På samma sätt som de indo-europeiska språkens många likheter avslöjar deras släktskap, finns det i de indo-europeiska myterna gemensamma teman som låter oss ana ett gemensamt ursprung och en ursprunglig världsbild. Denna världsbild var tredelad, och indelade både samhälle och kosmos i tre funktioner. Georges Dumezil har visat hur dessa tre hade att göra med suveränitet, militär och produktion/fertilitet. Om detta har vi under årens lopp skrivit en hel del, den hugade söker på ”Dumezil” eller ”indo-europeisk”.
Den ursprungliga skapelsemyten är kopplad till den första funktionen, den visar även vilken central roll kon hade för våra förfäder. Prästen Manu offrade kungen Yemo, ihop med en ko, och skapade världen av deras kroppar. Av kungen skapades den fysiska världen och de tre kasterna, av kon skapades djur och växter. Den nordiska myten om bland andra Ymir och Audhumbla bevarar inslag från urmyten.
– Audhumbla
Boskapsstöldsmyten
I den myten lyser emellertid den andra funktionens representant, krigaren, med sin frånvaro. På vilket sätt var då den första krigaren med i begynnelsen, vilka kosmiska och sociala mönster lade han grunden till? Professor Bruce Lincoln ger i artikeln The Indo-European Cattle-Raiding Myth ett möjligt svar på den frågan. Han har jämfört grekiska, romerska, indiska, iranska, armeniska, baltiska, slaviska och germanska myter, och funnit en intressant urmyt.
I denna urmyt står krigaren Trito i centrum. Från honom, eller någon närstående, stjäls boskap av en trehövdad karaktär, inte sällan kopplad till både ormar och urinvånare. I en del versioner är boskapstjuven också ett monster, i andra är han det inte. I några versioner förbereder sig Trito för kampen mot honom genom att offra den heliga somadrycken till guden Indra. I andra versioner har korna ersatts av kvinnor. Den ursprungliga myten går ändå att känna igen. Trito möter boskapstjuven i strid, dödar honom, och återtar den stulna boskapen.
Lincoln går igenom de många olika varianterna. I några har Trito ersatts av andra hjältar, exempelvis Herakles. Den germanska versionen går enbart att identifiera på Gallehushornen från den germanska järnåldern. Där kan man se en trehövdad gestalt som tar med sig boskap, och tre döda ormar. Man känner alltså igen teman från myten om Trito, men exakt vad som äger rum är svårare att avgöra.
– Gallehushorn
Sammantaget är det i varje fall en intressant myt. Temat med boskapsstöld går också igen i mängder av indo-europeiska myter och legender, och bekräftar både boskapens och hjältens centrala roller i dessa samhällen. Dominique Venner har sagt att den arketypiska symbolen för Europa är en krigare med svärd, något liknande antyder den myt Lincoln beskrivit. Samtidigt påminner myterna om Manu, Yemo och Trito om den centrala roll kon hade för våra förfäder, Lincoln talar om hur de såg på samhället som bestående av både ”två- och fyrbenta”. Kon var helig och livgivande för våra förfäder, och det är skamligt när hon och den värld hon i myterna gav upphov till inte behandlas väl av oss. Så kan dessa myter både inspirera de som idag följer Tritos exempel (Venners ”krigare med ett svärd”) och de som respekterar det levande. Alliansen mellan Trito och en gud är också av intresse, vi har här att göra med ett idékomplex där krigaren försvarar både sitt samhälle, det levande och en gudomlig ordning.
Vi läser Lincolns artikel här:
The Indo-European Cattle-Raiding Myth
Om skribenten: Joakim Andersen
