The Occidental Quarterly är en kvalitativ tidskrift som utgår från ett pro-europeiskt perspektiv. Bland skribenterna och initiativtagarna återfinns akademiker som Kevin MacDonald, Tomislav Sunic och John Robb, liksom politiker och kulturpersonligheter som Sam Francis, Michael O’Meara och Alex Kurtagic.
Dagens inlägg kommer dock inte att ta upp dessa ”tungviktare”, utan en av Occidental Quarterlys nyare tillskott. Michael Bell beskriver sig själv som radikal traditionalist, och tycks ha ett särskilt intresse för det amerikanska utbildningssystemet. Av hans fokus på populärkultur får man också intrycket att han är relativt ung.
Det som gör Bell särskilt intressant är just hans fokus på populärkulturen, där han visar att radikaltraditionalismen i många fall ligger i tiden och är användbar för att förstå moderna fenomen. Han har alltså inte fastnat i en nostalgisk längtan till ett bättre förflutet.
Bland Bells mer centrala artiklar återfinns en längre analys av fenomenet MMA, Mixed Martial Arts. Detta är ett område som tilldrar sig ett växande intresse från många europeiskättade unga. Bell sätter det i ett historiskt perspektiv, beskriver den grekiska kampsporten pankration, etniskt medvetna aktörer som Michael Buell, Melvin Costa och traditionalistiska Physis Fraternity, och kopplar det hela till den brutalisering av det offentliga rummet som äger rum i ett mer mångetniskt samhälle i socialt sönderfall. Intresset för området ligger i tiden, är svårförenligt med det androgyna idealet, och har tydliga kopplingar till den indo-europeiska krigararketypen (den hugade rekommenderas också artiklarna En traditionalistisk fighter, Gästblogg – Brock Lesnar och Pankration).
Bell anknyter också till fenomenet ”game”, ”PUA”, som även det intresserar ett stort antal europeiskättade. Här har vi redan en tid kunnat se hur PU-världsbildens implicita antifeminism politiserats av aktörer som Roissy och The Spearhead, ofta med en öppenhet för andra kontroversiella begrepp som etnicitet och massinvandring (den hugade rekommenderas även svenske Lage Aupus). Det som gör Bells artikel intressant är att han explicit tar upp likheterna mellan PUA-s syn på kvinnlig respektive manlig psykologi, och den traditionella motsvarigheten som den uttrycks av Julius Evola.
Bell recenserar också metakulturellt positiva datorspel, som Elder Scrolls och Uncharted 2. Recensionen av Elder Scrolls är här den mer givande, då Bell bland annat identifierar aspekter av indo-europeisk mytologi som sedan Tolkien blivit en naturlig del av fantasygenrens arv. Vad gäller Uncharted 2 är det snarare själva ansatsen som är intressant än resultatet, Bell har en tendens att börja räkna ”vita”, ”judar” et cetera i sina recensioner. I en situation där datorspel ofta är konstverk i sin egen rätt, och förmedlar en eller annan världsbild, är den metakulturella recensionen av dem dock ett område som högerradikaler och etniskt medvetna bör bli bättre på (den hugade rekommenderas Efter liberalismen – Fallout 3 som ett lyckat exempel på detta).
Av intresse är också Bells beskrivningar av det amerikanska utbildningsväsendets kris, och hur det på sikt kommer bli svårt att bemanna den amerikanska förvaltningen med kompetent personal. Många av läsarna torde ha stött på nyutexaminerade journalister och lärarstudenter som inte behärskar vare sig det egna skriftspråket eller historien, och ”dem” kan därmed nicka igenkännande åt hans anekdoter.
Bell visar alltså nya områden som den radikaltraditionalistiska analysen av det moderna samhället kan beröra. Samtidigt har han ett antal brister, som delvis beror på att han är amerikan och kallar sig ”white nationalist”. Bland dessa ingår en oförmåga att uttrycka sig subtilt (”Albanian Muslims and their drug-dealing, slave-trading, terrorist vanguard are completely innocent”). Men som helhet finns det mycket av värde i hans artiklar, särskilt som inspirationskälla för den som vill hitta nya områden att utforska (både som person och som skribent).
Om skribenten: Joakim Andersen
