Evola, Donovan och Schurtz (på sikt kommer vi också att ta upp dessa herrars delvis olika perspektiv). En introduktion kan också vara Joseph Harris essä Love and Death in the Männerbund: An Essay with Special Reference to the Bjarkamál and The Battle of Maldon. Harris diskuterar där relationen mellan Männerbund, comitatus och Gefolgschaft, vilka har mycket gemensamt. Det handlar om grupper av män med aggression som sin uppgift. Han behandlar initierat forskningen kring ämnet, inklusive bland annat Höflers.

Harris tar upp sådant som relationen mellan Männerbund och de döda förfäderna, där mannaförbundets krigare inte sällan är de döda. Sådant som kopplingen till djur, bland annat men inte bara vargar och björnar, tas också upp. Så även en andra födelse in i en manlig gemenskap, inte sällan en födelse i blod. Detta berör alltså de kultiska aspekterna. Men Harris tar också upp de mer sociala aspekterna, de som finns kvar även när mycket av det kultiska fallit bort. Här kan nämnas sådant som den ömsesidiga lojaliteten mellan ledare och Gefolgschaft, inslag av frivillighet och av rivalitet mellan krigarna. Bland de olika invigningarna i de äldre mannaförbunden nämner Saxo ett svärdshugg i ansiktet, Harris noterar likheten med vår tids tyska duellförbund.

Sammantaget är det en intressant essä, och en bra introduktion till flera aspekter av fenomenet.

Vi finner Harris essä här:

Love and Death in the Männerbund: An Essay with Special Reference to the Bjarkamál and The Battle of Maldon

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.