Min goda väninna Solveig Isaksson – ”Solis” kallad – uppmärksammade den kommande lagen om vård av papperslösa invandrare, som enligt regeringens eget PM skulle träda i kraft i Juli nästa år.
Solveig, sedan länge engagerad i kampen för alla det är synd om, kontaktade Migrationsverket angående ett högst ömmande fall. Personalen där ville inte kännas vid någon lag, utan menade att det hela bara handlade om en ”utredning.” Undertecknad undrar förstås vem som kan säga vad som är en lag och inte, och tycker det hela luktar repressiv normhierarki lång väg. Därför publicerar jag nu Solis brev till Migrationsverket, följt av svaret, med förhoppningen att myndighetens nonchalans ska uppmärksammas på annat håll. Ska det verkligen gå till så här i ett demokratiskt land?
Hej,
mitt namn är Solveig Isaksson. Jag har några frågor om den nya lagen för vård av papperslösa. Det är nämligen så, att jag har en vän i Förenta Staterna som drabbats av hälsobesvär. Det verkar som att en serie operationer kommer att behövas inom ungefär ett år. Nu har det visat sig, att hans försäkring inte täcker den aktuella problematiken fullt ut. Vissa initialkostnader kommer att ”gå på” försäkringen, men för att finansiera hela behandlingen kommer han att behöva lägga ut motsvarande tre eller fyrahundratusen kronor själv.
Nu råkar det vara så, att min vän ogärna spenderar de här pengarna. Han har nämligen hittat en väldigt fin husbåt, som han planerat att köpa i slutet av nästa år. Om han blir tvungen att betala sina vårdomkostnader själv kan han bli tvungen att skjuta upp det köpet i flera år, vilket känns jobbigt för honom. Därför funderar han nu på att istället använda sig av det svenska sjukvårdssystemet.
Min vän semestrar i Sverige cirka vartannat år, i en fjällstuga han köpte för något tiotal år sedan. Han brukar stanna kring en månad, och behöver då inget Visum. Nu överväger han att nästa år stanna längre än de nittio tillåtna dagarna, så att hans vistelse i landet blir så att säga ”illegal”. En annan variant han övervägt är att ta sig in i Sverige via exempelvis Ryssland och Finland utan att anmäla sin ankomst.
Som jag läser det nya förslaget verkar det dock som att de nya reglerna inte gäller för vem som helst. Det förefaller som om det säkraste sättet att få tillgång till vården är att först få avslag på en asylsökan, och jag har därför rekommenderat honom att söka asyl i Sverige istället.
Så till mina frågor, så jag inte ger dåliga råd:
1) Är det verkligen nödvändigt att man fått avslag på en asylansökan, eller räcker det med att man uppehåller sig i Sverige ”illegalt” av andra orsaker? Det vore förstås enklare för min vän om han helt enkelt kunde förlänga sin semester, och därefter få sina operationer.
2) Om det nu skulle vara så att man måste söka asyl, kan man då tänka sig något sätt att skynda på själva asylärendet? Att han inte har rätt till asyl torde stå utom allt tvivel (han har väldigt god inkomst och lever tryggt och säkert i Wisconsin). Det vore därför enklast om han kunde få avslag på sin ansökan så snabbt som möjligt, och därefter ”gömma” sig och få sina operationer.
3) Efter operationerna, då min vän ska avvisas, kommer då svenska staten att stå för kostnaderna för resan hem till USA?
Med vänliga hälsningar,
Solveig Isaksson
Hej Solveig,
Tack för ditt e-mejl.
”Vård efter behov och på lika villkor – en männsklig rättighet” är en statlig utredning där frågan om vård för papperslösa personer adresseras. Detta är än så länge enbart en utredning och inte någon lag. Du kan gå in på regeringens hemsida och läsa mer om detta. Detta är en utredning som det är upp till regering och riksdag att ta ställning till och därför är det inte möjligt för Migrationsverket att svara på dina frågor i dagsläget.
Med vänlig hälsning
E—- D——
Kundtjänsten
Migrationsverket
Du kan inte svara på detta mejl. Om du har följdfrågor ber vi dig istället skicka ett nytt mejl via webbformuläret på vår webbsida.
Om skribenten: Solguru
