Peter Sloterdijk är en av mina favoritfilosofer, begåvad med ett originellt perspektiv och inte främmande för det kontroversiella. Under åren har han bland annat vänt sig mot högskattestaten, ihop med Finkielkraut dissekerat ”vänsterns” världsbild, och flirtat med eugeniken. Samtidigt har han av många betraktats som en pålitlig liberal tänkare. Men i likhet med andra kontinentala filosofer som Zizek och Onfray har nu även Sloterdijk ”avfallit”, och angripit tron på de öppna gränserna.

Det är i en intervju i tidskriften Cicero filosofen tar bladet från munnen. Han förklarar att den tyska regeringen ägnar sig åt att ge upp statens suveränitet, och konstaterar att ”det finns ingen moralisk plikt till självutplånande”. Att det kunnat gå så långt som det gjort beror på en invand världsbild, i Tyskland har man inte lärt sig att sjunga gränsernas lov utan enbart att ”en gräns är till för att överskridas”. En form av metapolitisk insikt från Sloterdijks sida, även om han oftare använt termen språkpolitik.

Intressant är att Sloterdijk också positionerar sig snubblande nära politiskt inkorrekta miljöer genom att anamma och anpassa deras begrepp ”lögnmedia”, Lügenmedia (hos Sloterdijk heter det istället ”Lügenäther”). Kritiken av media är tydlig, journalisterna är köpta och deras agenda uppenbar. Här antyder Sloterdijk återigen behovet av offensiv språkpolitik.

Samtidigt menar Sloterdijk att det nuvarande vansinnet kommer upphöra. Han spår nationalstaten ett långt liv, och tror på ett europeiskt gränssamarbete. För som sagt, det finns ingen moralisk plikt till självutplånande.

Som ett tecken i tiden är Sloterdijks positionering intressant, och lovande. Han har ofta framstått som en medelklassens filosof, oavsett om han angripit högskattestaten eller skrivit om sätt att ändra på sitt liv. När han nu sjunger gränsernas och nationalstaternas lov är det dels ett tecken i tiden, dels ett intellektuellt alibi för den nervösa medelklass som vill frigöra sig från de öppna gränsernas tvångströja utan att känna sig befryndad med ”die Unterschicht”. Vi lever i spännande tider.

Mer Sloterdijk

Sloterdijk om språkpolitik
Sloterdijk och thumos
Sloterdijk och välfärdsdebatten

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.