En grundläggande svaghet i den offentliga debatten är bristen på begrepp. ”Rasism” och liknande i all ära, men vill man förstå sin samtid, kanske rentav förändra den till det bättre, räcker nyspråkets termer inte långt. En användbar bekantskap är då tyska sociologer, inte minst Ferdinand Tönnies (1855-1936) och Max Weber (1864-1920).
Gemeinschaft och Gesellschaft
Tönnies förknippas idag med begreppsparet Gemeinschaft och Gesellschaft, användbart för den som vill förstå samtiden både sociologiskt och historiskt. Med Gemeinschaft menar han mänskliga grupperingar och band som betraktas som verkliga och organiska. Den bästa svenska översättningen är förmodligen gemenskap. I sin mest ursprungliga form handlar det om en gemenskap grundad i blod, om familj, ätt eller stam. I mer differentierad form handlar det om gemenskap baserad på delad geografi, exempelvis by eller landskap. I än mer differentierad form rör det sig om en gemenskap baserad på delad mentalitet, exempelvis i en yrkesgrupp eller bland vänner. Gemeinschaft är den äldre formen av mänsklig gruppering. Tönnies skriver mycket intressant i sammanhanget, bland annat att dess auktoritet ofta bygger på fadern som arketyp, och att alltför långt driven ojämlikhet underminerar dess gruppsolidaritet (jämför Tacitus och Engels skildring av hur gens ersätts av klass).
Men historiskt växer en annan form av mänskliga relationer fram, det Tönnies kallar Gesellschaft (på svenska ”samhälle”). Dessa betraktas som mekaniska och artificiella. Gemeinschaft präglas av att människorna är förenade trots de faktorer som skiljer dem åt, Gesellschaft däremot av att de är åtskilda trots det som förenar dem. Tönnies beskriver detta i termer som för tankarna till ”det sociala kriget”, allas krig mot alla (om än med fredliga medel och med möjlighet till temporära vapenvilor och samarbeten). Kontrakt, utbyte och privategendom framstår efterhand som självklarheter för den som lever i ett Gesellschaft. Det handlar kort sagt om den moderna marknadsekonomin, vars praktik leder till den atomiserade individualismens teori. Gesellschaft är det mänskliga myrsamhället, reglerat av byråkrati eller kapital.
I vår tid framstår konflikten mellan globalisterna och deras motståndare ofta som ett nytt uttryck för Tönnies motsatspar. Globaliseringen innebär skapandet av ett globalt Gesellschaft, med penningen och byråkratin som de enda relationerna mellan människor. Mot detta framhåller anti-globalister olika former av Gemeinschaft, ibland baserade på blod, ibland på delad kultur eller religion. Men man kan också betrakta mycken invandringskritik som försök av ett individualistiskt Gesellschaft att försvara sig mot grupper präglade av Gemeinschafts logik och mentalitet (klan och religion) snarare än försök att stärka det egna Gemeinschaft. Detta torde förklara mycket av spänningarna inom den invandringskritiska miljön.
Bund
Tönnies inspirerade på sin tid en mängd korporatistiska, gillesocialistiska och ny-medeltida tänkare och projekt, man kan också notera en släktskap med Völkisch-rörelsen genom hans fokus på Gemeinschaft. Inte alla var dock helt nöjda med hans två begrepp. Om man jämför med Max Webers tre former av auktoritet (karismatisk, traditionell och rationell) kan Tönnies dikotomi framstå som begränsad. Det saknades ett tredje begrepp, en tredje form av mänskliga relationer som motsvarar Webers karisma.
Herman Schmalenbach (1885-1950), som en tid var vän med Stefan George, kompletterade på 1920-talet Tönnies två begrepp med ett tredje. Tidpunkten var ingen tillfällighet, under denna period präglades Tyskland av ett flertal grupper som varken var Gemeinschaft eller Gesellschaft. Där fanns ungdomsrörelsen, med Wandervogel och den brett definierade Bündische Jugend. Där fanns också frikårerna, och metapolitiska och konstnärliga grupper som Stefan George-kretsen. Ungdomsrörelserna var ett fascinerande fenomen, där man ofta vände sig mot den moderna världen med dess materialism, onaturliga storstäder och övermått av Gesellschaft. Istället lyfte man fram landsknekten eller riddargestalten som förebild, och strävade efter att utgöra kärnan i en pånyttfödd folkgemenskap. En del av Bünde stod långt till höger, som Adler und Falken och Artamanerna, men andra var socialister, liberaler, sionister, kristna eller patriotiska tysk-judar. I Tredje riket tvångsanslöts de flesta till Hitler-Jugend, dock inte utan motstånd från fria förbund och såkallade Edelweisspirater. Element från Bünde anammades både av nationalsocialismen och hippiemiljön (det senare kommer vi återvända till).
– Nerother Bund
Mot bakgrund av bland annat ungdomsrörelserna utvecklade Schmalenbach Bund som ett till Tönnies dikotomi kompletterande begrepp. Han noterade att Gemeinschaft ofta är så självklart för oss att vi inte ens reflekterar över det. Det behöver inte heller hänga samman med några känslor, vi älskar inte nödvändigtvis andra svenskar även om vi har mycket gemensamt. Känslor och Bund är däremot intimt knutna till varandra.
Ett Bund kännetecknas av starka vi-känslor (vilket gör Bünde i grunden instabila). Så kan delar av en Gemeinschaft bilda ett Bund, exempelvis när delar av en nation blir häftigt patriotiska. Men andra former av Bund överlappar inte nödvändigtvis nationen, Schmalenbach tar upp religiösa sekter som exempel. Det är en komplex verklighet han beskriver. En sekt kan med tiden förvandlas till en Gemeinschaft, exempelvis amish och vissa icke-missionerande grupper i Mellanöstern, eller rentav till en kyrka med drag av Gesellschaft.
Intressant är hur Schmalenbach kompletterar Tönnies historieskrivning, där Gemeinschaft ersätts av Gesellschaft. För Schmalenbach är detta en process där Bünde ofta spelat en roll, från band av krigare som spridit kapitalismen i nya regioner till religiösa sekter som lagt grunden för den moderna världen (jämför Webers syn på protestantismen). Men Schmalenbach ser inte historien som linjär. Ett Gesellschaft kan med tiden bli en Gemeinschaft, ibland genom ett utbrott av patriotism representerat av Bünde. Och ur Bünde kan både organiska och artificiella grupper uppstå.
Sammantaget är det alltså ett värdefullt perspektiv Tönnies, Weber och Schmalenbach erbjuder. Det finns stora likheter mellan Webers begrepp karisma och Schmalenbachs Bund, liksom mellan Bund och Ibn Khalduns asabiya och Gumilevs passionaritet. Schmalenbach utgör också en implicit men viktig kritik av den moderna partiformen, ofta besläktad mer med Gesellschaft än med Bund. Vad vi behöver idag är Bünde av flera olika slag snarare än enbart partipolitik. För den som vill återskapa Gemeinschaft går vägen genom Bünde. Schmalenbach kompletterar också teorierna kring Männerbund.
Vi finner utdrag ur Tönnies och Schmalenbach här:
Talcott Parsons – Theories of society; foundations of modern sociological theory
Mer Bünde
Jugend! Deutschland 1918 – 1945
The Rhythm of Eternity: The German Youth Movement and the Experience of the Past, 1900-1933
Om skribenten: Joakim Andersen
