Ett intressant fenomen i samband med metalgenrens ökade populärkulturella framgångar är att de band som slår igenom ofta har så allmängiltiga/intetsägande texter att de är fullständigt irrelevanta. Referenser till europeisk mytologi lyser ofta med sin frånvaro. Detta kan ha flera förklaringar, exempelvis medias urvalsprocesser som sållar bort folk metal, och den allmänna försämring av samhället och människomaterialet som gör att de nya generationerna saknar kunskap om både sina gudar och sina demoner.

Intressant i sammanhanget är då den genre som kallas power metal, där man förutom kastratliknande falsettsång ofta återfinner ett intresse för europeiska myter, fantasy, och liknande. Ett klassiskt exempel är Blind Guardians konceptalbum Nightfall in Middle-Earth, som bygger på Tolkiens berättelser. Ett annat exempel är Manowar, som varit aktiva sedan 1980.

We’re ”The Warrior Souls of Heavy Metal”. So we immerse ourselves in mythology. Mythology is the exploration of basic human themes like life, death, jealousy, love and revenge: the things that motivate people. And the lyrics on Gods Of War are metaphors about overcoming the obstacles in our lives; breaking free of whatever is restraining us. Be all you can be as a person and never accept limitations.

– Karl Logan

Manowar utmärks på många sätt av en avsaknad av spärrar. Detta har lett till kontroversiella texter, som när Pleasure Slave stämplades som sexistisk eller Blood of the Kings och den allmänna symboliken fick bandet att anklagas för nazisympatier, liksom en brist på självdistans som ibland närmar sig det komiska. Samtidigt präglas bandets musik och texter av en känsla för teman som krig och död, nordiska gudar, och en barbarisk livssyn som för tankarna till en Robert E. Howards Conan eller en John Normans Gor. De har också använt sig av arketypiska europeiska symboler som hammaren och den kejserliga örnen. Genom åren har de också skapat en del verkligt suggestiva klassiker (en personlig klassiker är Battle Hymn).

Wagner’s music changed my life many years ago, I don’t know if I could live another day without the feeling his music gives me. He was the greatest composer ever. He invented metal.

– Joey DeMaio

Trots att de bistra herrarna bakom webblogg Oskorei inte är några större anhängare av vare sig power metal eller Manowar var det därför intressant och positivt när bandet 2007 tillägnade den nordiska krigs- och dödsguden Oden ett helt album, betitlat Gods of War. Bandet har där gett sitt intresse för nordisk mytologi och Wagner fritt spelrum. Fantasyartisten Ken Kelly har skapat omslaget, som också pryds av runor, och kärleken till Wagners musik märks genom de symfoniska inslagen, ofta ihop med talade partier hämtade från våra sagor.

Konceptalbumets låtar följer historien om en odödlig krigare (”the Immortal Warrior”) och hans kamp för att vinna sin rättmätiga plats vid Odens sida. Till sin hjälp har han fyra krigare, Odens söner. Albumet innehåller några bra metallåtar i mer eller mindre klassisk Manowartradition, som Sleipner och Sons of Odin. Inlevelsen är också betydande, vilket gör hela projektet svårt att inte uppskatta. Överhuvudtaget är det ett mycket positivt initiativ, där metalbandet helhjärtat utforskat och tolkat vårt mytologiska arv. Man kan ifrågasätta om Loke verkligen var ”the God of Fire”, men sådant är bagateller. Fascinerande är temat kring relationen mellan människor och gudar, där våra indo-europeiska förfäder ansåg att exceptionella människor kunde ta plats vid gudarnas sida och där kungar och hjältar härstammade från folkets gudar. Likaså är känslan för den nordiske döds- och krigsguden och den ärofulla döden i strid tydlig.

Problemet i sammanhanget är istället att albumet är ojämnt. De många symfoniska och talade partierna bidrar till en episk atmosfär som rör sig mellan klassisk musik och metal, men Manowar är inte Wagner. Antalet låtar med genuin hitpotential är också begränsat. Man kan därför konstatera att det är ett bra album, men att det kunde ha gjorts ännu bättre. Gods of War får därför tre indo-europeiska trollkarlshattar i betyg av fem möjliga.

Relaterat

Östeuropeisk etnisk black metal

Apoteos i indo-europeisk tradition

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.